Min helt underbara digitala systemkamera har nu blivit ännu mer underbar.

Canon var vänliga nog att släppa en ny firmware till kameran häromdagen, vilket gör att man kan ställa bland annat bländare och slutartid manuellt vid filmning. Det var möjligt delvis förut också, men bara genom en massa besvär och omvägar. Trodde inte de skulle lyssna så bra på sina användare, men det här var en mycket positiv överraskning.

Läge således att testa om och hur det fungerade. Jag kom då att tänka på alla de unboxing-filmer som florerar på Youtube.

Jag vet själv hur kul det är att få ett paket med posten, särskilt om det är hårt och innehåller något tekniskt, och att öppna det är en skön upplevelse. Därför finns det många som filmar när de öppnar sina paket/förpackningar och sedan lägger ut på Youtube så att fler kan se hur det ser ut när man packar upp en ny Playstation 3, senaste laptopen eller vad det nu kan vara.

En ganska märklig idé, men jag ska erkänna att jag nog har sett fler av dessa filmer än vad som egentligen är nyttigt. Man vill ju själv sitta där, känna texturen mot fingrarna, känna doften av nybakad plast och veta att den där prylen är min, bara min.

Men de flesta unboxing-filmerna handlar just om tekniska saker. Varför inte göra en om ett lite mer mjukt innehåll? Till exempel en glass?

Så för att testa kamerans nya filmegenskaper och samtidigt driva lite med unboxing-konceptet, köpte jag en väldans dyr Magnum Temptation (23 kr!) och öppnade förpackningen framför världspubliken:

I ärlighetens namn kan jag inte påstå att glassen är särskilt god. Den är lite för kompakt för att kännas som ”bara” en glass; nu är den nästan mer som en mindre måltid. Smaken är inte hundraprocentig. Då är vanliga Magnum mycket godare.

Jaja, vad gör man inte för konsten…