MTV hade ett tag en lerfigurserie som hette Celebrity Deathmatch. Den som satt uppe sent om nätterna och händelsevis inte tittade på Cops (som gick ungefär samtidigt, även om Cops numera visas på mer barnvänliga tider), kunde se hur olika kändisar tog livet av varandra i en boxningsring.

Det här handlar inte om Celebrity Deathmatch, men ändå lite.

Det handlar även lite om STEP, Study of the Therapeutic Effects of Intercessory Prayer, som för några år sedan undersökte om böner kunde ha någon inverkan på patienter som nyss blivit bypass-opererade. Ja, alltså om de mådde bättre eller sämre eller om det inte märktes någon skillnad.

Nu tänkte jag göra mitt eget STEP-försök, fast med det som jag sysslar med till vardags: Tåg.

Jag är själv inte troende, men visst händer det att jag på väg till ett tåg jag snart ska köra ber en bön inombords om att tågsättet inte ska ha några avstängda bromsar. Avstängda bromsar innebär nämligen, beroende på vilka bromsar som stängs av och hur många tågsätt som ingår, att vi tvingas sänka hastigheten – vilket i sin tur leder till att vi får mycket svårare att hålla tidtabellen, vilket förstås innebär att passagerarna drabbas. Och jag kommer senare hem eller till kafferasten.

Men funkar mina böner? Har tågbranschen något helgon att be till?

Sådana frågor tänkte jag nu slutligen skulle få ett svar. Låt mig därför presentera:

Musse Pigg i ena ringhörnan, Gud Fader Allsmäktig i den andra.

Under hela april månad kommer jag att kontrollera vem av dessa som är bäst på att ge mig felfria tåg.

Så här kommer det att gå till:

Varje gång jag tar över ett nytt tågsätt, kommer jag att be en bön i stil med den här: ”Gode Musse Pigg/Gud. Gör så att mitt tågsätt har full traktion, full broms och inga avstängda dörrar. Gör också så att jag håller tidtabellen. Amen.”

Jag ber till Musse och Gud varannan gång, så bönerna kommer att fördelas jämnt. Sedan kommer jag att skriva upp vad resultatet blev och se vem av Gud och Musse som var bäst på att uppfylla mina böner. Resultatet kommer att presenteras här i bloggen, både som delresultat och som slutligt resultat.

Men tidtabellen, kanske någon undrar, den kan jag väl påverka själv? Förvisso kan jag, om jag är på det humöret, se till att komma försent om jag nu vill sabotera för någon av ”herrarna”. Dock förbjuder min yrkesheder mig att medvetet komma för sent. Om mina skyddshelgon kan se till att jag slipper avstängda bromsar (vilket inte ens verkstaden i Helgoland i Danmark lyckas med alltid…), så borde det vara en baggis att se till att trafiken flyter – åtminstone för mig.

Låt bäste, eh… man vinna!

Sydsvenskan berättar idag om en butik i Lund som är förbjuden att utföra piercing. Dock misstänker man att butiken fortsatt med verksamheten.

Tidningen kontaktade butiken, förmodligen utan att berätta att man var från media, varpå följande samtal utspelade sig:

Tidningen: Piercar ni i butiken?

Butiken: Varför frågar du?

T: Det står på skylten utanför att ni utför piercing.

B: Varför frågar du?

T: Jag kanske vill bli piercad.

B: Då går det bra att komma hit.

T: Ni piercar alltså?

B: Jag visste det! Nej, det gör vi inte. Hej då.

Hahaha! Jag tror misstankarna precis stärktes.

Som en sorts uppföljning till mitt förra inlägg om min iPhone, så tänkte jag – likt TV4:s version av Robinson – vada ännu längre ner i träsket…

Jag ska berätta om några av de ”appar”, eller program, på min iPhone som jag använder mest. Som tips till andra som råkar hitta hit och är intresserade.

”Programbutiken”, eller App Store som den kallas, är en av de allra största fördelarna med mobilen. Det är mycket smidigt att ladda ner och installera. Lite svårare dock att hitta vilken app som är bäst lämpad. Det finns många appar som är väldigt lika varandra. Några är gratis, andra kostar pengar – några få kostar jättemycket. Men de flesta som kostar ligger i spannet 9-49 kronor. Helt överkomligt, tycker jag.

En av de första apparna jag köpte var Units. Ett konverteringsprogram som hanterar det mesta, vare sig det gäller längd, vikt, energi, valuta, astronomi, densitet eller någon av de andra tolv kategorierna. Det går att lägga till tre ”genvägar” till saker man oftast konverterar.

Facebook är förstås gratis även som app. Här kan man se det mesta som man kan om man surfar in via hemsidan. Man kan se bilder, kommentera olika saker och se de senaste händelserna. Tyvärr kommer man ännu inte åt några grupper, men det kanske kommer i senare uppdateringar.

Självklart har jag ett och annat spel också. Galcon är ett av de första jag skaffade. Det är väldigt bra på att använda sig av pekskärmstekniken och är, trots sin enkla idé, väldigt svårt att lägga ifrån sig. Det blir lätt en spelomgång mer än man hade tänkt sig.

Det går förvisso väldigt bra att surfa med den inbyggda webbläsaren, men allt fler tidningar skapar egna appar för att besökarna ska kunna komma åt materialet på det viset. Och det uppskattas av mig! Hemsidor, vare sig man använder sig av ”fullversionen” eller någon nedskalad mobilversion, är inte alltid direkt njutbara i det lilla format som en mobiltelefon innebär. Men genom en app kan man lättare komma åt läs- och tittvärda saker. New York Times är en sådan app som dessutom är riktigt bra utförd.

Prisjakt är ännu ett exempel på en hemsida som passar bättre som egen app. Avskalat jämfört med originalet förstås, men man får reda på det viktigaste: Bästa priserna på en viss produkt. Dessutom kan man i grafisk form se hur prishistoriken har utvecklats.

Simply Medias app ser väldigt tråkig ut, men funktionen är superb. Genom att installera ett litet program på sin dator, vare sig det är Windows eller Mac OS X, så kan man med denna app få tillgång till hela sitt iTunes-bibliotek på datorn. Funkar bättre ju högre uppkopplingshastighet man har (såklart), men jag har använt den i vanligt 3G-nät och ändå tyckt den var snabb på att få fram låtarna. Som bonus får man även fram låttext och information om artisten.

Ännu ett spel – den här gången Sudoku. Här kan man välja att antingen trycka på den siffra man vill ha eller ”skriva” siffran med fingret och hoppas att den tolkas rätt. Och det blir faktiskt rätt för det mesta. Som klar bonus kan man även spela Kakuro i appen.

Den här appen, Midomi, har en rätt hög ”imponeringsfaktor” hos folk. Det har funnits en liknande funktion på en del Sony Ericsson-telefoner, men jag tror knappast den var lika avancerad som den här. Den här appen letar helt enkelt upp en viss låt, beroende på om Du kan titeln, kan vissla eller nynna den eller bara hör den på radio. Den funkar förstås bäst på låtar den får höra den på radio eller annat vis, men den är förvånansvärt bra på att känna igen visslingar. Tycker i alla fall jag. Och de som ser hur den funkar brukar höja på ögonbrynen.

Sista spelet jag tänkte visa är svenska SinkSub. Ett spel som har funnits på väldigt många plattformar, men som nu – tycker jag – har hittat den bästa av de alla. Pekskärmen används enbart för att kasta ut sjunkbomber; skeppet styr man genom att luta telefonen åt ena eller andra hållet. Väldigt bra spelkänsla, men jag hade önskat ännu fler spelnivåer än de som finns.

Sista appen för idag är Wunder Radio. iPhone har ju ingen inbyggd radio och det finns (vad jag vet) inte heller några tillbehör, till skillnad från iPod, som åtgärdar denna ”brist”. Men med hjälp av den här appen så har man faktiskt fått en bättre lösning. Det är otroligt många radiostationer, inte minst svenska, som sänder via nätet. I princip alla dessa kan man lyssna på genom denna. Det behöver inte ens vara en jättebra uppkopplingshastighet för att man ska få bra ljud. Och förutom radiostationer världen runt, så kan man även lyssna på flygledarsnack, polisscanners och liknande. Fantastiskt bra.

Dessa ”appar” är bara några få av de jag har installerat på mobilen – och en bråkdel av de som finns tillgängliga på App Store. Om Android och andra plattformar kan fixa en lika smidig lösning, så kanske jag kan tänka mig att köpa en annan mobil, men absolut inte annars…

Efter att Apple igår smått oväntat berättade om den kommande mjukvaruuppdateringen till iPhone, kan jag nu konstatera att många av de brister den tidigare har haft håller på att rättas till.

När jag visat min telefon för någon intresserad, så har jag inlett med att säga just detta: ”Den har sina brister, men…”

För så har det varit. Nej, man kan inte skicka MMS med den. Nej, man kan inte använda sina stereohörlurar via bluetooth. Nej, man kan inte… Med mera, med mera.

Inte för att det direkt har stört mig. Bilder skickar jag ändå med mejl (inte minst eftersom jag har flatrate på datatrafik) och jag föredrar trådbundna hörlurar, inte minst med tanke på batteriet. Men just en sådan sak som MMS har många haft roligt åt. Och nu verkar många ha ännu roligare åt det: ”Apple har uppfunnit MMS – wohoo…”

Jaja. Själv har jag gillat Ajfönen mer än någon annan mobiltelefon jag har haft tidigare. När jag läser motiveringen till mitt inköp från juli 2008, så kan jag se att det mesta fortfarande stämmer.

• Pekskärmen är fortfarande väldigt smidig att jobba med. Vilken mobiltelefon jag än köper i framtiden, så bara måste den ha pekskärm. Helst då multitouch, så man kan använda flera fingrar samtidigt – för att zooma och vrida och så vidare.
• App Store är så bra att jag inte förstår varför inga andra mobilföretag har gjort detta tidigare. Det är supersmidigt att, även på resande fot, leta efter, ladda ner, installera, avinstallera och betygssätta program – och dessutom betala för dom. Så fort jag hört talas om ett nytt program, så har det bara varit att gå in i App Store, leta upp programmet och några sekunder senare är det installerat på telefonen. Det är ju så det ska fungera!
• Säkerheten är utan tvekan väldigt hög. I och med att alla program måste gå via App Store, finns det väldigt liten risk för att skadliga program (eller rena virus) letar sig in i telefonen. Ibland, när jag installerade program på min förra telefon (Nokia E61), kunde jag få varningar även när jag installerade program från godkända källor… Ungefär som när Norton Antivirus varnade för ett av sina egna underprogram. Nu vet jag att programmet är kollat sedan tidigare och att det kommer från rätt källa. Dessutom, vilket inte är att förglömma, är kompabiliteten hundraprocentig. Återigen jämför jag med min förra telefon. Även om programmet sades passa ihop med operativsystemet (i Nokia-fallet S60) så kunde jag inte vara helt säker på att det funkade just med det som kördes på min mobiltelefon (som ju exempelvis saknade kamera). Nu vet jag att programmet funkar.
• iTunes Store funkar numera lika bra som App Store. Detta sedan Apple tog bort begränsningen om att bara kunna köpa låtar när man var uppkopplad till ett wifi-nätverk (förmodligen för att de inte ville att användarna skulle betala mer i dataöverföringsavgifter än vad själva låten kostade). Och synkningen med iTunes-programmet på datorn har bara blivit smidigare och bättre. Tidsåtgången till säkerhetskopiering var förut abnormt stor, men det rättades till efter ett tag.
• GPS-funktionen har också blivit bättre. Numera kan man även säga att man är ”gående” i stället för ”körande”, så får man navigeringsinstruktioner som är anpassat för detta. Och den är riktigt snabb på att hitta en, åtminstone om man inte sitter inne i ett tåg som susar fram i 180 km/h. Jämför jag med min handhållna Garmin, så är den senare rejält långsam på att hitta positionen. Det märks verkligen att A-GPS är vida överlägset ”vanlig” GPS.
• ”Chatthistoriken” på inkomna och skickade SMS är fenomenal. Att snabbt kunna se konversationen man haft med en viss kontakt är otroligt smidigt. Inga fler hoppande in och ur olika brevlådor; nu ser man genast vad man senast ”pratade” om med en viss person, även om det handlar om flera månader sedan.
• Synkningen av kontakter och kalendrar är suverän! Ändringar i telefonen skickas direkt till datorn och tvärtom. Det funkar dessutom över mobilnätet, så jag måste inte sitta på ett wifi-nätverk eller ha telefonen kopplad till datorn. Ännu en sak som jag är förvånad över att inga andra tillverkare har gjort tidigare.
• Hållbarheten måste jag också säga några ord om. Jag har läst om flera användare som knappt kunna svara i fuktigt väder, innan deras älskade och dyra iPhones lagt av och det varit dags för service. Jag kan bara anta att de haft måndagsexemplar – eller så har jag haft stor tur med min egen. Den har hittills inte krånglat på grund av väder (vare sig det varit skitkallt eller fuktigt eller både och) utan bara tuffat på som vanligt. Jag har, trots att jag varit försiktig, råkat tappa den i golvet tre gånger hittills. Ännu ingen skråma och ännu inte en minsta repa i glaset. Detta var annars något jag var rädd för, även om jag sett många ihärdiga försök på Youtube att skada telefonen. Den verkar helt enkelt vara rejält byggd. Men jag undviker ändå att ta med den i situationer då jag inte tror den kommer att må bra. Det finns bättre byggda mobiler för sånt.

Saker som fortfarande inte är toppklass:

• Batterikonsumtionen har blivit märkbart bättre sedan de senaste uppdateringarna, men den är fortfarande stor. Visserligen kan jag numera använda den en hel dag utan att behöva ladda om så fort jag kommit innanför dörren, men jag har alltid med mig laddaren på jobbet och om jag ska vara borta hela dagen. Jag förstår att den äter batteri med den stora och ljusstarka skärmen (och med all användning), men ett starkare batteri hade varit skönt.
• Kameran är fortfarande dålig, långt sämre än många konkurrenter. Nu tar jag visserligen både snabbare och bättre bilder med kompaktkameran jag alltid har med mig, men lite fler manuella kontroller och en bättre grundkvalitet på bilderna hade suttit fint. Nu duger den mest till ”titta vad jag hittade”-bilder och knappt ens det.
• MMS… Inte så mycket för att skicka (här mejlar jag som sagt mest) utan mer för att kunna ta emot. Det händer ju att folk skickar MMS till mig och då känns det väldigt handikappat att ha en iPhone. Jag får ett SMS med en länk och ett lösenord, och så får jag gå in på Telias hemsida för att kolla vad jag fått. Synnerligen osmidigt. Detta är dock något som åtgärdas med 3.0-uppdateringen som ska komma i sommar.
• Kopiera/klistra är en annan sak jag har saknat. Bilder på hemsidor är enkla att spara, men text (exempelvis länkar eller lösenord) har man helt enkelt fått hålla i huvudet. Även detta ska komma med 3.0-uppdateringen.
• Skicka och ta emot filer via bluetooth har också saknats. Vet inte om detta förbättras med 3.0-uppdateringen.

Vissa saknade detaljer är så självklara att ha med, så man har lite svårt att förstå att Apple inte från början implementerade dessa. Samtidigt handlar det förstås om 1) att göra upplevelsen så smidig som möjligt för användaren (då får man skippa vissa detaljer) och 2) att detta är Apples första få, stapplande försök in i mobilbranschen.

Just det sistnämnda är det inte så många som verkar tänka på. Nokia, Ericsson och alla de andra har hållit på med mobiltelefoner i åratal, vissa ända sedan 1980-talet.

Första iPhone-versionen kom ut sommaren 2007. Det är inte ens två år sedan. Att den inte kunde vara perfekt från början var närmast självklart. Och ändå har den fått ett så stort genomslag och tagit så stora marknadsandelar.

Anledningen är kanske samma som jag angav i början. Den har sina brister, men… det den gör, gör den riktigt bra. Mestadels.