Jag förstår inte att jag inte har tagit upp det här tidigare i bloggen, för jag har retat mig på det under lååång tid.

Men nu är det dags. Det är dags att kalla vansinnet vid sitt rätta namn: L’Easy och Thorn – ni är ockerföretag och borde omedelbart upphöra att existera!

Jag blev påmind om deras affärsmetoder när jag fick ett reklamutskick idag. Thorn lockade med en LG Optimus 2X för ett ”jättebra” pris. Antingen kontantköp för 7.499 kr – eller 219 kronor i månaden på avbetalning.

I myrskrift längst ned på sidan kan man dechiffrera att kreditkostnaden (det vill säga vad man betalar i ränta, för det är ju faktiskt ett lån) för just den mobilen är 5.831 kr.

Med andra ord får man till slut betala 13.330 kr för mobilen..! Eller snarare 13.797 kr, eftersom man betalar 219 kronor varje månad i 63 månader. Så efter drygt FEM år har man betalat nästan DUBBLA priset för mobilen.

Fast det är faktiskt ännu värre än så.

Kreditkostnaden är uträknad efter Thorns eget kontantpris, men det innebär inte att mobilen kostar så mycket hos mer normala handlare.

Exempelvis Netonnet tar 3.839 kr för exakt samma sorts mobil. Utan abonnemang, utan några tillägg eller extrakostnader. Med Thorns ”förmånliga” avbetalning har man därmed lyckats betala nästan 10.000 kr mer..!

Och visst, jag förstår att inte alla har pengar nog att kunna prylar kontant utan att tänka efter, så visst är det bra om man kan dela upp kostnaden på flera månader. Men använd då inte skitföretagen L’Easy och Thorn!

Som jämförelse kan vi ju ta just Netonnet, som också erbjuder avbetalning:

Beställer man via deras hemsida och tar en avbetalning på ett år (längre tid ska inte behövas på så pass billiga produkter), så kostar det först en uppläggningsavgift på 250 kr och sedan 378 kr per månad i ett år. Total kostnad för deras mobiltelefon blir alltså 4.536 kronor.

Totalkostnaden är alltså nästan 1.300 mindre än vad man betalar i bara ränta hos Thorn..! Herregud!

L’Easy är inte mycket bättre. De ingår nämligen tillsammans med Thorn i samma koncern sedan ett antal år tillbaka. De har därför närmast identiska (över)priser.

Så lyd ett väldigt gott råd: Undvik att göra affärer med dessa företag. Sky dem som pesten. Och sprid budskapet till andra.

Nu är krigsskådeplatsen i mobilerna, närmare bestämt i våra så kallade smartphones.

iPhone, Android, Symbian, Windows Mobile 7… Att välja mobiltelefon i dag handlar för många mindre om att välja ”en telefon med bra funktioner” och mer om att välja sida, att ta ställning i kriget. Konstigt nog. Telefoner och datorer är ju mer verktyg och mindre någon form av politiskt ställningstagande, men det är ju min åsikt.

Själv äger jag en iPhone. Berättar man det för ”rätt” sorts människor, så får man en konstig blick på sig, som om de undrade om man även har en idolbild på Steve Jobs hemma som man tillber dagligen. Nej, men däremot brukar jag sitta en hel del framför min iMac, även den tillverkad av Steve Jobs digitala fruktbolag. Och jag har inget emot att använda min iPad eller min MacBook Pro, vackert prydda med äppelloggor.

”Maciban” är ett populärt uttryck för de som sålt sin själ till Cupertino.

Märkligt nog är det ingen som kallar mig för ”Caniban”, trots att jag gillar att köpa och använda Canon-produkter minst lika mycket.

Att jag främst väljer, köper och använder produkter från Canon när det gäller fotografering, filmning och utskrifter, beror på att jag gillar deras produkter. De håller en hög kvalitet och ger mig det jag vill ha. Därför är det inte så konstigt, och handlar alltså inte om någon religiös tillbedjan, att jag väljer Canon år efter år. Varför kan jag inte få säga detsamma om mitt val av produkter från Apple..?

Nåväl. För en tid sedan gjorde jag en efterlysning via Twitter och Facebook. Jag ville veta vilken den bästa Androidmobilen var just nu. Inte för att jag tänkte byta, men jag håller alltid dörren öppen för ett byte av det mesta: Mobiloperatör, elleverantör, var jag handlar mina livsmedel, bilmärke och – självklart – mobiltillverkare. Dessutom var det intressant att se vilken mobil som var den största konkurrenten till iPhone 4, Apples nuvarande flaggskeppsmobil och den jag använder just nu.

Flest personer nämnde HTC Desire HD. Den ser förvisso rätt så… trevlig ut. Men jag såg inga jättestora anledningar att byta från min iPhone. (Och varför skulle jag byta mobiltelefon överhuvudtaget? Min iPhone är ju bara drygt 7 månader gammal och kommer att hålla länge än, men teknikidiot som man är så är det svårt att inte kika åtminstone lite på andra prylar…)

Jag tänkte göra en lista på varför jag inte tänker byta till Android, åtminstone inte i första taget:

1. Svårare att byta nuförtiden

Förr var det enklare att byta mobiltelefon, oavsett om det var till en modell inom samma märke eller ej. Adressboken var bara att kopiera till sim-kortet (om den inte var där redan) och sedan sätta i detta i den nya telefonen. Sms:en fick man antingen strunta i eller kopiera till datorn på något vis.

Men nu… Alla dessa appar som man har köpt på sig genom åren. Byter man till en mobil med ett annat operativsystem, så får man i princip börja om från början igen. En del appar är förstås gratis och finns till flera operativsystem, medan andra kostar pengar och åter andra helt enkelt inte finns.

Det här problemet finns oavsett åt vilket håll man byter. Appar som man har köpt på en Androidmobil får man köpa igen på sin iPhone och tvärtom. Det gör att ett byte inte är något som man gör utan att tänka till ordentligt före.

2. Frihet till… vadå?

En allmän inställning är att iPhone är ”instängd” medan Android ”är fri/öppen”. Det finns två anledningar till denna kritik. Det ena är att man bara kan få appar från ett ställe (genom Apple) på en iPhone. Det andra är att man inte kan konfigurera en iPhone på lika många sätt som en Android. Jag har till exempel ”bara” 23 olika ljudsignaler att välja mellan när jag vill bli uppmärksammad på att jag har fått ett sms. Jag kan inte lägga till ett eget ljud, vilket jag däremot (go figure!) kan göra när det gäller ringsignalen.

Ja, på det viset är det förstås en större frihet på Android. Å andra sidan… jaha? Jag skulle gärna vilja kunna välja en helt egen smssignal, men jag kan ju inte säga att varken min användarupplevelse eller produktivitet blir sämre för att jag inte kan göra det. På en Androidtelefon kan jag även välja en helt egen uppstartsanimation. Kul. Jag kan ändra ikonernas utseende eller helt välja ett eget tema på operativsystemets utseende. Wow. Allt detta var revolutionerande även när Windows 95 kom, men det är ju inte detta som tillhör det viktiga.

Det mesta jag vill kunna göra på min mobiltelefon kan jag redan göra. Och det jag inte kan finner jag ingen anledning just nu för att byta.

3. Begränsningarna är inte hårdvarumässiga

Denna punkt har lite släktskap med föregående punkt. Ja, det finns saker som jag skulle kunna göra med en Androidtelefon som jag inte kan göra med min iPhone.

Samtidigt finns det en del saker som jag inte kunde göra förut (ändra bakgrundsbild, ha egen ringsignal, använda mobilen som modem) som numera är möjligt. Tydligen kommer man ganska snart även att kunna använda iPhonen som en wifi hotspot. iPhone är nämligen inte särskilt dålig rent hårdvarumässigt – tvärtom. De allra flesta begränsningar är av ren mjukvarukaraktär, vilket är en av anledningarna till att folk brukar jailbreaka sin iPhone för att kunna göra fler saker.

Och det är inget som hindrar Apple (mer än deras vanliga, märkliga resonemang) från att låta oss användare göra mer och fler saker med mobilen. Mycket har ändrats. Mycket kan komma att ändras. Jag måste inte köpa en ny mobil för det.

4. iOS-appar snyggare än Android-appar

Ett väldigt subjektivt och ganska tramsigt argument, jag medger det. Men för mig som har använt iPhone sedan den släpptes i Sverige och uppskattar utseendet på apparna som kommit, så verkar många Android-appar vara fula som stryk. Till och med hemsidan för Android Market är ful. (Jämför med App Store.) Jag kan dessutom inte kolla alla appar på hemsidan utan måste besöka Android Market i mobilen för att komma åt dessa. Bah.

5. En app kan användas på alla mina iOS-enheter

Nästan i varje fall. Köper jag en app på min iPhone så kan jag använda den på min iPad – och tvärtom. Många är dessutom anpassade för att köras på båda, och kan därför utnyttja iPadens större skärm, så jag slipper att köpa dubbelt.

Det skulle kännas lite handikappat att ha en Androidmobil och en iPad och inte kunna byta appar mellan dessa. I så fall får jag nästan byta till någon surfplatta som kör Android – och det hade verkligen varit ekonomiskt vansinnigt.

6. Jag gillar Apples koncept

Apple har en förmåga att ägna stor tid åt små detaljer. De flesta tänker nog inte på sådana saker, men ibland ser man hur de har tänkt till. Hur den lilla flygplanssymbolen glider in när man sätter sin iPhone i flight mode. Animeringarna när man byter mellan aktiva appar. Flytet när man scrollar.

Just flytet har jag saknat på nästan alla Androidmobiler som jag har tittat på. Det verkar inte spela någon roll hur pass ny och snabb Androidmobilerna är, det där sköna flytet som syns i iPhone får de inte riktigt till.

Till sist: iPhone är fortfarande störst. Åtminstone vad gäller appar. Det finns över 300.000 appar att ladda ner – och jag vågar påstå att det finns fler ”ordentliga” appar till iPhone än det finns till Android. Vi må ha många ”prutt-appar”, men än så länge tycks vi vara ensamma om Hipstamatic. Jag har inte sett en enda liknande app på Android som har kommit i närheten.

Men så är ju apparna snyggare till iOS…

Bra fråga – och en som kan diskuteras väldigt mycket, kanske utan att det någonsin blir någon konsensus.

En annan lika bra fråga är: Hur mycket får man ljuga med ett fotografi?

För en tid sedan var det en kompis på Facebook som utannonserade att hon och hennes sambo hade köpt ett hus. Hon länkade till mäklarsidan och nyfiken som jag är, så gick jag förstås genast dit för att se hur huset såg ut.

Det såg trevligt ut. Men det var någonting som fick mig att gå in på sidan igen. Det var något konstigt med bilderna…

Det var då jag såg det: Molnen var exakt likadana på alla bilder! Trots att bilderna var tagna ur olika vinklar, så var det ändå samma mönster i molntussarna. Och tittade man ännu närmare, så såg man att himlarna såg lite malplacerade ut. Trots att det var blå himmel och fjäderlätta moln, så verkade inte huset eller omgivningarna ha blivit fotograferade i solsken.

Idag besökte jag mäklarens hemsida igen. ”Himmelsutbytet” verkar vara satt i system. Jag kunde hitta massor av exempel där samma himmel figurerade på flera bilder, trots att det ibland handlade om helt olika hus.

Titta själva:

Notera molnen som jag har ringat in. Och titta nu på nästa bild, tagen ur en annan vinkel:

Himlen är uppenbarligen utbytt på bilderna.

Ännu ett exempel:

En liten obetydlig molntuss som svävar ovanför skorstenen…

…och vid poolen, trots att det är i ett annat väderstreck. Titta på de omkringliggande molntussarna, så ser man snart att det är samma himmel.

Vissa moln verkar vara populärare än andra:

Inte så mycket sol på själva huset, men visst, det kan ju ha skuggats av ett moln.

Kanske av samma moln som är här?

Ännu en lite grå dag, men fortfarande samma moln.

Hmm, märkligt. Samma moln fast kameran är riktad mot andra sidan huset.

Men den populäraste himlen tycks den här vara:

Känns inte heller så somrigt, förutom på himlen då.

Och här:

Liksom här:

Även här:

Hmm, tycker jag börjar känna igen himlen.

Lite olika ljushet men annars exakt samma moln. Okej, en sista då:

Jag får hoppas att husbilderna och beskrivningarna i övrigt inte är lika fejkade som deras himlar…

Ett ovanligt kraftigt vinterväder höll stora delar av landet i ett hårt grepp och tänjde en redan hårt utsatt infrastruktur, en infrastruktur som länge har behövt vitaliseras.

Frågan är hur det blir i år. En ”snögeneral” är tillsatt av Trafikverket som ska försöka att samordna insatserna och redan har samövningar skett. Det är många som hoppas på en mildare vinter och ett bättre resultat.

Men på nätet, inte minst på Twitter, har folk redan bestämt sig för att lägga ribban väldigt lågt. Det verkar mest handla om bussarna, men järnvägen får förstås också en släng.

Några exempel från Twitter:

already late. Driver saw a snowflake and fled in panic.

Klockan är 16:38. Snart avgår 16:02-tåget. Tack igen Skånetrafiken.

Tågfel på knutpunkten. Måste ta slöbuss istället. Tack för det Skånetrafiken.

Har stått på Vellinge ängar i 30 minuter. Skånetrafiken alltså…..

Det är snö på marken i Malmö… Så då blir det kaos!

kan de aldrig planera infor vintern eller måste vi ständigt störas av dessa störningar

Några personer har lite mer positiva kommentarer:

Tro’t eller ej, men inga störningar på Skånetrafiken mellan HBG och Crime City.

Tågpersonalen måste få droger i kaffet – hur kan vara så positiv när man är omgiven av 300 skitsura pendlare varje morgon?

Hör o häpna gott folk! Första snön har fallit, men Skånetrafiken tog sig hela vägen fram. Vad händer härnäst? Man kan bara spekulera…

Förbluffande att skånetrafiken lyckas manövrera tåg & buss en dag som denna, brukar vara omöjligt under liknande förhållanden.

Först och främst ska jag säga att alla har rätt att tycka som de vill. Det är ett (hyfsat) fritt land. Men när folk inte verkar tänka längre än deras smartphones räcker, så blir jag irriterad.

Om vi nu börjar med Skånetrafikens bussar… Svävar dessa över marken? Har bussarna egna, uppvärmda körbanor som gör att is och snö inte fastnar? Eller har Skånetrafiken lyckats tänja fysikens lagar så att halka och snömodd ger mer friktion och stabilitet i stället för tvärtom?

Inte? Varför i helvete är det då så jävla svårt att förstå att när fordon i stort har problem med vintriga vägar, så har Skånetrafikens fordon det också?!

Skånetrafiken råder inte över Skånes vägar. Faktiskt! Busschaufförerna kan, vad jag vet, inte ringa och beställa plogning och saltning. Och när de ska framföra sina fordon, så får de ta samma hänsyn till rådande omständigheter som precis alla andra som är ute och kör också får göra. Faktiskt ännu mer, eftersom den genomsnittlige bilisten inte har 20-50 personers liv att ansvara för.

Jag blir lika förvånad varje gång jag ser reaktionen: Folk står och huttrar i busskurerna. De ser andra bilar köra långsammare och bromsa tidigare eftersom de inte vill riskera att köra in i andra eller köra av vägen. Några av de väntande har kanske själva ställt bilen denna dag eftersom det känns tryggare. Och ändå, ändå, kommer den obligatoriska kommentaren när en försenad stads- eller regionbuss dyker upp: ”Äntligen. Fan vad dåliga Skånetrafiken är på att hålla tiden…”

Järnvägen får också sina slängar. I går kväll på perrongen i Helsingborg, så hamnade jag i samspråk med en resenär som yttrade sitt missnöje över att tåget från Helsingborg mot Malmö var hela tre minuter försenat. Hela. Tre. Minuter.

Vems fel var det? Skånetrafikens förstås!

När jag förklarade att Skånetrafiken möjligen kan kritiseras för mycket, men inte för att vi har en flaskhals norr om Helsingborg eftersom det är enkelspår upp mot Ängelholm och därmed orsakar mycket av förseningarna, så hamnade ansvaret i stället på Trafikverket. När jag frågade om vem som beslutar om anslag till Trafikverket, så hamnade ansvaret på ”politikerna”. När jag frågade vem som röstar på och därmed tillsätter politikerna, så var det i alla fall inte hans fel för han röstade på ”rätt parti”. När jag frågade varför detta parti inte under sina 70 år vid makten kunnat bygga ut till dubbelspår så tyckte han inte att det var roligt att fortsätta konversationen längre. Hihi!

Nåväl, jag förstår att inte alla känner till vem som ansvarar för vad i samhället. Är bussen eller tåget med Skånetrafikens logga på försenat, så är det Skånetrafikens fel. Att det sedan – som i fallet med järnvägen – är Trafikverket som ansvarar för att spår, växlar, plattformar, signaler och utrop ska fungera, är inte lika känt. Eller så är det kanske inte lika intressant att känna till, vad vet jag? Det är ju lättare att spy ut ett #fail på Twitter och vara putslustig med ett ”oh, det snöar, nu ställs snart tågen in”.

Så vad vill jag med detta inlägg? Säga att man inte får klaga?

Alls icke. Som sagt, alla får tycka vad de vill.

Men försök att förstå att ingen på Skånetrafiken, busschaufför eller lokförare, gör sitt bästa för att försena bussar och tåg. De försöker bara göra sitt bästa under de förhållanden som råder.

Kan ni göra ett bättre jobb, varför inte söka som busschaufför eller lokförare..? Det är inte några svåra yrken. Tydligen.

HD Sydsvenskan