På papperet såg det ut som en enkel arbetsdag:

Passresa Helsingborg-Halmstad. Körning Halmstad-Helsingborg. Passresa Helsingborg-Halmstad. Körning Halmstad-Göteborg, ”spetsvändning” i Göteborg och sedan körning Göteborg-Halmstad. Lite rast i Halmstad och sedan passresa Halmstad-Helsingborg.

Jag förstår inte varför det var så mycket passresor. Förmodligen är det en ”slasktur” som samlar ihop de småturer som blivit över när de större arbetspassen schemalagts.

Hur som helst… Det blev inte lika enkelt som på papperet.

SMHI hade tydligen gått ut med en kategori 2-varning för södra Sverige eftersom det skulle snöa och blåsa en hel del. Och det gjorde det. Det var inte så farligt i Helsingborg, till en början åtminstone, men uppe på Hallandsåsen kändes det nästan som i fjällen. När jag satt i bakhytten och såg snöröken efter tåget, så höll jag tummarna för att järnvägssystemet skulle hålla.

Det höll bra upp till Halmstad, även om vi blev någon minut sena, men sedan blev det värre på tillbakavägen då jag själv skulle köra.

Avgång i tid från Halmstad, avgång i tid från Laholm… Men så var det rött i Båstad Norra, den nya station som byggdes inför det tänkta öppnandet av tunneln genom Hallandsåsen men som nu egentligen bara består av övervuxna plattformar. Efter kontakt med fjärrtågklareraren i Malmö fick jag besked om att jag inte kunde få grön signal eftersom växlarna inte ville det tågklareraren ville. Så jag fick fylla i en så kallad blankett 21, som ges för att kunna passera en signal i stopp. Lite byråkratiskt, men samtidigt har det med säkerheten att göra som måste gå före allt annat.

Tyvärr var tillståndet med tillägget ”Kontrollera växlarna”, vilket innebar att jag fick hoppa av tåget (iförd varselväst såklart) och kolla på marknivå hur växeltungorna låg. Det blåste rejält och den kalla och vassa snön slog i ansiktet. Eftersom vi inte stod vid någon plattform, så var det ett hopp rakt ner i makadamen som gällde. Det var mest snö som syntes, så jag var orolig för att det skulle vara djupare än jag trodde och därmed riskera att vricka foten.

Hoppet gick bra, men ena växeltungan låg inte helt an mot stödrälen. Det hade kommit is och snö emellan. Det innebar att tåget riskerade att spåra ur om det ville sig illa.

Ny kontakt med fjärren i Malmö för att förklara läget. De frigav växeln lokalt (det vill säga att jag skulle styra växeln i stället för att den skulle vara fjärrstyrd från Malmö) så att jag skulle kunna föra den åt andra ändläget och komma åt för att rensa bort snön och isen. Min ombordare letade upp en kvast att sopa med, samtidigt som vi höll passagerarna informerade om vad som hände.

Till slut var växeln rensopad och växeltungan låg i rätt läge, så jag ringde upp fjärren igen (som återtog kontrollen över växeln) och sedan passerade vi i låg hastighet tills vi kommit förbi växeln med hela tåget.

Totalt blev vi en 15-20 minuter sena. Värre blev det eftersom vi sedan kom helt fel i synk med pendeltågen mellan Ängelholm och Helsingborg. Till slut blev vi så sena att tåget ställdes in från Helsingborg. De passagerare som skulle vidare fick ta en senare avgång. Tråkigt, men det andra onda alternativet hade varit att tåget varit försenat hela vägen runt Öresund och i sin tur försenat andra tåg.

Växelfelet i Båstad Norra bestod under en stor del av dagen. Dessutom tillkom fel (vet inte om det var liknande växelfel, men jag antar det) i Ödåkra och i Vejbyslätt. Ett antal tåg blev så rejält försenade att de fick ställas in och/eller vändas tidigare.

Idag var det alltså inte tågen som var trasiga eller ”inte tålde snö” utan helt enkelt infrastrukturen som fallerade. Något irriterande, med tanke på att jag såg en hel del av Infranords personal ute i spåren dagarna före. Men de kanske gjorde annat än kontrollerade att växlarnas värmeslingor fungerade som de skulle. För det verkar som om en del av problemen hade att göra med växlar som fått snö och is som antingen inte smälte bort tillräckligt eller inte alls.

HD gjorde idag en återpublicering av en tidigare artikel med titeln ”Därför sinkar snö och kyla tågen”. Det mesta i den verkar stämma enligt mina kunskaper och erfarenheter och är läsvärt för allmänheten.

Däremot håller jag inte med följande mening: ”De tåg som är i tid prioriteras alltid.” Det är en sanning med modifikation. I de flesta fall prioriteras rättidiga tåg, men så sent som häromdagen var jag i tid från Göteborg på väg söderut när jag fick stopp i signal. Anledningen var ett försenat pendeltåg som låg framför mig. I stället för att låta pendeltåget gå in i Lindome på sidospåret, där det ändå går in för resandeutbyte, så fick jag vänta bakom tills de kommit ut på stambanan igen. Jag ringde faktiskt fjärren och ifrågasatte beslutet, men enligt den ansvarige fjärrtågklareraren så skulle det leda till mer skada om pendeltåget blev ännu mer försenat än vad det var. Det hade nämligen bara fem minuters vändningstid i Kungsbacka, en marginal som nu var uppäten sedan länge.

Fem minuter… Vem är det som planerar en så kort vändning?! Vem ansöker om det? Och vem godkänner det? Det är en alldeles för liten marginal, en som bara fungerar om allt fungerar som det skall enligt ritningarna.

Nåväl. Växelproblemen var bara ursprunget till förseningarna idag. Det som verkligen förvärrade det hela var – som vanligt – bristen på dubbelspår. Mellan Helsingborg och Båstad Norra finns det bara dubbelspår på en kort sträcka mellan Vejbyslätt och till en bit utanför Ängelholm. Några få mötesstationer och -spår är det enda som finns att tillgå om två tåg måste mötas. Just sträckan över Hallandsåsen är extra känslig. Där är det en lång väg mellan Vejbyslätt och Båstad Norra, med mötesspår enbart i Grevie (vanliga Båstad station har bara ett spår numera).

Det hinner gå väldigt många minuter om man måste stå och vänta på ett försenat tåg. Vilket jag upplevde på vägen hem när jag åkte pass med ett tåg sent på eftermiddagen. I tid från Halmstad, men drygt 40 minuter försenat till Helsingborg… Inte för att det var fel på tåget, inte för att vi hade några växlar vi skulle sopa rena och med bara en enda stoppsignal som vi fick passera efter tillstånd (blankett 21). Hela förseningen berodde i princip på att vi bara hade ett enda spår att samsas med alla andra tåg.

Då är det inte lätt att köra tåg.

Så… snälla jultomten. Jag önskar mig dubbelspår hela vägen från Helsingborg upp till Göteborg.

När ljuger ett fotografi?

Bra fråga – och en som kan diskuteras väldigt mycket, kanske utan att det någonsin blir någon konsensus.

En annan lika bra fråga är: Hur mycket får man ljuga med ett fotografi?

För en tid sedan var det en kompis på Facebook som utannonserade att hon och hennes sambo hade köpt ett hus. Hon länkade till mäklarsidan och nyfiken som jag är, så gick jag förstås genast dit för att se hur huset såg ut.

Det såg trevligt ut. Men det var någonting som fick mig att gå in på sidan igen. Det var något konstigt med bilderna…

Det var då jag såg det: Molnen var exakt likadana på alla bilder! Trots att bilderna var tagna ur olika vinklar, så var det ändå samma mönster i molntussarna. Och tittade man ännu närmare, så såg man att himlarna såg lite malplacerade ut. Trots att det var blå himmel och fjäderlätta moln, så verkade inte huset eller omgivningarna ha blivit fotograferade i solsken.

Idag besökte jag mäklarens hemsida igen. ”Himmelsutbytet” verkar vara satt i system. Jag kunde hitta massor av exempel där samma himmel figurerade på flera bilder, trots att det ibland handlade om helt olika hus.

Titta själva:

Notera molnen som jag har ringat in. Och titta nu på nästa bild, tagen ur en annan vinkel:

Himlen är uppenbarligen utbytt på bilderna.

Ännu ett exempel:

En liten obetydlig molntuss som svävar ovanför skorstenen…

…och vid poolen, trots att det är i ett annat väderstreck. Titta på de omkringliggande molntussarna, så ser man snart att det är samma himmel.

Vissa moln verkar vara populärare än andra:

Inte så mycket sol på själva huset, men visst, det kan ju ha skuggats av ett moln.

Kanske av samma moln som är här?

Ännu en lite grå dag, men fortfarande samma moln.

Hmm, märkligt. Samma moln fast kameran är riktad mot andra sidan huset.

Men den populäraste himlen tycks den här vara:

Känns inte heller så somrigt, förutom på himlen då.

Och här:

Liksom här:

Även här:

Hmm, tycker jag börjar känna igen himlen.

Lite olika ljushet men annars exakt samma moln. Okej, en sista då:

Jag får hoppas att husbilderna och beskrivningarna i övrigt inte är lika fejkade som deras himlar…

Förra vintern var katastrofal för järnvägstrafiken. Så långt är nog de flesta överens.

Ett ovanligt kraftigt vinterväder höll stora delar av landet i ett hårt grepp och tänjde en redan hårt utsatt infrastruktur, en infrastruktur som länge har behövt vitaliseras.

Frågan är hur det blir i år. En ”snögeneral” är tillsatt av Trafikverket som ska försöka att samordna insatserna och redan har samövningar skett. Det är många som hoppas på en mildare vinter och ett bättre resultat.

Men på nätet, inte minst på Twitter, har folk redan bestämt sig för att lägga ribban väldigt lågt. Det verkar mest handla om bussarna, men järnvägen får förstås också en släng.

Några exempel från Twitter:

already late. Driver saw a snowflake and fled in panic.

Klockan är 16:38. Snart avgår 16:02-tåget. Tack igen Skånetrafiken.

Tågfel på knutpunkten. Måste ta slöbuss istället. Tack för det Skånetrafiken.

Har stått på Vellinge ängar i 30 minuter. Skånetrafiken alltså…..

Det är snö på marken i Malmö… Så då blir det kaos!

kan de aldrig planera infor vintern eller måste vi ständigt störas av dessa störningar

Några personer har lite mer positiva kommentarer:

Tro’t eller ej, men inga störningar på Skånetrafiken mellan HBG och Crime City.

Tågpersonalen måste få droger i kaffet – hur kan vara så positiv när man är omgiven av 300 skitsura pendlare varje morgon?

Hör o häpna gott folk! Första snön har fallit, men Skånetrafiken tog sig hela vägen fram. Vad händer härnäst? Man kan bara spekulera…

Förbluffande att skånetrafiken lyckas manövrera tåg & buss en dag som denna, brukar vara omöjligt under liknande förhållanden.

Först och främst ska jag säga att alla har rätt att tycka som de vill. Det är ett (hyfsat) fritt land. Men när folk inte verkar tänka längre än deras smartphones räcker, så blir jag irriterad.

Om vi nu börjar med Skånetrafikens bussar… Svävar dessa över marken? Har bussarna egna, uppvärmda körbanor som gör att is och snö inte fastnar? Eller har Skånetrafiken lyckats tänja fysikens lagar så att halka och snömodd ger mer friktion och stabilitet i stället för tvärtom?

Inte? Varför i helvete är det då så jävla svårt att förstå att när fordon i stort har problem med vintriga vägar, så har Skånetrafikens fordon det också?!

Skånetrafiken råder inte över Skånes vägar. Faktiskt! Busschaufförerna kan, vad jag vet, inte ringa och beställa plogning och saltning. Och när de ska framföra sina fordon, så får de ta samma hänsyn till rådande omständigheter som precis alla andra som är ute och kör också får göra. Faktiskt ännu mer, eftersom den genomsnittlige bilisten inte har 20-50 personers liv att ansvara för.

Jag blir lika förvånad varje gång jag ser reaktionen: Folk står och huttrar i busskurerna. De ser andra bilar köra långsammare och bromsa tidigare eftersom de inte vill riskera att köra in i andra eller köra av vägen. Några av de väntande har kanske själva ställt bilen denna dag eftersom det känns tryggare. Och ändå, ändå, kommer den obligatoriska kommentaren när en försenad stads- eller regionbuss dyker upp: ”Äntligen. Fan vad dåliga Skånetrafiken är på att hålla tiden…”

Järnvägen får också sina slängar. I går kväll på perrongen i Helsingborg, så hamnade jag i samspråk med en resenär som yttrade sitt missnöje över att tåget från Helsingborg mot Malmö var hela tre minuter försenat. Hela. Tre. Minuter.

Vems fel var det? Skånetrafikens förstås!

När jag förklarade att Skånetrafiken möjligen kan kritiseras för mycket, men inte för att vi har en flaskhals norr om Helsingborg eftersom det är enkelspår upp mot Ängelholm och därmed orsakar mycket av förseningarna, så hamnade ansvaret i stället på Trafikverket. När jag frågade om vem som beslutar om anslag till Trafikverket, så hamnade ansvaret på ”politikerna”. När jag frågade vem som röstar på och därmed tillsätter politikerna, så var det i alla fall inte hans fel för han röstade på ”rätt parti”. När jag frågade varför detta parti inte under sina 70 år vid makten kunnat bygga ut till dubbelspår så tyckte han inte att det var roligt att fortsätta konversationen längre. Hihi!

Nåväl, jag förstår att inte alla känner till vem som ansvarar för vad i samhället. Är bussen eller tåget med Skånetrafikens logga på försenat, så är det Skånetrafikens fel. Att det sedan – som i fallet med järnvägen – är Trafikverket som ansvarar för att spår, växlar, plattformar, signaler och utrop ska fungera, är inte lika känt. Eller så är det kanske inte lika intressant att känna till, vad vet jag? Det är ju lättare att spy ut ett #fail på Twitter och vara putslustig med ett ”oh, det snöar, nu ställs snart tågen in”.

Så vad vill jag med detta inlägg? Säga att man inte får klaga?

Alls icke. Som sagt, alla får tycka vad de vill.

Men försök att förstå att ingen på Skånetrafiken, busschaufför eller lokförare, gör sitt bästa för att försena bussar och tåg. De försöker bara göra sitt bästa under de förhållanden som råder.

Kan ni göra ett bättre jobb, varför inte söka som busschaufför eller lokförare..? Det är inte några svåra yrken. Tydligen.

HD Sydsvenskan

De flesta av mina läsare (i varje fall mina vänner) vet säkert redan att det finns en annan blogg som jag nu lägger mer tid och energi på:

www.rymdfrost.se

Jag blev ju pappa för första gången för drygt tre veckor sedan. Upplevelserna kring detta skriver jag om på adressen ovan.

Det innebär inte att den här bloggen kommer att upphöra, bara att om jag bloggar någonting så gör jag det förmodligen på Rymdfrost och inte här. Åtminstone om det handlar om barn och föräldraskap. Den här bloggen kommer att handla om allt annat. Så är i alla fall tanken.