Jag är lite ambivalent när det gäller djurparker.
Å ena sidan tycker jag det är fel att vilda djur hålls inspärrade och tvingas begränsa sina naturliga beteenden. Å andra sidan är djurparker ibland (om än i ett fåtal fall) en nödvändighet för att rentav trygga vissa djurarters överlevnad. Man ska heller inte bortse från effekten av att människor (kanske inte minst unga sådana) får se och uppleva djur på nära håll och inte bara i böcker och på film, så att dessa (förhoppningsvis) lär sig uppskatta och respektera djuren och därmed verkar för deras fortsatta existens även utanför djurparken.
Den tragiska händelsen i Skånes Djurpark i Höör får mig att tro att det nog inte funkar att ha så pass vilda djur som vargar inspärrade, åtminstone inte på det sättet som gjordes. Ett fåtal vargar lyckades ta sig ut, trots ”vargsäkra” staket, vilket fick till följd att hela vargbesättningen sköts.
Det sistnämnda känns instinktivt så himla, himla fel. Som lekman har jag liten förståelse för varför en hel vargbesättning ska dödas för att några ur flocken har tagit sig ur. Ansvariga på djurparken försvarar sig med att när vargarna en gång har fått uppleva friheten, eller fått se andra ta sig dit, så vill de bara en sak: Ut. Ganska naturligt i och för sig för vargarna (eller för vilken kännande individ som helst), men hade det inte varit bättre att försöka hitta andra lösningar innan beslutet togs om masskjutning?
Nu kändes det som om det gick snabbt, alldeles för snabbt. Så pass snabbt att djurparken inte ens kunnat uppdatera sin hemsida och där berätta vad som hänt och varför. Därför kan man fortfarande läsa dels om vilka vargar som ”finns” i djurparken och dels att Skånes Djurpark deltar i kampanjen ”Det Europeiska Rovdjursåret”… I stället för att få information från det mest naturliga stället, så fick jag ladda hem djurparkens pressmeddelande via HD:s hemsida.
I stället fylls nu tidningarnas nätupplagor med läsarkommentarer från båda ”falanger”, både ”vargälskare” och ”varghatare” om man ska generalisera stort och klumpigt. När ska företag och organisationer lära sig?
Om jag tvunget ska erkänna mig till någon av dessa grupper, så hör jag definitivt mer till ”vargälskarna”. Jag tycker nämligen att vargen, precis som andra djur (rovdjur eller ej), har rätt att existera – på så naturliga villkor som är möjligt i denna av människor så påverkade värld.
Innebär detta att vargen ska få ”springa runt” var den vill? Nej. Men jag har så väldigt svårt att förstå människor som bor ute i skogen och är rädda för vargen och därför inget hellre vill att se den död, överkörd, förgiftad, styckad, uppbränd och alltigenom utplånad.
NEWSFLASH: Det finns djur i skogen!
Ja, ni läste rätt! Inne bland träden, och ibland även utanför dessa, finns det djur! Stora, små, mörka, ljusa, flygande, krypande… allt! Dom bor där! Det är deras hem!
Att komma gråtande i media och säga ”buhu, det finns vargar i skogen” är lika fånigt som att jag som stadsbo skulle säga ”buhu, det finns bilar i staden”. Vilken överraskning för oss båda!
Det riktigt ”roliga” är ju när jägarna beklagar sig över att deras jakthundar blir dödade av vargen… Så det är okej att med hund och vapen och olika tekniska hjälpmedel jaga och döda djur, men när naturen slår tillbaka – då är det inte roligt längre? ”Buhu, vargen dödade min jakthund. Så nu kan jag inte döda vargen.”
Vad gäller jakthundar, så borde man väl för djävulen åtminstone anta att det finns risker med att vistas ute i skogen? Är det inte en del av spänningen med att jaga?
Fast ni jägare grät väl floder när ni hörde att Skånes Djurpark på egen hand, med egen personal, hade skjutit vargarna. Att skjuta inhägnade djur är väl det mest optimala sättet att jaga på: Ingen risk för en själv, ingen risk för ens jakthund – bara att rikta pipan genom stängslet och trycka av vid rätt ögonblick. Vilken upplevelse! Och helt ofarligt dessutom!
Bah. Hade jag kunnat, så hade jag utrustat alla rovdjur med frickin’ laser beams attatched to their heads för att utjämna oddsen lite.
Vad gäller tamhundar, skolbarn och huskatters utsatthet i skogen, så har jag följande råd: Sätt upp staket. Släpp inte ut katten. Gå aldrig ensamma.
Och flytta in till staden om ni nu tycker det är så förskräckligt att det finns djur. Ute. I. Skogen.
Nä! Vad är det du säger!!
Finns det djur ute i skogen?!!
Vilken tur att vi har långt till skogen då, säkert en hundra meter eller så, så inga djur kommer hit.
Då är det väl ingen fara va?
Jag hittade något annat i skogen med…
Tystnad & Mörker,
Å du Jan, där var väldigt mycket träd.
Tur att ni berättar detta, så att allmänheten får veta!
Tja. Du missar ju faktiskt poängen med varför vargen måste begränsas och varför folk i glesbygd inte tycker om att ha dem i närheten; De dödar för nöjes skull. Detta i sig är inget märkligt, eller upprörande, eftersom de är djur. Men nu råkar det vara så att det blir otroligt dyrt för människor som bor där, vilket du och jag inte gör, eftersom vargen river deras djur. Tänk dig själv att du kommer ut till fårahagen och hittar 27 rivna får som dött i plågor som får merinoullsmetoden att likna en barnlek, och bara ett får som vargen faktiskt har ätit av. Då får man lägga ned hela näringar och de gamla kulturbyggderna försvinner. Det är detta som människor som bor med varg runt om sig är rädda för – fast visst är det komiskt när man ser plakat som ”Vargen äter våra barn” och liknande:-).
Sen att de där klåparna i Skånes Djurpark tycker det är okej att skjuta hela vargfamiljer bara för att några stack ut, det är minst sagt obegripligt. Men utan jägarna så hade vi haft kaos, eftersom naturen inte kan uppehålla större populationer av olika djur samtidigt som det finns mängder med mat i närheten av människor. Detta tvingar djuren in mot samhällen, där de hittar mat och genererar än större populationer. Men visst, vi kan väl prova det istället så får vi se hur kul det är…
Missar poängen? Det roliga är ju att dom som hörs och syns mest i media i denna fråga är Svenska Jägareförbundet..! Delvis just för att deras hundar försvinner, men också för att dom anser sig ha så god insikt om vilka djur som ska få leva respektive måste dö. Dom är ju ”ute i skogen”, så då har man tydligen bäst insikt.
Liksom folk som bor ”ute i skogen” tydligen har bäst insikt och därmed är dom enda som får ha åsikter och bestämmanderätt i frågan. Tjurbajs, säger jag.
Jag förstår problemet med rovdjur som angriper tamdjur. Vad jag inte förstår är varför Den Enda Lösningen tycks vara att utrota vargen. Bättre stängsel (hört talas om el?) och ökad övervakning är två av stegen man måste ta innan man ens börjar fundera på att öppna vapenskåpet. Notera att jag inte är motståndare till att jaga varg, om detta skulle vara absolut nödvändigt, men jag köper inte argumenten som hittills har framkommit ity dessa är överlag fyrkantiga, inskränkta och helt åt skogarna.
Tjurbajs säger jag också! Vaddå ”utrota vargen”, vem ända in i har sagt detta? Har svenska jägareförbundet gjort det? Nej! Så vem har då gjort det? Det handlar om ett tjugotal djur som dödats, varje år skjuts ungefär 100 000(!) älgar. Varför är det ingen som är ute och begråter deras öde? Detta handlar ju om att vi behandlar olika djur olika utifrån hur mycket de betyder för oss själva, ”jag gillar varg därför ska de inte dödas”. Hur kan det komma sig att det är helt okej att alla dessa älgar dödas varje år utan att någon bryr sig, men skjut tjugo vargar så går hela Sverige igång (på varsin sida)?
Dessutom tycker jag nog att de som är drabbade borde ha mer att säga till om i frågan än andra som inte drabbas av problematiken, det är väl ganska elementärt eller? Hursomhelst så är ju frågan om inte de saker du menar att de borde göra redan är gjorda, men problematiken består? Jag vet dock inte alls hur det ligger till med detta (men det gör kanske inte du heller?).
Dessutom undrar jag hur nära du har följt debatten egentligen, (kom nu ihåg att jag är humaniststudent så jag har så mycket tid att det är löjligt…), det är ju de vanliga ”hata jägare-folket” som är ute och skriver att dessa är blodtörstiga och galna, och allt möjligt. Jägarna blir ju behandlade som rena parior av de här galna veganerna och allt vad de nu kan vara.
Vad Jägareförbundet (officiellt) har sagt om vargutrotning vet jag inte. Dessa tongångar har florerat hos Jaktjournalens läsare, där man i artikelkommentarerna kunde höra både det ena och det andra förslaget till hur detta skulle kunna bli verklighet. De få personer som argumenterade emot (och som uppenbarligen inte hörde till Jaktjournalens ordinarie läsekrets) togs inte emot med silkesvantar. Tyvärr krävs en prenumeration/betalning för att komma åt dessa äldre artiklar, så jag kan inte direktlänka till någon av trådarna.
Att ingen gråter för älgarna tror jag inte stämmer. Men visst behandlar vi djur olika utifrån hur mycket dom betyder. Jag äter gärna gris och ko och häst(!), men jag skulle aldrig kunna äta en katt eller en hund om jag var medveten om vad som låg på tallriken.
Älgar finns i mycket stort antal och jakten på dessa fortgår, vad jag vet, med all den aktsamhet och noggrannhet som man kan kräva av en modern jakt. Exempelvis används – eller får åtminstone inte användas – inga armborst eller pilbågar. Det mesta äts dessutom upp.
Vargen finns i Sverige i en liten population som borde värnas, inte utrotas. Vargen har sin plats i skogen och i naturen och ska – så länge stammen inte är tillräckligt livskraftig – undantas från jakt. Vad jag vet är det heller ingen som äter varg.
Till sist finns det självklart en klar polarisering i den här frågan, liksom andra där känslorna kan gå överstyr.
Fast, Janne, är det inte lite ”skitsamma” vad Jaktjournalens läsare tycker? Låt oss nu säga att de är så korkade som du säger; det är faktiskt inte de som bestämmer över Sveriges naturskyddslagstiftning! Det är fullständigt osannolikt att skyddsjakten skulle kunna leda till den utrotning du talar om.
”Älgar finns i mycket stort antal och jakten på dessa fortgår, vad jag vet, med all den aktsamhet och noggrannhet som man kan kräva av en modern jakt. Exempelvis används – eller får åtminstone inte användas – inga armborst eller pilbågar.” Nehej, och din poäng i relation till vargjakten är? Menar du att vargjakten var värre, eller? Och det faktum att vi käkar upp köttet gör ju ingen större skillnad, faktum består att älgarna fortfarande är döda… men jag skulle ju kunna tänka mig prova på varg, det kanske är gott (men säkert svindyrt)?
”Vargen finns i Sverige i en liten population som borde värnas, inte utrotas. Vargen har sin plats i skogen och i naturen och ska – så länge stammen inte är tillräckligt livskraftig – undantas från jakt.” Jag håller helt med dig att vargen ska få finnas, men naturvårdsverket har uppenbarligen tyckt att 20 vargar mindre inte skulle leda till att populationen blev mindre livskraftig. Jag vet inte vad du har för belägg för din ståndpunkt, men jag har svårt att se på vilket sätt jakten skulle kunna leda till att vargen utrotas.
Jag är inte säker på att det går att komma mycket längre i frågan, men om du skriver lite kritik av mitt resonemang så kanske…:-)
Jag har inte sagt att skyddsjakten skulle leda till någon utrotning och jag tror inte på det heller. Däremot tycker jag att skyddsjakten genomfördes onödigt klumpigt, vilket Naturvårdsverket förmodligen också ansåg. Det var väl bara att vänta sig att det skulle dödas fler vargar än vad som var tanken… Svenska Jägareförbundets motto är ju ”Vårdar det vilda”, så jag får säga att det var en väldigt fin omvårdnad det här.
Att jag tog upp armborst/pilbågar var för att peka på att vi, inte ens när vi får och bör skjuta av djur, använder mer aggressiva och plågsamma metoder än vad situationen kräver. Att jag är köttätare innebär inte automatiskt att jag inte tillskriver djur något värde. Båda sakerna kan vara nyttiga att påpeka, så att man inte får någon militant vegan efter sig.
Det var inte Naturvårdsverket som ”uppenbarligen” tyckte att 20 vargar mindre var en bra idé – dom gick bara efter det beslut som riksdagen tog, i vilket vargar begränsades till ett specifikt antal. Myndigheten var sålunda bakbunden i både resonemang och beslut och i viss mån även genomförande.
Vem som sedan har ”rätt” och ”fel” går alltid – och bör väl alltid – diskuteras. Men om man vill ha en livskraftig vargstam så känns inte dödande av vargar som det bästa beslutet… En del försökte visserligen skapa rökridåer genom att peka på att en del vargar har genetiska skador och att ett avlägsnande av dessa skulle förbättra livssituationen för vargen i stort, men då får man nog vara mer kirurgisk än genom att skicka ut ett tusental jägare i skog och mark som skjuter vargar i stort på måfå.
Att vargen inte är så uppskattad ”ute i skogen” behöver man inte samla bevis för. Det räcker med att läsa dagens tidning.
Tidigare sa du: ”Vad jag inte förstår är varför Den Enda Lösningen tycks vara att utrota vargen.” Nu säger du: ”Jag har inte sagt att skyddsjakten skulle leda till någon utrotning och jag tror inte på det heller.” Conlficting statements…?
I övrigt är det klart att jag också anser att jakten kunde genomförts bättre, men då får man också komma ihåg att det var första gången man genomför en liknande jakt. Anledningen att det var några fler vargar som blev skjutna än som tilldelades var att det inte fanns en tillräckligt effektiv rapportregistrering mellan de olika jaktlagen. Detta kommer att implementeras nästa år, det hade alltså knappast att göra med jägarnas ”blodtörstiga” hat mot vargen.
Angående riksdagsbeslutet så har du ju naturligtvis helt rätt i att det var ett helt politiskt beslut, men det var naturskyddsmyndigheten som sa att det inte påverkade en livskraftig stam, jag har själv sett en representant för myndigheten säga detta, eftersom riksdagen då hade haft mycket svårt att genomföra beslutet. Så som jag kommer ihåg det så finns det även ett riksdagsbeeslut som säger att vi ska ha en livskraftig vargstam. De får alltså inte ta ett beslut som motsäger detta. Eller har jag helt fel här?
”Att vargen inte är så uppskattad ”ute i skogen” behöver man inte samla bevis för. Det räcker med att läsa dagens tidning.” Helt klart finns det mängder med varghatare, men det är fortfarande inte de som bestämmer. Det som i så fall är oroande är att det nästa år kommer att vara de respektive länsstyrelserna som ska bestämma vargkvoterna. Men samtidigt så måste ju även de rätta sig efter centralt satta kvoter, eller?
Du måste skilja mellan skyddsjakten och vad en del folk ”ute i skogarna” anser. Skyddsjakten hade inte som mål att underminera vargstammen (även om det inte underlättade för den heller), men om folk som bor nära vargen får bestämma så hade dom nog helst sluppit att se en enda varg till i deras liv. Nog för att beslut helst ska fattas så nära de berörda som möjligt, men i denna fråga måste man se till större perspektiv än så. Frågar man lågstadieelever om dom vill ha glass som lunch varje dag, så vet man också vad svaret blir – men det gör inte beslutet bättre.
Nej, en myndighet kan förstås inte gå emot ett riksdagsbeslut, men dom kan inte heller säga så mycket emot det heller. Det är sällan jag ser någon tjänsteman slänga in en brasklapp om att ”detta hade jag helst sluppit”. Som mest blir det ett ”Ja, det är ju ett politiskt beslut som vi måste följa”, som när Riksantikvarieämbetet flyttade till Gotland: ”Att flytta var ett politiskt beslut, som vi försöker genomföra och anpassa oss till så smidigt som möjligt.”