Hur vet man att ett land är odemokratiskt? Jo, ordet demokrati ingår i landets officiella namn.
Texten ovan var ett stående skämt när jag växte upp. De länder som låg bakom järnridån var inga länder man direkt längtade till. Propaganda, arbetsläger, obefintlig yttrandefrihet och en usel levnadsstandard var saker man förknippade med exempelvis Tyska Demokratiska Republiken.
Tiderna har förändrats sedan dess – lyckligtvis. De som växer upp idag kan knappt föreställa sig att Berlin – ja, hela Tyskland – var delat mitt itu. Forna öststater som Polen och Estland har gjort sitt bästa för att ta igen 50 års misslyckad kommunism. Med vissa överdrifter, förvisso, men ändå…
Det finns dock ett land som fortfarande är slutet mot omvärlden, mer så än någonsin DDR och de andra öststaterna: Nordkorea.
Det är ett oerhört fascinerande land. De få gånger man hör någonting därifrån gäller det antingen svält, kärnvapentillverkning eller massgymnastik.
För en tid sedan läste jag The Aquariums of Pyongyang av Kang Chol-Hwan, som själv upplevde ett av landets ”omskolningsläger” som barn och som till slut lyckades fly till Sydkorea. Köp och läs!
Nyligen fick jag upp ögonen för landet igen, i och med Aftonbladets visning av VBS dokumentär ”The Vice Guide to North Korea” (första avsnittet finns här).
Det framställdes felaktigt att det nästan var helt omöjligt att ta sig in i landet, men det gäller mest för journalister. ”Vanligt folk” kan, om än inte särskilt smärtfritt, komma dit som turister – men då enbart på Nordkoreas villkor. Det innebär att man inte kan röra sig vart man vill, att man hela tiden måste ha med sig en eller flera ”guider” och att minsta övertramp av reglerna kan göra att man arresteras.
Det ”roliga” är att det finns folk här i väst som faktiskt försvarar landet. De menar att det är propaganda som lagt grunden till Nordkoreas dåliga rykte. Den konspiratoriska kapitalistiska pressen vill nämligen inte säga sanningen…
De värsta jag kunde hitta var Korean Friendship Association, en organisation som har medlemmar från 120 länder och som arbetar för att knyta internationella kontakter med Nordkorea. Jo, det krävs nog en organisation för att lyckas med det, när inte landet självt verkar särskilt intresserat av att få besök utifrån…
Att titta i deras diskussionsforum är en smått bisarr upplevelse. Överallt hyllas landet och dess ledare. Och ingenstans tillåts den minsta kritik av någon av dem.
Som när någon besökare berättade att han hade ett skolprojekt där han skulle skriva om mänskliga rättigheter och undrade om någon kunde berätta vad Kim Jong Il (landets nuvarande ”ledare”) eller Kim Il Sung (pappa till Kim Jong Il och landets nuvarande president, trots att han dog för 14 år sedan!) hade bidragit till detta. Svaret kom snabbt och robotaktigt:
The Great fatherly Leader Comrade Kim Il Sung who in ardent revolutionary struggle liberated the country from japanese imperialism, and with his heroic exploits fought off the wicked US imperialists in the Great Victorious Fatherland Liberation war, established the correct political mode of socialism in the northern half of korea and perfected the socialist method with the revolutionary juche idea.
This in itself is an infinite contribution to the emancipation of mankind which should be loudly applauded, celebrated and remembered for all eternity.
The accusation that the Great Fatherly Leader or our Dear leader comrade Kim Jong Il have purposely inflicted hardship onto its people in anyway is an outrageous accusation made by none other than the deceitful bourgeois media who spread lies to stifle socialist progress.
Kommentarer överflödiga…
VBS har förresten fler små dokumentärer. En handlar om manlig omskärelse. Det pratas mycket om kvinnlig omskärelse, men det är inte så kul för killar heller. Se här i den sista delen, där en stackars pojke får vara centralfigur – helt utan bedövning:
Nästan lika smärtsamt som att bo i Nordkorea, skulle jag tro.
Senaste kommentarer