Emelie hade precis låst ytterdörren och jag låg fortfarande och bestämde mig för om jag skulle gå upp direkt eller vänta tills väckarklockan skulle tvinga mig drygt fyra minuter senare.

Då började plötsligt sängen att skaka – ungefär som om någon stod och ryckte i den. En poltergeist? Samtidigt hörde jag hur grannarna på andra sidan väggen började prata högljutt.

Märkligt… Jag satte igång mobilen och började slå numret till Emelie, när hon själv ringde upp. Hon berättade att rutorna till balkongerna i trapphuset hade börjat skaka – och att tanten på andra våningen också hade pratat väldigt högt.

”Ett jordskalv”, tänkte jag. Men utan mer ”bevis” än så här var det svårt att säga.

Inga nyheter fanns på nätet. Varken Sydsvenskan eller HD hade hunnit skriva något. Jag hittade inte någon bra ”jordbävningssida”, så det var bara att duscha, klä på sig och ge sig iväg till jobbet.

Men väl där fick jag höra att en kollegas sambo hade känt av skakningarna. Ah, äntligen en bekräftelse! Och snart var det fullt med nyheter på nätet, kommentarer på artiklarna och blogginlägg i hundratal.

Det var inte någon större händelse i världshistorien. Men det var riktigt kul att vara med om.