Fredag 2 oktober

Efter närmare fyra veckor i USA, varav de flesta dagar i en hyrbil, var så vår stora roadtrip över. Jag kommer att göra någon form av sammanfattning i ett senare inlägg.

Fredagen blev dagen då vi skildes från vårt ressällskap: Mattias och Teresia. Det var verkligen hur kul som helst att ha med er! Varken vi eller ni ångrar förmodligen beslutet att tillbringa en månad ihop i en bil tvärsöver en hel kontinent. Det funkade jättebra.

M&T åkte med ett tidigare flyg, så vi tog farväl av dom på hotellet någon timme innan jag och Emelie också skulle ta oss till SFO, San Franciscos internationella flygplats.

Jag har varit på en del flygplatser genom åren, men SFO tillhör de flygplatser som känns mest välorganiserade. Det mesta är samlat i en enda byggnad, avdelad i terminaler. Toaletterna är fräscha, skyltarna tydliga och det går lätt att ta sig mellan terminalerna.

Vid säkerhetskontrollen var vi med om två intressanta händelser. Den första var att vi för första gången vid en säkerhetskontroll var tvungna att ta av oss skorna och skicka dessa genom röntgenmaskinen. Förmodligen beroende på att amerikanarna är rädda för att ännu en skobombare ska dyka upp, men den stank som därmed uppstod av alla svettiga fötter hos resenärerna borde i sig räknas som ett terrorangrepp.

Den andra var att det blev full kalabalik bland både vakter och resenärer när en katt plötsligt rymde från sin tonårige ägare, som denne haft i en bur som precis hade gått igenom kontrollen. (Eller rymde kanske katten när vakterna ville inspektera buren?)

Den stackars katten var livrädd och sprang snabbt mellan benen på folk, i hopp om att hitta en fristad. Vid ett tillfälle råkade den springa rakt mot plexiglaset vid säkerhetskontrollen och fick säkert jätteont i nosen. Både ägaren och en av vakterna sprang sedan iväg efter katten som flydde ut mot terminalen. Några minuter senare var katten infångad, utan synbara skador mer än de rent själsliga.

Vår flygresa var uppdelad i två delar. Den första var kort: Runt en timme och en kvart till Los Angeles. Det kändes lite konstigt att komma tillbaka till L.A. Vi var båda överens om att den staden för närvarande inte står särskilt högt på vår lista över ställen vi vill besöka snart igen. Kanske långt in i framtiden, men just nu har vi fått nog av smogstaden.

Den andra resan var lite längre. Som ni ser på kartan överst i detta inlägg, så gick den västerut. Vissa av mina läsare kände till denna extra ”utflykt”, men de flesta gjorde det säkert inte.

Att den röda linjen på kartan ovan slutar mitt i Stilla Havet beror inte på att vi störtade med planet. Bara att batterierna i min GPS höll på att ta slut, så jag fick stänga av den så att jag hade lite till landresan också. Så går det när man glömmer att ladda batterierna.

Våra egna ”batterier” kommer vi däremot att ladda så mycket vi kan nu. Vi befinner oss nämligen på Maui! Och för er som inte känner till ön, så är det Hawaiis näst största ö, och ligger tolv tidszoner från Sverige – i princip mitt i världens största ocean. Ungefär 11.460 kilometer från Helsingborg.

Resan hit var förstås planerad sedan länge, bestämd samtidigt som vår roadtrip. Egentligen är det Emelies ”fel”. Visserligen såg hon också fram emot att uppleva USA:s kontinent, men samtidigt är hon mer intresserad av sol och bad. Att då spendera hela semestern, vår första gemensamma, i en bil kändes inte optimalt för henne. Men bilresan skulle ju ”bara” ta fyra veckor, varför vi hade en femte vecka att tillbringa där vi ville. Någonstans soligt.

Vi hade några alternativ att välja på, men eftersom Hawaii ändå låg så pass ”nära” vår slutdestination så kollade vi upp möjligheterna för ett besök. Visserligen kostade det rätt mycket pengar att åka dit, trots närheten, men ändå mindre än om vi skulle ha åkt hela vägen från Sverige.

Så nu är vi här! Lyxigt värre, det ska erkännas, men det här är som sagt vår första gemensamma semester ihop på tre år, så vi tycker att vi är värda det. Sett till resebudgeten i stort så var Maui bara en extra utgiftspost. Det är ungefär som när man köper ett hus. Lägger man ändå x miljoner på ett hus, så kan man lika gärna lägga x hundratusen extra på en bra köksinredning. Eller nåt.

Här är visserligen internetuppkoppling (uppenbarligen), men uppdateringen av bloggen kommer att bli ytterst sparsam den närmaste tiden. Vi vill förstås helst vila ut efter alla veckorna på resande fot och njuta av värmen. Någon bild ska det dock bli. Blir det dåligt väder, så kanske jag sätter mig och klipper ihop lite rörliga bilder från vår roadtrip och lägger upp. Jag filmade ju en del också.

På Maui stannar vi inte ens en vecka, för sedan är vår semester (och våra pengar) slut. Så… vi ses snart igen därhemma!