Jag har väntat i en och en halv vecka på att HD ska ta in min insändare, men än så länge har jag inte sett något. Det kan ju hända att de har många som står på kö och att den kommer in så småningom, men jag börjar tveka.

Hur som helst – här är insändaren som jag svarade på:

(Förr var politik det roligaste jag visste att diskutera, men nu har religion tagit över. Ämnet känns nästan outtömligt, för att inte tala om hur mycket olika utövare kan skilja sig åt – ens när de är inom samma ”inriktning”.)

Det går inte att bevisa att det inte finns en (eller flera) gud(ar). Det är nämligen generellt svårt att bevisa icke-existensen av någonting.

Vill jag bevisa att jag inte har några mynt i byxfickorna, så är det bara att vända in och ut på dessa så är saken klar. Men hur bevisar jag att det inte finns ett Storsjöodjur? Tömmer sjön? Eller bevisar att det inte finns något guld på Mars? Det blir värre och svårare,  ju större saker vi pratar om. Gud är (får man förmoda) en stor sak.

Då är det oändligt mycket lättare att bevisa existensen av någonting. Fast i fallet med gudar, så är det uppenbarligen inte lätt det heller. Ingen har hittills lyckats (om man nu inte ställer mindre krav på gudar än på saker i allmänhet).

Det som däremot garanterat inte fungerar, är det sätt som insändarskribenten ovan använder. Det är ett sorts ”God of the gaps”-argument. Vi förstår ännu inte hur allting har uppkommit och varför det interagerar som det gör, så därför måste det finnas Någon bakom.

Eh, nej. Och det försöker jag påvisa i det svar nedan som jag skickade in:

Att det finns saker som vi människor (ännu) inte förstår håller jag med om. Men slutsatsen, att det måste finnas ”någon” som ligger bakom hur allt hänger samman, kan jag inte alls acceptera.

Varför måste det finnas ”någon” som har ”skapat” världen? Varför kan inte universum ha uppstått ”på naturlig väg”, om det nu kanske inte har existerat i evighet? Vissa saker kan vara svåra att förstå eller acceptera, men verkligheten är förmodligen större och mer komplex än vår hjärna någonsin kan omfamna.

Din hållning är ett klassisk exempel på ett argument från okunskap: ”Jag förstår inte X, alltså väljer jag att tro Y.” Du kan inte förstå hur världen har kunnat komma till utan en gud, alltså väljer Du att tro på en sådan.

Förr i världen kunde människor inte förstå hur åska uppstod och verkade och antog att det var en gud som låg bakom. Nu vet vi bättre. (Om man nu inte tillhör gruppen troende som säger att det är just genom elektriska urladdningar i atmosfären som Gud verkar…)

En del tilltalas av tanken på att det finns en Skapare och tycker det är fantastiskt om Någon har skapat universum med alla dess galaxer, stjärnor, planeter och levande varelser och de ”regler” och ”lagar” som i vissa fall tycks skapade precis för ”vår skull”.

Själv tycker jag det vore ännu mer fantastiskt om allt detta uppstått utan att någon övernaturlig varelse haft något finger/tentakel med saken att göra.