Sydsvenskan har nu kört två artiklar under lika många dagar med anledning av följderna av spårbytet mellan Malmö och Lund (här och nu senast här).

Jag har normalt inga problem att acceptera folks irritation över att tågen är sena, men nu handlar det om ett väldigt stort ingrepp i själva infrastrukturen som är den allra största orsaken till de förseningar som för närvarande plågar Skåne med omnejd – och kommer att så göra ett par veckor framåt.

Järnvägsspåren måste underhållas, och ibland även (som i detta fall) bytas ut helt. När detta sker på en så viktig sträcka som Malmö-Lund så får det oundvikligen konsekvenser. Eftersom vi inte har ett lika väl utbyggt järnvägsnät som vägnät, så går det inte ens att jämföra med ett ”vanligt” vägarbete på exempelvis E6 eller E22. Om delar av en väg, eller ens en hel väg, stängs av så finns det alltid ett flertal alternativa vägar att köra på. I det här fallet har vi bara den så kallade Lommabanan som alternativ väg – och den är dessutom enkelspårig.

Upplagt för förseningar således. Ofrånkomligen.

Skånetrafiken kan knappast kritiseras för att en del av rälsen måste bytas ut – ändå finns det tydligen krav på att resenärerna ska kompensera pendlarna för förseningarna… Nu är jag visserligen lokförare och inte busschaufför, men hörs det likadana krav på att ersätta busspendlarna när det är massvis med vägarbeten?

Sedan ska givetvis informationen vara så bra och tydlig den kan vara. Frågan är bara hur bra och tydlig den kan vara, när förutsättningarna ändras hela tiden.

Till och med jag som lokförare har nämligen ibland svårt att veta vilken plattform mitt tåg ska åka ifrån och vilka vagnar jag ska och inte ska köra. Kanske har en vagn gått sönder och måste tas ur trafik. Kanske har ett tåg blivit så pass försenat att ett nytt tågsätt tas fram (och därmed kör från en annan plattform än vad som först sades). Så hur ska resenärerna veta vad som gäller när inte ens jag alltid gör det?

Det är svårt. Både för Skånetrafiken, Banverket och DSB First – utan att åtminstone jag kan peka finger åt någon särskild part som felar mer än någon annan.

Däremot kan jag förstås personligen tycka att det nästan hade varit enklare att helt stoppa trafiken mellan Malmö och Lund under tiden som spårbytet skedde, och i stället sätta in massvis med bussar som körde dels direkt mellan städerna och dels med uppehåll i Burlöv, Åkarp och Hjärup. Kanske hade banarbetet därmed kunnat förkortats något i tid, när båda spåren var fria att arbeta på och dessutom utan oro för passerande tåg?

Jag är dock medveten om att idén (som inte är särskilt ny) förmodligen har beaktats av Banverket men förkastats, främst beroende på att det skulle ställa till med ännu fler problem – åtminstone för de tåg som har genomgående trafik. Man kan ju tänka sig alla de som bor norr om Lund och som är vana vid att kunna hoppa på ett tåg uppe i exempelvis Kristianstad eller Karlskrona och sedan hoppa av på Kastrup, som då skulle tvingas gå av i Lund, lasta på väskorna på en buss och sedan hoppa av i Malmö och hitta tåget mot Danmark. Bättre då att kunna sitta kvar hela vägen, om än med förseningar. Eller?

Jag ska också ta tillfället i akt och påminna om att den kritik man har som resenär måste riktas mot rätt part!

Lite förenklat fungerar det så här:

• Banverket har hand om spår och signaler.
• DSB First kör Øresundstågen, på uppdrag av Skånetrafiken.

Det funkar alltså dåligt att klaga på mig som lokförare om en solkurva gör att tåget måste köra långsammare…

Till sist ett kul citat, som en kollega hörde från en ”lätt” upprörd resenär som hade missat sitt tåg. Min kollega undrade om inte resenären hade läst den nya, tillfälliga tidtabellen som gäller under spårbytet. Svaret blev:

Jag ska väl inte behöva läsa en massa tidtabeller hela tiden!

Hmm… men då förstår jag lite bättre varför du missar ditt tåg.