Slut på rasten i Göteborg och dags att köra hemåt igen.

Glädjande nog fick jag ett hyfsat nytt tågsätt, nr 82 i tillverkningen. Det innebär (oftast) i det närmaste felfritt och (alltid) den där goda doften av nytt tåg.

Tyvärr innebär det också att jag har den ”nya” telefonen…

Se själva på bilden nedan. Går det ens att se hur man slår ett telefonnummer?

Man måste först trycka på 5:an och sedan på samma igen för att nå alternativet ”Nummerslagning”…

Snacka om att ha missat i designen!

På väg mot Göteborg.

I Ängelholm, liksom på de flesta stationer, finns ett antal förvaringsboxar där man – mot pengar – kan låsa in sin väska eller liknande en kortare tid.

Blir inlåsningen längre än så, växer det fram en straffavgift. Dom växer. Och växer…

I Ängelholm var det ett av dessa skåp som ständigt drog på sig allt högre avgifter under mina studier till lokförare.

Nu kollade jag om skåpet fortfarande samlade på sig avgifter och jo, det verkar som det. I varje fall finns det nu två skåp som är låsta och tickar på.

Frågan är vad som finns i skåpen? En stor skylt med texten ”Nyfiken!”?

Jag glömde visa gårdagens outfit, men dagens ser likadan ut: mysbyxor och vit t-shirt.

En klädsel som gjord för att måla om köket, vilket var vad jag gjorde igår – och ska göra idag.

Kattens största fiende här i livet (när det inte handlar om att straffa mig och Emelie för att vi har glömt att fylla på hennes matskål var femte minut) är en leksaksmus.

Hon kan gå förbi musen flera gånger utan att bry sig om den för att plötsligt – ATTACK! – hoppa på den och låta den smaka både tänder och klor. Grrr!

Idag gick hon dock ett steg längre. Det är ju en sak att leka med sitt byte, en helt annan att döda det.

Jag såg inte själv hur det gick till, men den här synen mötte mig när jag råkade gå förbi hennes (tillfälliga) matplats:

Katten var alltså i full färd med att dränka musen!

Vilket mordiskt litet djur man har här hemma!