Lördag 19 september

Det känns som om jag både har läst och hört historien/legenden till leda de senaste dagarna nu, så nu får ni stå ut med att läsa den:

Efter att mormonerna gång efter annan hade tvingats allt längre västerut under 1800-talet, var de på väg att leta efter ett ställe att slutligen slå sig ner på. Ett ställe som Brigham Young (mormonernas andre president) hade sett i en vision, ett ställe där de skulle ”få öknen att blomma som en ros”. När de kom till en stor ökendal sade han (i det närmaste) ”This is the place”, detta är platsen. Staden som grundlades kom så småningom att heta Salt Lake City.

Och i SLC har mormonkyrkan länge varit stark. Faktiskt uppskattas det att ungefär hälften av invånarna i området är mormoner. Det kanske kan stämma. Jag har inte sett så många välklädda personer i en och samma stad förut.

Mormoner har vi även hemma i Sverige. Dels svenska sådana (det finns en mormonkyrka uppe vid Konsum Kopparmölle i Helsingborg), dels välklädda ungdomar (svarta byxor, vit skjorta, svart slips) som går runt och missionerar. Jag har sett dom väldigt ofta i sommar, för de gillar tydligen att åka tåg.

Hur som helst… Ett besök i SLC kan förstås inte vara komplett utan ett besök hos LDS (som kyrkan brukar förkortas; ej att förväxla med LSD).

Det kändes som ett besök hos Jehovas Vittnen (ej att förväxlas med Knackarna). Allt var väldigt städat, välordnat och trevligt. Eller… snarare lite för trevligt. Man vet inte alltid om en leende person verkligen ler för att personen är trevlig och vill en gott, eller om det finns något annat motiv bakom. I nästan varenda butik man går in i här i USA, så möts man av en leende person som frågar hur man mår (vilket jobb!), men det känns sällan särskilt ärligt. Här var det också idel leenden, men jag tyckte mest att det kändes påklistrat.

Men visst, vi blev väl mottagna. Det gick knappt att gå innanför grindarna innan en ”värd” dök upp och undrade om vi hade det bra, om vi ville gå på en rundtur och så vidare. Och en rundtur tackade vi ja till. Snart nog dök två yngre kvinnor upp. Eller ”systrar” kallas dom. En från USA, en från Nigeria. De tog oss runt på området och berättade samtidigt historien kring kyrkan och kring det vi såg.

En av de saker som visades upp var Tabernaklet, ett auditorium som byggdes på 1860-talet och som har en väldigt bra akustik.

För att illustrera dessa goda ljudegenskaper stod en annan syster uppe på scen (ni ser henne mitt på bilden ovan) och rev sönder tidningspapper och (vilket hördes allra mest) släppte knappnålar i en burk. Det hördes nästan lika bra som om man hade gjort det i salong 3 på Filmstaden i Helsingborg.

Efter demonstrationen skrattade våra systrar lite påtvingat, uppenbart ”roade” över det som de förmodligen hade fått höra väldigt många gånger under sin tjänstgöringsperiod…

Förutom Bibeln så är Mormons bok mycket central i LDS-kyrkan. Den är minsann översatt av Jospeh Smith (LDS-kyrkans grundare) själv, från originalet som fanns på guldplåtar och vars existens och gömställe Mr. Smith fick reda på genom en budbärare från Gud. Det här var innan Mr. Smith blev döpt av Johannes Döparen som också dök upp i de mörka skogarna i USA. Johannes Döparen var nog inte mycket för folksamlingar, för han visade sig bara för två personer.

Våra guider berättade gärna om Mormons bok och svarade på våra frågor. Det är helt klart en kristen kyrka, men deras inriktning skiljer sig från andra kristna läror just på grund av denna bok.

Efter rundturen var vi välkomna att vandra fritt på tempelområdet. Det är väldigt grönt och vackert (det måste gå åt enorma mängder vatten i detta torra och varma klimat) och det finns ett antal statyer att betrakta. Nej, det är inte tre stycken Jesus på bilden ovan, men jag har glömt nu vilka de föreställde.

Däremot fick man inte besöka själva templet, vilket vi visste förut men som ändå var en besvikelse. Ingen får nämligen besöka templet om man inte är mormon och ”in good standing” som det heter. Inget i vårt sällskap uppfyllde dessa kriterier.

Det fanns gott om systrar som tog hand om besökarna. De gick alltid två och två och var alltid iklädda långa, mörka kjolar. Vad jag kunde se så fanns det alltid en syster från USA i varje grupp, så även om det fanns gott om utländska systrar (alla systrar hade sin nationsflagga på bröstet) så gick aldrig de utländska systrarna för sig själva. Slump? Någon tanke bakom?

I besökscentrumet fanns det gott om möjligheter att förkovra sig i kyrkan. Det fanns videomaterial för både vuxna och barn – bara att gå fram och klicka på det man ville ha, så kom det upp på skärmen. Det fanns ett antal barn i besökscentrumet, men de verkade samtliga vara kyrkomedlemmar eftersom de (som ni ser på bilden ovan) var propert klädda. Mer propert än vad barn är i allmänhet.

Det fanns även möjlighet att utföra släktforskning. Mormonerna har ju åkt runt i världen och samlat på sig uppteckningar över födslar, vigslar, dop och dödsfall – även i Sverige – förmodligen efter deras uppfattning att familjer i livet träffas ”på andra sidan” och lever ihop i evigheters evigheter.

Efter besöket gick vi på var sitt håll. Jag och Emelie valde att gå ner på ett av köpcentrumen för att titta i butikerna. Det råkade vara brasiliansk festival just denna dag, så det var gott om musik och dans.

Det var ännu en dag med idel solsken och minst 30 grader varmt, så till slut kände jag och Emelie för att fly undan till hotellet.

Lite hemester, som vi kan kalla det. Det var skönt att mysa på ett svalt hotellrum med lite läskeblask och godis och med 60 tv-kanaler och trådlöst Internet. Vi måste ju inte springa runt i alla städer vi kommer till för att titta på saker.

På kvällen återsamlades vi för att äta middag. Vi gick till en sportbar där betoningen verkligen låg på sport.

Jag räknade till två stora skärmar och tio mindre skärmar, plus ett antal informationstavlor, bara på den vägg som vi satt närmast! Man visste inte vilken man skulle titta på; allt var lika fascinerande.

I morgon åker vi vidare söderut. Det finns en stor risk att det inte finns någon nätuppkoppling på vårt nästa hotell, så det kan dröja till nästa uppdatering.