De flesta av mina läsare (i varje fall mina vänner) vet säkert redan att det finns en annan blogg som jag nu lägger mer tid och energi på:

www.rymdfrost.se

Jag blev ju pappa för första gången för drygt tre veckor sedan. Upplevelserna kring detta skriver jag om på adressen ovan.

Det innebär inte att den här bloggen kommer att upphöra, bara att om jag bloggar någonting så gör jag det förmodligen på Rymdfrost och inte här. Åtminstone om det handlar om barn och föräldraskap. Den här bloggen kommer att handla om allt annat. Så är i alla fall tanken.

Kampanjsloganen för Trisslotter, ”Plötsligt händer det”, kan stämma in på många saker. Trevliga som otrevliga.

Nu har det hänt något otrevligt.

Alldeles nyss blev jag uppringd av SEB Kort. Jag trodde de var ute efter att sälja någon ny tjänst till mig, men å andra sidan tror jag inte att min bank brukar ringa och ”terrorisera” mig med sådant. Deras erbjudanden kommer främst i form av brev och vykort. Skönt nog, ska tilläggas.

Och nej, det var inget erbjudande.

Jag fick frågan om jag möjligen hade försökt ta ut pengar i en bankomat i New York igår.

”Ehh, nej”, svarade jag.

Hade jag möjligen försökt tanka bensin i Berlin då, också igår?

”Ehh… Nej, absolut inte.”

Kvinnan berättade att hon anade att så inte var fallet, men de var ändå tvungna att kolla. Tydligen hade deras säkerhetssystem reagerat över att mitt kort plötsligt hade farit över Atlanten, så transaktionen hade nekats. Även den i Berlin hade nekats – och ytterligare en transaktion, om jag förstod rätt.

Så bovarna hade inte fått en kopek av varken mina eller bankens pengar. Fantastiskt bra gjort, SEB!

De spärrade genast kortet och jag ska få ett nytt utsänt i nästa vecka. Tråkigt. Jag har haft samma Visakortsnummer i säkert 17 år, så jag har lärt mig det utantill. Mycket smidigt när man ska shoppa någonting online. Samtidigt gläds jag förstås över att bovarna gick bet.

Mitt kort måste ha blivit skimmat på något vis. I och med att mitt kort har blivit uppkopierat och bovarna har använt min bankomatkod, så kan det inte ha skett när jag har handlat över nätet. Därmed återstår skimning som förklaring. Antingen i någon riggad bankomat eller på ett ställe med en utbytt eller manipulerad kortläsare. Frågan är bara var…

Nåväl – nu kommer jag att bli ännu mer noggrann med var jag använder mitt kort. Och jag kommer att hoppas på att branschen snart får tummen ur och avskaffar magnetremsan.

–

Tillägg 30/8: Har nu, på egen begäran, fått fler detaljer från SEB. Försöket i New York var på runt 3.800 kr och försöket i Berlin på runt 3.000 kr.

Som min blivande svärfar påpekade, så var det förmodligen Leonard Cohen som låg bakom. Ni vet, han som sjöng ”First we take Manhattan, then we take Berlin”…

Jag skrev ju en insändare för en tid sedan om det ”kära” ämnet särskrivningar, men glömde att säga att jag faktiskt fick den publicerad till slut – och besvarad.

Här kommer svaret:

Det var ett inte helt oväntat svar. ”Vi har alltid gjort så” är en ganska vanlig anledning till det mesta här i världen… Trevligt dock att svaret kom från självaste chefredaktören.

Om det har inkommit nya svar (det vill säga från andra läsare) sedan dess vet jag inte. Numera läser jag bara HD:s nyheter på webben, då jag inte har prenumererat på pappersversionen på väldigt många år. Förr hände det att jag läste pdf-versionen, men det hinner jag inte med längre (tycker jag). Fast det kanske hade varit annorlunda om jag hade haft en padda…

Märkligt nog tycks jag bara ha tagit upp ämnet särskrivningar en gång i bloggen.

Märkligt, med tanke på att jag ständigt retar mig på dem och försöker att rätta alla i min omgivning. Nästan alla, i varje fall (kampen är ju till synes oändlig).

När så Helsingborgs Dagblad häromdagen tog upp ämnet, väcktes en gammal tanke hos mig: Varför heter Landskrona Posten egentligen Landskrona Posten? Förmodligen kommer namnet från dess ursprung i slutet av 1800-talet, men hur kan ett särskrivet namn leva kvar ända in i våra dagar? Ägare som är för fega och för lata för att ändra? Ingen som har pekat på problemet under alla dessa år? Varumärkesskäl?

Jag har därför gjort något jag inte har gjort på länge. Jag har skrivit en insändare till HD (i vars koncern både Helsingborgs Dagblad, Landskrona Posten och Nordvästra Skånes Tidningar ingår) enligt nedan:

Föregå med gott exempel, LP

I onsdagens tidning (26/5) fanns en artikel om det ständigt aktuella ämnet särskrivningar. Jag kan inte annat än att hålla med professor Lars-Gunnar Andersson (som för övrigt är ständigt återkommande gäst i det utmärkta programmet ”Språket” i P1) i att särskrivningar är ett stort problem. Det leder till missförstånd (”äldre bostäder” eller ”äldrebostäder”?) och, om än mer oskyldigt, till muntra miner (som civilingenjören som i sitt cv angav att han var beredd att ”visa fram fötterna”).

Att människor till vardags särskriver tycks tyvärr vara lika vanligt förekommande som att offentliga institutioner gör det. Skyltar som upplyser om att här finns det minsann en ”mini golf bana”, att det säljs ”mjuk glass” eller att ”herr frisör” (och kanske fru frisör också) erbjuder sina tjänster. I de offentliga fallen bör särskrivningarna dessutom ha passerat åtminstone en eller rentav två personer (tryckare och eventuellt beställare) utan att någon har reagerat. Beklämmande.

Beklämmande är också att HD-koncernen faktiskt också är skyldiga till att sprida särskrivningar.

Jag tänker på tidningseditionen som går under namnet ”Landskrona Posten”. LP:s namn (och dess särskrivning) har förmodligen hängt med sedan starten 1896. Det är möjligt att det var mer språkligt korrekt då att särskriva ordet, men det är det i varje fall inte nu. Och till skillnad från andra dagstidningar med udda stavningar, som ”Upsala Nya Tidning”, så riskerar LP att med sin nuvarande särskrivning fortsätta att göda tron på att det är lika korrekt att skriva ”Landskrona Posten” som det är att skriva ”telefon katalog”, ”adress bok” och ”dags tidning”.

Jag vill därför uppmuntra LP att justera sitt namn. Förslagsvis till ”Landskronaposten”, men även ”LandskronaPosten”, ”Landskrona-Posten” eller ”Landskrona-posten” borde kunna accepteras. Man må ha synpunkter även på de tre sista förslagen, men just nu känns allt bättre än att fortsätta att de facto särskriva namnet.

Vi får väl se om den kommer in – och vad tidningens svar blir.