Kampanjsloganen för Trisslotter, ”Plötsligt händer det”, kan stämma in på många saker. Trevliga som otrevliga.

Nu har det hänt något otrevligt.

Alldeles nyss blev jag uppringd av SEB Kort. Jag trodde de var ute efter att sälja någon ny tjänst till mig, men å andra sidan tror jag inte att min bank brukar ringa och ”terrorisera” mig med sådant. Deras erbjudanden kommer främst i form av brev och vykort. Skönt nog, ska tilläggas.

Och nej, det var inget erbjudande.

Jag fick frågan om jag möjligen hade försökt ta ut pengar i en bankomat i New York igår.

”Ehh, nej”, svarade jag.

Hade jag möjligen försökt tanka bensin i Berlin då, också igår?

”Ehh… Nej, absolut inte.”

Kvinnan berättade att hon anade att så inte var fallet, men de var ändå tvungna att kolla. Tydligen hade deras säkerhetssystem reagerat över att mitt kort plötsligt hade farit över Atlanten, så transaktionen hade nekats. Även den i Berlin hade nekats – och ytterligare en transaktion, om jag förstod rätt.

Så bovarna hade inte fått en kopek av varken mina eller bankens pengar. Fantastiskt bra gjort, SEB!

De spärrade genast kortet och jag ska få ett nytt utsänt i nästa vecka. Tråkigt. Jag har haft samma Visakortsnummer i säkert 17 år, så jag har lärt mig det utantill. Mycket smidigt när man ska shoppa någonting online. Samtidigt gläds jag förstås över att bovarna gick bet.

Mitt kort måste ha blivit skimmat på något vis. I och med att mitt kort har blivit uppkopierat och bovarna har använt min bankomatkod, så kan det inte ha skett när jag har handlat över nätet. Därmed återstår skimning som förklaring. Antingen i någon riggad bankomat eller på ett ställe med en utbytt eller manipulerad kortläsare. Frågan är bara var…

Nåväl – nu kommer jag att bli ännu mer noggrann med var jag använder mitt kort. Och jag kommer att hoppas på att branschen snart får tummen ur och avskaffar magnetremsan.

–

Tillägg 30/8: Har nu, på egen begäran, fått fler detaljer från SEB. Försöket i New York var på runt 3.800 kr och försöket i Berlin på runt 3.000 kr.

Som min blivande svärfar påpekade, så var det förmodligen Leonard Cohen som låg bakom. Ni vet, han som sjöng ”First we take Manhattan, then we take Berlin”…

Jag har väntat i en och en halv vecka på att HD ska ta in min insändare, men än så länge har jag inte sett något. Det kan ju hända att de har många som står på kö och att den kommer in så småningom, men jag börjar tveka.

Hur som helst – här är insändaren som jag svarade på:

(Förr var politik det roligaste jag visste att diskutera, men nu har religion tagit över. Ämnet känns nästan outtömligt, för att inte tala om hur mycket olika utövare kan skilja sig åt – ens när de är inom samma ”inriktning”.)

Det går inte att bevisa att det inte finns en (eller flera) gud(ar). Det är nämligen generellt svårt att bevisa icke-existensen av någonting.

Vill jag bevisa att jag inte har några mynt i byxfickorna, så är det bara att vända in och ut på dessa så är saken klar. Men hur bevisar jag att det inte finns ett Storsjöodjur? Tömmer sjön? Eller bevisar att det inte finns något guld på Mars? Det blir värre och svårare,  ju större saker vi pratar om. Gud är (får man förmoda) en stor sak.

Då är det oändligt mycket lättare att bevisa existensen av någonting. Fast i fallet med gudar, så är det uppenbarligen inte lätt det heller. Ingen har hittills lyckats (om man nu inte ställer mindre krav på gudar än på saker i allmänhet).

Det som däremot garanterat inte fungerar, är det sätt som insändarskribenten ovan använder. Det är ett sorts ”God of the gaps”-argument. Vi förstår ännu inte hur allting har uppkommit och varför det interagerar som det gör, så därför måste det finnas Någon bakom.

Eh, nej. Och det försöker jag påvisa i det svar nedan som jag skickade in:

Att det finns saker som vi människor (ännu) inte förstår håller jag med om. Men slutsatsen, att det måste finnas ”någon” som ligger bakom hur allt hänger samman, kan jag inte alls acceptera.

Varför måste det finnas ”någon” som har ”skapat” världen? Varför kan inte universum ha uppstått ”på naturlig väg”, om det nu kanske inte har existerat i evighet? Vissa saker kan vara svåra att förstå eller acceptera, men verkligheten är förmodligen större och mer komplex än vår hjärna någonsin kan omfamna.

Din hållning är ett klassisk exempel på ett argument från okunskap: ”Jag förstår inte X, alltså väljer jag att tro Y.” Du kan inte förstå hur världen har kunnat komma till utan en gud, alltså väljer Du att tro på en sådan.

Förr i världen kunde människor inte förstå hur åska uppstod och verkade och antog att det var en gud som låg bakom. Nu vet vi bättre. (Om man nu inte tillhör gruppen troende som säger att det är just genom elektriska urladdningar i atmosfären som Gud verkar…)

En del tilltalas av tanken på att det finns en Skapare och tycker det är fantastiskt om Någon har skapat universum med alla dess galaxer, stjärnor, planeter och levande varelser och de ”regler” och ”lagar” som i vissa fall tycks skapade precis för ”vår skull”.

Själv tycker jag det vore ännu mer fantastiskt om allt detta uppstått utan att någon övernaturlig varelse haft något finger/tentakel med saken att göra.