Som lokförare har man ibland hinder i vägen: Obehöriga i spåret, Banverkets arbeten, kundvagnar (jepp, låg en vid stationen i Ödåkra en tidig morgon) och så (naturligt nog) andra tåg.

Nedfallna träd har jag dock lyckligtvis inte råkat ut för ännu. En stor anledning till detta är förstås att Banverket på allvar har börjat säkra spåren genom att helt enkelt såga ner träd som står för nära. När man numera kör från Hässleholm upp mot Alvesta, så känns det som om man kör på en motorväg. En bred gata rakt igenom den i övrigt täta granskogen.

Nödvändigt? Ja, verkligen! Det räcker att ett enda träd lägger sig över spåret, och drar med sig kontaktledningen i fallet, för att tågtrafiken ska lamslås. Oftast på båda spåren. Det är då vi får läsa artiklar om hur passagerare har varit ”fångar” på tåget i flera timmar (även om det i just detta fall handlade om en påkörd älg, ett annat problem).

Den senaste tiden har jag sett hur även Västkustbanan förbi Ängelholm har fått sin beskärda (pun intended) del av trädgallringen. Fast jag höll på att sätta kaffet i halsen (eller chokladen; jag dricker inte kaffe) när jag läste om den kommande avverkningen i Pålsjö skog. Jag hade inte ens tänkt på att det behövs sågas ner träd även där… Trots att det bara var så sent som i november 2009 som nedfallna träd i Pålsjö skog satte tvärstopp för tågtrafiken.

1.200 träd låter mycket. Men den siffran är inte så överraskande ändå. När folk gnäller över lång tid det tar för elbolagen att fixa ”brandgator” vid elledningarna, så inser dom nog inte hur många träd det kan finnas längs med en hundra meter lång sträcka – särskilt inte om man behöver planera en tio, femton år framåt i tiden, så att inte nya trädproblem uppstår direkt, och man därför måste avverka ett bra antal meter ut från spåren, ledningarna eller vad som nu ska skyddas.

Ser man till en flygbild över området, så är det ungefär följande område (det röda) som berörs:

Större delen av Pålsjö skog lämnas alltså orörd i detta sammanhang, men närmast järnvägen kommer det högst troligen inte att se särskilt kul ut.

Vad göra då?

Tja, jag är ju stor anhängare av att gräva en tunnel till spåret. Dels för att Pålsjö skog helt ska slippa att ha en järnväg rakt igenom sig. Och dels för att vi äntligen, äntligen ska få ett dubbelspår även norr om Helsingborg. Just nu är sträckan Helsingborg-Ängelholm en flaskhals utan dess like.

I väntan på att det händer (saken har diskuteras väldigt länge), så kan jag mycket väl tänka mig att man sänker ner järnvägen i Pålsjö skog, bygger över det hela och sedan planterar buskar och träd ovanpå. Fult i ett antal år, men sedan ser man ingenting av järnvägen. (För övrigt en tanke jag tagit upp tidigare i bloggen, när jag skrev om försenade tåg.)

Vad läsarna tycker framgår tydligt av läsarkommentarerna. Däremot låter en del utrop i stil med Robert Gustavssons ”Stoppa bron!”. Jag menar, ”Stoppa västkustbanan”… Den byggdes på 1880-talet… En del verkar dessutom tro att det hela handlar om Hallandsåsen och kan inte förstå att man sågar ner träd för ”en eventuell tidsvinst”.

Själv vill jag inte heller att träden sågas ner. Varför jag kommer med följande förslag:

Banverket låter bli att såga ner träden. Som motprestation är det inte en käft som får protestera när tågen är sena när det ramlar ner träd på spåret. Okej?

Så här ser det förresten ut när man kör tåg genom Pålsjö skog norrut (kommer i mitten av filmen):