Det är inte alltid som det tuffar på som det ska när man kör tåg.

Därför är det inte bara hur snygg man är som avgör om man får köra tåg eller ej; det finns även andra faktorer som påverkar. En sådan är hur bra man är på att ”multitaska”. Jag vet inte om det finns något bättre svenskt ord, men det handlar alltså om (som det brukar stå i jobbannonser) att ”kunna hålla flera bollar i luften samtidigt”. Jonglörer tycks således vara väldigt eftertraktade av någon anledning.

Detta är en av de många saker som testas vid intagningsprovet till lokförare. Inte hur bra man är på att jonglera, men däremot hur bra man är på att hantera olika saker som sker samtidigt.

Igår (torsdag) testades jag på denna förmåga.

Jag hade kört med tåg 1989 från Helsingborg till Lund, som därefter omedelbart skulle vända till tåg 1756 (Lund till Helsingborg). Kommer man i tid till Lund (vilket jag gjorde) så har man bara sex minuter på sig att vara redo för att köra norrut igen, så det är väldigt små marginaler.

När jag kom till den andra hytten och började rigga upp, så märkte jag att den svenska ATC:n (en del av säkerhetssystemet; vi har en dansk ATC också eftersom tågen ibland kör i Danmark) fastnade i sin uppstartssekvens. ”02″ i förindikatorn och ”3″ i huvudindikatorn. Aldrig sett förut. Jag riggade ner och sedan upp igen. Samma resultat. Då startade jag om bara själva ATC:n. Fortfarande samma resultat. Jag riggade ner igen, samtidigt som jag ringde till fjärrtågklareraren för att berätta att jag hade tekniska problem. Jag hade nämligen redan fått grön signal (automatiskt) och därmed spärrade min tågväg alla andra tåg som behövde komma in eller ur Lund den vägen.

Samtidigt som jag pratade med fjärren slog jag numret till företagets tekniska driftstöd för att få hjälp. Detta gjorde jag på min tjänstemobil (fjärren ringdes upp vi tågradion) för att spara tid. Och medan jag pratade med driftstödet så tog jag en paus för att ropa ut i tåget att vi hade tekniska problem och att jag skulle återkomma. Puh!

En felsökningsprocedur satte igång med hjälp av driftstödet, vilken tog mig bakåt i tåget till några säkringar och kontakter där och sedan fram igen till andra grejor där.

Efter några minuter ansåg driftstödet att vagnens ATC var obrukbar och eftersom jag satt på min utgångsstation så skulle jag inte få tillåtelse att stänga av den. Man kan annars stänga av ATC:n, men det innebär bland annat att jag maximalt får köra i 80 km/h.

Samtidigt som detta beslut mottogs, tog jag på min privata mobil fram Trafikverkets avgångsinformation för Lund C – för att sedan, när jag kort därefter ropade ut i tåget att det tekniska problemet inte hade kunnat lösas och att tåget skulle ställas in, kunna berätta när nästa avgång mot Helsingborg skulle gå och varifrån.

Passagerarna jublade inte direkt över detta, men när jag skulle lämna förarhytten så var det en dam som tyckte att jag hade informerat väldigt dåligt: ”Varför sade du inte detta tidigare? Då kunde jag ju ha tagit ett annat tåg!”

Jag förklarade att jag hade ropat ut att vi hade tekniska problem, men då tyckte damen att jag skulle ha berättat att det kunde ta allt från en till tio minuter. Och jo, det kan det ju ta, men… Det är ju trots allt (enligt min erfarenhet i alla fall) inte så ofta som det hastigt och olustigt uppstår sådana knepiga fel. Vagnen hade ju använts från den förarhytten bara en timme tidigare! Men som driftstödet sade: ”Någon gång ska ju grejorna gå sönder.”

Damen gick sedan under tiden som jag försökte förklara vad jag gjort och hur jag tänkt, vilket fick en annan dam (som stått bredvid och hört oss diskutera) vände sig mot mig och sade ”Keep smiling!”. Jadå, det hade jag inte några problem med. Jag kände mig bara så frustrerad över att ha velat göra allt så rätt och ändå få en mindre utskällning för att jag inte ansågs ha gjort rätt.

Men så är det väl. Hur bra man än är (och jag känner att jag ändå var under gårdagens händelse) så finns det situationer då man inte räcker till. Det hade behövts vara två lokförare för att klara allt inom rimlig tid.

Tyvärr var tråkigheterna inte över för det. Min kära passagerare stod nu utanför på plattformen och kände sig rejält vilsna, för i och med att ”mitt” tåg nu stod och blockerade ett av spåren i Lund så var det många tåg (däribland de som skulle mot Helsingborg) som fick spårändras med bara några minuters marginal. Det gjorde att spåren jag hade ropat ut inte längre stämde, vilket säkerligen bidrog både till förvirring och irritation. ”Åh, att dom inte bara kan hålla reda på sina tåg” tror jag var en tanke som for genom mångas huvuden. Själv kunde jag bara hålla tummarna för att utropen på plattformarna fungerade som dom skulle, för själv kunde jag inte springa runt och informera 200 meter plattform med folk – varav många inte ens hade varit i mitt tåg tidigare.

Frustration! Och det är också frustrerande att högtalarsystemet i tåget inte kan vara mer fristående. För även om vi hade varit två personer i hytten, där den ene försökte lösa problemet och den andre informerade passagerarna om vad som hände, så går inte högtalarsystemet att använda under uppstartsprocessen. Det kräver nämligen att vi antingen har en fullt aktiverad eller avaktiverad hytt, annars går det inte att göra några utrop. Så det var långa perioder där ingen helt enkelt kunde göra några utrop.

Nåväl. Ännu en insikt för mina läsare om att man inte alltid räcker till. Men det visste ni ju redan. Haha!