En vecka i bloggvärlden går snabbt.

Under min ”Blondinbella-vecka” fick jag ihop 44 inlägg av kortare och längre slag, i varierande intressegrad helt klart. Några lockade till kommentarer, de flesta inte. Jag har bit kvar till BB:s 100-200 kommentarer per inlägg…

Besöksräknaren som jag installerade på måndagsmorgonen hade fram till i morse samlat in 135 unika besökare. Inte så illa pinkat, med tanke på att bloggen tidigare har levt ett ganska undanskymt liv och jag gjort väldigt lite reklam för den.

Utöver dessa besökare har sökmotorerna varit väldigt aktiva: 4.187 besök har gjorts – men då räknas också samtliga besök på samtliga sidor i bloggen, ända från det första inlägget. Google & Co kan ju inte bara kolla in nya sidor utan även se om de äldre sidorna har förändrats eller rentav försvunnit.

Lite statistik:

Flest besök hade jag på fredagen (13/2).

Windows är det vanligaste operativsystemet hos besökarna. 89,2 % använder någon av Fönster-versionerna. Imponerande nog är 12,3 % av dessa Vista. Mac OS X (som jag själv använder) låg på 6 % – mina egna besök oräknade.

Vanligaste länkningen till bloggen har varit från min egen förstasida, därefter från Google och sedan från Fotosidan.

Vanligaste besöksland har varit Sverige, därefter följer Tjeckien(!), Danmark och Storbritannien.

Vanligaste sökbegreppen (alltså vad folk har sökt på och sedan blivit länkade hit från exempelvis Google) har varit ”dvärgsignal”, ”bilder”, ”vackra vyer”, ”hur är det att vara lokförare”, ”dsbfirst intranät”, ”lagen barnförbjudna filmer”, ”statens biografbyrå”, ”vandra amalfi”, ”lokförare blogg” och (min personliga favorit) ”kändisar utan trosor”..!

Bland de vanligaste sätten att hitta hit så funkar alltså saker som har med mitt jobb som lokförare att göra. Det finns alltså ändå ett visst intresse bland ”allmänheten” att läsa mina långa tirader om hur det känns att sitta framför en dvärgsignal i en kvart och vänta på tillstånd att få köra vidare.

Men hur fortsätter bloggen nu då? Blir det lika intensivt i fortsättningen?

Jag tror knappast det. Jag har bättre saker för mig än att skriva om allt som händer mig i vardagen. Lite mer substans tycker jag ändå det måste vara när jag väl beslutar mig för att skriva. Men visst, nu har jag ”upptäckt” att det faktiskt går att skriva lite kortare saker som kanske inte spelar så stor roll men som ändå är kul att bevara till eftervärlden – inte minst för egen skull.

Och det gick ju alldeles utmärkt att blogga från iPhonen, även om bilderna varken var särskilt skarpa eller stora och jag inte kunde skapa några länkar. Det gav mersmak att kunna blogga direkt ”från fältet” – och applikationen jag använde kommer högst troligen att utvecklas än mer i framtiden.

Men att jag kommer att få 100-200 kommentarer som BB tror jag aldrig jag kommer att nå upp till. Och varför skulle jag vilja ha det? Vilket jobb att sitta och moderera dom. Dessutom, när man tittar efter, så verkar ju 90 % av kommentarerna komma från folk som har egna bloggar och bara kommenterar för att locka folk till sig själva. Bah.