Det dök upp en jättetramsig artikel i Aftonpesten i lördags: Lincoln uppfann smileyn?
I ett transkriberat tal från 1862, tryckt i New York Times, fanns en smiley. Och ja, det såg förvisso ut som en smiley med ett semikolon följt av en högerparantes, men snälla… det var ju uppenbart långt bortom Orions stjärnbild att det bara handlade om just ett semikolon som hamnat innanför en parantes och inte att typsättaren ville visa att inlägget var skämtsamt.
I så fall har jag en mycket bättre historia. Eller åtminstone en annan historia, som inte alls har med AB-artikeln att göra.
Nämligen denna: Är denna smiley snuskig eller inte: <3
Det är väldigt många som använder <3 för att uttrycka kärlek för någon, att man tycker om någonting och dylikt. (Dylikt förresten, vilket ord – som om någonting skulle vara likt dy.) Tanken är att man ska vrida på huvudet och se det som ett hjärta.
Oj, så sött.
Men man måste i så fall vrida huvudet åt motsatt håll jämfört med andra smileytecken. I normala fall vrider man huvudet åt vänster, men i fallet med <3 så måste man vrida huvudet åt höger.
Jag har alltid vridit huvudet åt ”det vanliga hållet” och därmed sett teckenkombinationen som ytterst snuskig. Det är ju inte alls ett hjärta – det är ju en snopp! En penis! Det manliga könsorganet i klar erektion. Se själva:
Även om erektionen inte är så stor, så nog handlar det om en uppåtsträvande rörelse. Jaja, förneka det inte. Och faktiskt skulle man kunna tolka även den vänstra bilden som en avbildning av mannens organ, om än i ett mer slokande läge.
För att mina läsare nu inte ska få vilda fantasier och börja pilla på sig själva, så ska jag citera direkt från kapitlet ”Onanien eller själfbefläckelsen och dess orsaker” ur Människans könslif av med.dr. Georg Kress:
Det finnes många dårskaper och lastbara vanor, som äro skadliga för hälsan och förkorta lifvet, fördärfva själen och förgifta sinnet, men ingen af dem har en fördärfligare verkan, ingen är människan ovärdigare, än den i sanning afskyvärda och tyvärr så vidt spridda last, som har namnet onani, masturbation eller själfbefläckelse.
Därmed betecknar man den handling, hvarmed en person af det ena eller andra könet med sina egna händer eller med andra medel så bearbetar sina könsdelar, att därigenom den egentligen blott vid det naturliga samlaget uppstående känslan af vällust frambringas och detta antingen med eller utan uttömning af säd hos mannen eller afsöndring af slem och andra körtelprodukter hos kvinnan. Onanien, som äfven bland djuren utöfvas af hästar, hundar och framför allt af apor, dels gynnas, dels framkallas mycket ofta af en mängd olika omständigheter och är därför antagligen nästan lika gammal som mänskligheten själf. I bibeln tillskrifves Onan dess uppfinning och första utöfning, hvilken också därför fick den skammen att hans namn för alla tider blef förenadt därmed. Grekerna och romarne däremot tillskrefvo den listige guden Mercurius, att han hade kommit på idéen att bedrifva onani för att hålla Pan skadeslös, när denne hade förlorat sin älskade, den sköna nymfen Echo.
Såväl i äldre som i nyare tid har man varit allmänt ense därom, att onanien är ett brott, en afskyvärd last, som har de allra menligaste följder. Såsom något i högsta grad egendomligt måste vi sanningen till ära omnämna, att det dock äfven har funnits enskilda personer, hvilka hållit onanien för oskadlig, såsom till exempel den berömde och mycket förtjänstfulle engelske kirurgen Hunter, som påstod, att det enda, som man med skäl kunde anmärka mot onanien vore, att den så lätt kunde föranleda till ett slöseri med den manliga säden, emedan tillfälle ju så ofta funnes att begå den; i den sista upplagan af sina arbeten har han dock själf borttagit det ställe, där han framställde denna åsikt. Och en i öfrigt högt aktad och ansedd professor i Prag gick till och med så långt, att han förklarade onanien vara ett barnsligt och oskadligt nöje. Men bortsedt från sådana enstaka, föga beaktade och snart bortdöende röster är hela världen enig om onaniens förkastlighet och förfärliga följder.
Boken är tryckt 1903, men håller än idag. Eller ja, bokryggen börjar förstås ge efter…
(Andra skriver också om sex.)
Senaste kommentarer