Då var det pensionärsdags igen!

Idag ska jag ondgöra mig över folks oförmåga att hantera tangentbord. Det kan förvisso röra sig om en oförmåga att hantera det svenska språket i sig, men jag är hoppfull att det bara rör sig om en ren, teknisk okunskap.

Det handlar om ord som café, filé, idé, armé och andra ord som använder så kallade accenter.

Det verkar vara oerhört svårt för folk att veta hur man får fram ett é. Antingen struntar folk i ”den där lilla fnutten” ovanför och skriver bara ett e, eller så får man se alla möjliga varianter. Jag vet inte vilket som är värst. Här är två ord med några felaktiga varianter:

I några fall försöker folk med den nya favoriten apostrof, ‘, vilket är totalt dödfött. (Jag skriver ”favorit”, för det har tyvärr blivit otroligt populärt att skriva ”Kajsa’s affär”, ”Pelle’s pizzeria” och så vidare trots att det är TOTALT ONÖDIGT att göra så. Vad är det för fel med ”Kajsas affär”? ”Pelles pizzeria”? Arghh…)

Apostrofen går inte att placera ovanför bokstäver, för den ska inte vara där. Det är en accent som krävs. Jag förstår att skillnaden mellan ´ och ‘ kan vara liten rent visuellt, men den finns där.

Titta:

Och när folk väl fattar att det är just en ´ eller en ` (som i à la) som behövs, så gör dom ändå fel. Dom skriver nämligen först bokstaven som ska ha accenten och därefter på accenten. Fel fel fel.

Man trycker på accent-tangenten först och därefter på bokstaven som ska ha tecknet.

Annars blir det cafe´i stället för café. Mu¨sli i stället för müsli. Cre`me bru^le´i stället för crème brûlé.

Jag minns inte hur det funkar i Windows, men i Mac OS X så får man det visuellt väldigt pedagogiskt upplagt: Tryck på accenttangenten, så syns ”tilläggstecknet” och markören blir färgad för att illustrera att något (bokstaven) saknas.

Det kunde visserligen ha fungerat rent tekniskt genom att först trycka på bokstaven och därefter på accenten, men förmodligen har detta tillvägagångssätt sitt ursprung i att de gamla skrivmaskinerna fungerade precis så här. Accenten skrevs ut utan att valsen gick vidare, så att man slapp gå tillbaka och göra andra delen av teckenbygget.

Så nu vet ni. Och snälla, gör rätt i framtiden. Vi är många pensionärer, trots vår ålder, vars hjärtan inte tål alltför många språkliga dumheter.