I gårdagens (6 nov 2008) HD läste jag en insändare som till sin rubrik undrade varför inte tågen håller tidtabellen, men där insändarskribenten mest undrar över den dåliga informationen till resenärerna från Banverket, vilka kraven är för att sätta in ersättningsbussar vid inställda/försenade tåg och hur Banverket egentligen har tänkt vid tågmötena i Helsingborg (syftar på att tågen norrut ibland måste vänta in södergående tåg från Göteborgshållet).
Banverkets pressinformatör svarade direkt och helt korrekt. Men eftersom jag också jobbar i branschen, så kan jag ge min syn på det hela.
Det finns en sliten militär klyscha om att ”när kartan och terrängen är olika gäller kartan”. I tågvärlden handlar det lite om att tidtabellen gäller, oavsett hur verkligheten ser ut. Åtminstone verkar många av resenärerna tänka så. Även om det är storm, har hänt olyckor, är halt på grund av lövhalka eller sena tåg försenar andra tåg så ska vi fram i tid.
Det går inte. Inte alltid.
Igår hade jag ett ganska ”vanligt” arbetspass: Elva timmars körande mellan Malmö och Ängelholm (inklusive lite mer än totalt tre timmars paus). Efter att ha läst insändaren, bestämde jag mig för att kolla lite mer noggrant om hur bra jag passade tidtabellen och vilka orsaker som fanns till att jag inte kunde hålla den.
Under första ”omgången” fick jag ett tågsätt som inte mådde så bra. Bara hälften av traktionsmotorerna fungerade, vilket gjorde att 50 % av motorerna fick stå för 100 % av arbetet. Det gör att man visserligen ändå kan komma upp i toppfarten (180 km/h), men att det tar väldigt lång tid. Accelerationen blir enormt lidande och det gör att man ovillkorligt blir försenad. Det finns inte en chans att kunna hålla tidtabellen.
Så även om jag lämnade Ängelholm i exakt rätt tid, var jag redan i Helsingborg försenad med 2-3 minuter. Förseningen växte till 4 minuter i Landskrona och till 7 minuter i Lund. Gångtiden mellan Lund och Malmö är dock hyfsat bra tilltagen, så jag blev inte mer än drygt 6 minuter försenad när jag slutligen nådde Malmö.
Nästa tågsätt hade ett annat problem: En avstängd broms. Nu har vi visserligen gott om bromsar och en bra säkerhetsmarginal, men för att inte tumma på denna marginal så måste vi av säkerhetsskäl minska på hastigheten. Det gjorde att jag bara kunde hålla 160 km/h.
Fast det gjorde inte så mycket. Accelerationen var ju som vanligt och i och med att det är många uppehåll så hinner jag knappt komma upp i 180 km/h innan det är dags att börja bromsa igen.
Den försening jag ändå drabbades av i början, men som jag sedan kunde köra in, var när jag fick ett godståg framför mig mellan Malmö och Lund. De måste ju också få använda järnvägen ibland… 
Problemet här var alltså inte så mycket ett tekniskt fel som ren infrastrukturbrist. Ett dubbelspår mellan Malmö och Lund räcker inte för all trafik som färdas där. Fyrdubbelt hade underlättat väldigt mycket – och det är just det dom håller på att bygga. Men det tar tid, kostar pengar och upprör alla som drabbas – vilket gör att överklagandena står som spön i backen.
Sista omgången hade jag ett fullt fungerande tågsätt. Inga avstängda bromsar, alla motorer fungerade. Underbart.
Den lilla försening jag ändå drabbades av berodde på att ett annat tågsätt hade fått tekniska problem – och det precis på den sträcka som är värst: Mellan Helsingborg och Ängelholm. Där är det bara enkelspår med några få och korta mötessträckor.
Nu löste sig problemet nästan samtidigt som jag hann dit, så jag blev inte mer än drygt två minuter försenad till Ängelholm, men det kunde lätt ha blivit mer. Det andra tåget hade nämligen stått stilla i närmare 40 minuter när jag närmade mig.
Slutsats: Jag försenar aldrig tåget. Det är andra saker som försenar mig.
Lite skämt, lite allvar. Som lokförare (eller ”tågchaufför”…) försöker jag alltid hålla tiden, oavsett hur många på Lunds station som springer benen av sig. Jag försenar aldrig medvetet tåget, för det har jag ingen anledning att göra. Ju senare tåget blir, desto mer irriterade blir mina passagerare och ju mindre rast får jag. Eller får komma hem senare.
De flesta förseningsorsaker beror, enligt min korta erfarenhet, på
- att spåren inte räcker till,
- att tågsätten är trasiga på olika sätt,
vilket i sin tur kan ge följdförseningar för andra tåg som i sin tur försenar ytterligare andra tåg.
Kan man då inte skriva om tidtabellerna för att anpassa ”kartan” bättre till ”terrängen”?
Jo, det kan man förstås. Men problemet är att ”terrängen” är ständigt föränderlig. En tidtabell anpassad efter ”maximala” förseningar skulle ge så otroligt mycket luft att tågen skulle stå stilla på stationer i alltför långa stunder. Det skulle minska kapaciteten och troligen även minska incitamentet för folk att åka tåg.
Bättre än att ge mer luft i tiden mellan stationerna, är att ge mer luft på ”ändhållplatserna”. För egen del handlar det mycket om att tåg som vänder i Malmö och Ängelholm ges mer ”vändtid” än de har idag. Hade varje tåg runt 20 eller 30 minuter på sig att vända (jämfört med runt 15 respektive 9 minuter idag) så hade förseningar, även ganska stora sådana, kunnat ”ätas upp” så fort man var framme och skulle köra samma väg tillbaka. Det hade inte hjälpt så mycket för de som redan var på ett försenat tåg, men det hade å andra sidan inte lämnat över så mycket förseningar på andra. Fast visst, det innebär i princip att vi hade behövt fler tågsätt också…
Viktigast av allt – och dyrast – är förstås att bygga fler spår. Jag har redan talat om hur trångt det är mellan Malmö och Lund, men även på andra sträckor är det så fullt att minsta lilla försening sprider sig som ringar på vattnet.
Enkelspår måste bli dubbelspår, dubbelspår måste bli fyrdubbla spår.
Sedan måste plattformarna bli längre, så tågen kan bli längre. Och en verkstad byggas i Sverige, så att inte Øresundstågen måste över till Helgoland i Danmark för att fixas.
Och jag måste till jobbet nu.
Kolla själv min punktlighet idag:
Via Banverkets hemsida kan du se hur alla resandetåg i Sverige ligger till i tiden. För en gångs skull ska jag i förväg berätta en tur jag kör. På så vis kan du, station för station, följa hur bra jag lyckades följa tidtabellen.
Klicka här för att följa tåg 1752
Skulle länken av någon anledning inte fungera, så gå in på Banverkets hemsida, klicka på ”Till trafikinfo”, knappa in 1752 i rutan ”tågnummer” och klicka på ”Visa”. OBS – detta funkar bara om du gör det idag (fredag). Gör du det en annan dag så kommer den dagens 1752-tåg upp, som förmodligen inte kommer att köras av mig.
Tåg 1752 lämnar Malmö C kl 17.03, passerar Landskrona ungefär vid kvart i sex och når slutligen Ängelholm vid 18.25. Går du in på länken under denna tidsperiod (17.03-18.25) så kan du se hur bra jag ligger till i ”realtid”. Spännande, spännande…
Fler bloggar om tåg
Senaste kommentarer