Jag är lite ambivalent när det gäller djurparker.

Å ena sidan tycker jag det är fel att vilda djur hålls inspärrade och tvingas begränsa sina naturliga beteenden. Å andra sidan är djurparker ibland (om än i ett fåtal fall) en nödvändighet för att rentav trygga vissa djurarters överlevnad. Man ska heller inte bortse från effekten av att människor (kanske inte minst unga sådana) får se och uppleva djur på nära håll och inte bara i böcker och på film, så att dessa (förhoppningsvis) lär sig uppskatta och respektera djuren och därmed verkar för deras fortsatta existens även utanför djurparken.

Den tragiska händelsen i Skånes Djurpark i Höör får mig att tro att det nog inte funkar att ha så pass vilda djur som vargar inspärrade, åtminstone inte på det sättet som gjordes. Ett fåtal vargar lyckades ta sig ut, trots ”vargsäkra” staket, vilket fick till följd att hela vargbesättningen sköts.

Det sistnämnda känns instinktivt så himla, himla fel. Som lekman har jag liten förståelse för varför en hel vargbesättning ska dödas för att några ur flocken har tagit sig ur. Ansvariga på djurparken försvarar sig med att när vargarna en gång har fått uppleva friheten, eller fått se andra ta sig dit, så vill de bara en sak: Ut. Ganska naturligt i och för sig för vargarna (eller för vilken kännande individ som  helst), men hade det inte varit bättre att försöka hitta andra lösningar innan beslutet togs om masskjutning?

Nu kändes det som om det gick snabbt, alldeles för snabbt. Så pass snabbt att djurparken inte ens kunnat uppdatera sin hemsida och där berätta vad som hänt och varför. Därför kan man fortfarande läsa dels om vilka vargar som ”finns” i djurparken och dels att Skånes Djurpark deltar i kampanjen ”Det Europeiska Rovdjursåret”… I stället för att få information från det mest naturliga stället, så fick jag ladda hem djurparkens pressmeddelande via HD:s hemsida.

I stället fylls nu tidningarnas nätupplagor med läsarkommentarer från båda ”falanger”, både ”vargälskare” och ”varghatare” om man ska generalisera stort och klumpigt. När ska företag och organisationer lära sig?

Om jag tvunget ska erkänna mig till någon av dessa grupper, så hör jag definitivt mer till ”vargälskarna”. Jag tycker nämligen att vargen, precis som andra djur (rovdjur eller ej), har rätt att existera – på så naturliga villkor som är möjligt i denna av människor så påverkade värld.

Innebär detta att vargen ska få ”springa runt” var den vill? Nej. Men jag har så väldigt svårt att förstå människor som bor ute i skogen och är rädda för vargen och därför inget hellre vill att se den död, överkörd, förgiftad, styckad, uppbränd och alltigenom utplånad.

NEWSFLASH: Det finns djur i skogen!

Ja, ni läste rätt! Inne bland träden, och ibland även utanför dessa, finns det djur! Stora, små, mörka, ljusa, flygande, krypande… allt! Dom bor där! Det är deras hem!

Att komma gråtande i media och säga ”buhu, det finns vargar i skogen” är lika fånigt som att jag som stadsbo skulle säga ”buhu, det finns bilar i staden”. Vilken överraskning för oss båda!

Det riktigt ”roliga” är ju när jägarna beklagar sig över att deras jakthundar blir dödade av vargen… Så det är okej att med hund och vapen och olika tekniska hjälpmedel jaga och döda djur, men när naturen slår tillbaka – då är det inte roligt längre? ”Buhu, vargen dödade min jakthund. Så nu kan jag inte döda vargen.”

Vad gäller jakthundar, så borde man väl för djävulen åtminstone anta att det finns risker med att vistas ute i skogen? Är det inte en del av spänningen med att jaga?

Fast ni jägare grät väl floder när ni hörde att Skånes Djurpark på egen hand, med egen personal, hade skjutit vargarna. Att skjuta inhägnade djur är väl det mest optimala sättet att jaga på: Ingen risk för en själv, ingen risk för ens jakthund – bara att rikta pipan genom stängslet och trycka av vid rätt ögonblick. Vilken upplevelse! Och helt ofarligt dessutom!

Bah. Hade jag kunnat, så hade jag utrustat alla rovdjur med frickin’ laser beams attatched to their heads för att utjämna oddsen lite.

Vad gäller tamhundar, skolbarn och huskatters utsatthet i skogen, så har jag följande råd: Sätt upp staket. Släpp inte ut katten. Gå aldrig ensamma.

Och flytta in till staden om ni nu tycker det är så förskräckligt att det finns djur. Ute. I. Skogen.