När den förra Drömvinsten föll ut i Helsingborg, så skrev jag om att jag tyckte att vinnarna borde ge bort en del av pengarna. Inte för att dom måste, utan för att det vore roligt.

Jag har inte läst om några större, anonyma donationer i trakten, så jag antar att familjen som vann behöll det mesta (om inte allt) för sig själva.

Så himla tråkiga!

“Vadå, det var väl ändå familjen som vann pengarna och därmed får bestämma själva över dem?” Jo, förvisso – men vi pratar inte om att vinna en miljon och sedan skänka 10.000 kronor till Frälsningsarmén (en organisation jag ändå inte skulle stödja). Det handlade om 110 miljoner kronor. Även om man skulle skänka bort hälften av pengarna, så skulle familjen ändå ha 55 miljoner kronor kvar. Och jag menar inte att man måste skänka bort hälften eller ens en fjärdedel. Det hade räckt med tio procent, så skulle man kunnat göra något spektakulärt.

Än mer gäller det i det här fallet, när nu äntligen vinnaren är funnen. Eller funna, kanske jag ska säga, eftersom det handlar om ett par.

Nu pratar vi nämligen om 214 miljoner kronor. Om vi säger att paret skänker hälften till sina barn och sedan lever i ytterligare 50 år, så måste de göra av med ungefär 178.000 kronor i månaden innan pengarna tar slut. Då har vi inte ens tagit med räntan.

Så nog borde det väl finnas utrymme att göra något publikt, oväntat och… spektakulärt?

• Köpa en eller två storspelare till HIF och/eller Rögle – mannen uppgav ju sig vara sportintresserad.
• Släppa ut 100.000 kronor i hundralappar från Kärnan.
• Kontakta SVT/TV4 och berätta om att de har en programidé: I tio program ska de skänka bort en miljon kronor i varje till de som mest förtjänar/behöver det. Tror att det hade varit ett populärt program att titta på…
• Gömma 500.000 kronor någonstans och sedan utlysa en skattjakt.
• Skapa stipendier till skolbarn.
• Starta en stiftelse som skänker pengar till personer som gör hjältemodiga insatser för sina medmänniskor och djur.

Samtliga av dessa går dessutom att göra anonymt om man vill.

Samtliga av dessa går dessutom att göra utan att man får så lite pengar över att man inte kan göra allt annat man ville göra själv.

Så, kära “mannen i 50-60-årsåldern med fru och två utflugna barn”, ha så väldigt roligt med era pengar – men fundera på om ni vill “offra” lite av alla pengar för att göra något som skulle vara roligt för folk i allmänhet. Pengar är inte allt, men ni skulle skapa stora smilband.

Okej?