Det här är ganska kul.

Ni hörde väl om astronauten som råkade tappa en väska när hon var på rymdpromenad häromdagen? Sedan lyckades en amatörastronom filma när väskan for förbi på himlen.

Nu upplyser Sydsvenskan om att det ska gå att se väskan på den skånska natthimlen, bara man tittar noga och har en kikare till hjälp.

Går man in på satellitspårningssidan n2yo.com så kan man även följa den i realtid. Eftersom väskan ännu inte har brunnit upp i atmosfären (vilket den lär göra så småningom) så har den till och med fått ett eget id-nummer av myndigheterna..!

Medvetet pr-trick av NASA eller bara ett pinsamt misstag av astronauten? Hmm…

När Marco Polo återvände från sin långa vistelse i Asien, sägs det att han hade med sig kinesiska sedlar som han visade upp för befolkningen. Reaktionen var förståelig: ”Pengar av papper – är du galen?!”

(Marco Polo är för övrigt en gammal tv-serie jag såg som barn och gärna vill se i repris snart. Om inte annat så för att höra Ennio Morricones vackra musik till serien (spår 27 i albumet).)

Idag är plast en vanlig ”ersättning” för pengar… Men inte helt utan problem.

I helgen var jag och Emelie på minisemester i København. Med tanke på att vi inte haft någon semester ihop, så förtjänade vi att både bo och äta bra. Det innebär också att det blev dyrt, men det är en annan historia.

Vid ett tillfälle, inne på Tivoli, åt vi middag när jag upptäckte att vi stod inför ett dilemma. Antingen fick vi ”offra” samtliga kontanter vi hade på oss för att betala notan (och då inte kunna köpa brända mandlar) eller så fick jag betala med mitt Visakort (och därmed lämna över mitt kort i händerna på en okänd).

Vi var riktigt sugna på brända mandlar, så vi valde plastalternativet – även om jag var fortsatt skeptisk till att lämna iväg mitt kort.

Är det så farligt då? Ja, det kan vara det. Tyvärr är kortsystemet fortfarande så pass sårbart att man kan handla på många sajter utan att behöva mer än siffrorna på framsidan – och de tre siffrorna på baksidan. (Dumt nog hade jag vid det tillfället inte rispat bort siffrorna på baksidan, men det är gjort nu.)

Litade jag inte på restaurangens personal? Inte nödvändigtvis. Det räcker att en person skriver av siffrorna för att det ska vara kört. Någon extraanställd kökspojke med pokerskulder, vad vet jag? Det har hänt förut (däremot inte mig) och kommer att hända igen, oavsett om det är lyxrestaurang eller något billigare ställe.

Så jag höll extra koll på mitt bankkonto efteråt för att se om det förekom några märkliga transaktioner. Allt verkade normalt – ända tills i morse, då det disponibla beloppet på mitt konto plötsligt stod på noll..!

Jag kunde se att i princip samtliga av helgens transaktioner redan gått igenom, så det borde inte saknas så mycket som det faktiskt gjordes. Och när jag provade att föra över 50 kronor från mitt sparkonto till det drabbade lönekontot, såg jag att det fortfarande stod noll på det disponibla beloppet… Något låg tydligen och ”sög åt sig” pengar.

Så jag ringde förstås min bank. Lyckligtvis har de telefontid dygnet runt, så det gjorde inget att detta var före ”kontorstid”.

Bankmannen (i form av en kvinna) kunde snabbt konstatera att det handlade om att ett hotell i København (troligen det vi bodde på) hade reserverat inte bara ett utan två belopp på mitt konto. Dessa belopp var tillsammans mer än vad jag för tillfället hade tillgänglig, vilket gjorde att det disponibla beloppet sjönk till noll – men inte ner på minus. När jag under samtalet provade att föra över mer pengar från sparkontot, såg jag att det hade fattats ungefär 200 kr.

Men varför hade hotellet reserverat pengar på mitt konto? Jag vet att de gjorde så när vi anlände i fredags, men nu hade de ju fått betalt för hela vistelsen? Det märkliga var också att reservationen tydligen hade gjorts i söndags, samma dag som vi checkade ut. Vad fanns det för anledning då att hålla kvar några pengar?

Jag ifrågasatte systemets uppbyggnad och fick faktiskt visst medhåll från SEB-kvinnan.

Jag menar… jag förstår ju att ett hotell (eller vad det vara må) gärna vill reservera ett belopp på ett kontokort så att man 1) ser att det finns pengar och 2) åtminstone kan få viss betalning om kunden/gästen plötsligt bestämmer sig för att ta en springnota.

Men det innebär inte att man ska kunna reservera pengar hipp som happ.

Säg att jag hyr en bil. Biluthyraren reserverar 5.000 kr på mitt konto, ett belopp som beräknas vara nära det jag till slut ska betala. När jag kommer tillbaka har jag kört längre än sträckan som ingick i hyran, så jag är skyldig totalt 6.000 kr.

Här ska, tycker jag, endast en av följande två saker ske: Antingen dras de reserverade 5.000 kronorna ”på riktigt” och jag får dessutom betala 1.000 kr till eller så ska de reserverade pengarna ”avreserveras” direkt och jag får betala totalsumman på 6.000 kr.

Med dagens system är det tydligen fullt möjligt att både reservera pengar och dra den summa jag faktiskt är skyldig. Oerhört märkligt.

Så nu är det jag som dels kontaktar vårt hotell och frågar vad de håller på med och dels skriver till min bank och undrar vem som ”uppfann” det här systemet och hur denne tänkte. Om han/hon ens tänkte.

Nu ska jag trösta mig själv med att handla något på nätet. Där har jag hittills inte blivit drabbad på samma sätt som ”ute i verkligheten”, trots att jag handlat online sedan 1995. Det ni.

(Andra bloggar om Visakort och banker.)

The Decades-projektet rullar vidare – ända in i studion.

Vi har haft många och oregelbundna repor det här året, men sedan en tid har vi haft siktet inställt på två saker: Inspelning av vår första riktiga skiva och liveframträdande på scen.

Den här helgen är det dags för studioinspelning. Fredagskvällen ägnades åt uppställning av prylarna (mest trummorna), inställning och justering av mikrofonerna (mest för trummorna) och oerhört detaljerad granskning av instrumenten (mest av, you guessed it, trummorna).

Däremot var det syntharen i bandet som fick mest åthutning för falskspel. Go figure.

Nåväl, det ska väl ordna upp sig innan helgen är över. Det borde finnas tid till ett antal omspelniningar, omtagningar och om-någonting. Och till slut även lite rapporter och en ljudfil från det hela.

We’re not a boyband – we’re the Decades

Var kommer vi ifrån?

Tar universum någonsin slut?

Vad är meningen med livet?

Mänskligheten har ställt många kluriga frågor sedan tidens begynnelse. För en tid sedan fick jag (hyfsat bra) svar på några andra, lika kluriga frågor:

Om mjölken är tillräckligt kall, kan man känna skillnad på standardmjölk och minimjölk?

Vilken colaläsk är godast?

Och den mest omdiskuterade frågan och tillika den som flest personer verkar ha starkast åsikter om:

Är det olika smak på Ahlgrens rosa, vita och gröna bilar?

Det hela testades under en Halloweenfest som arrangerades av en förening som står mig väldigt nära. Ett mer komplett resultat kommer att publiceras i medlemstidningen, så ni som vill veta fler detaljer får helt enkelt gå med i föreningen.

Men annars kommer det viktigaste här. Och den största slutsatsen jag kan dra efter dessa test är: Folk har ingen smak!

Om vi börjar med mjölken, så testade vi flera olika fetthalter – från standardmjölkens 3 procent till minimjölkens 0,1 procent. Vi testade även en laktosfri standardmjölk (1,5 procent). Vi utförde testet i ett rum med dämpad belysning, så att man inte skulle kunna skilja på de olika mjölksorterna enbart med hjälp av synen (minimjölk är som bekant tunnare än utspätt regnvatten).

Resultat: Den enda mjölk som stod ut från mängden var den laktosfria varianten. Den smakade både annorlunda och… dåligt. Tyckte i alla fall jag, som är van vid den ”vanliga” mjölken. Men annars var det faktiskt väldigt svårt att känna någon skillnad. Till och med en överkonsument som jag var tvungen att ha facit bredvid för att helt kunna skilja de olika sorterna åt.

När det gäller colatestet, så hade vi otroligt många sorter att välja mellan. Förutom ”the usual suspects”, det vill säga Coca-Cola och Pepsi, så finns det en bokstavlig uppsjö av colamärken. RC Cola, Lidls egen cola, Premier Cola, Coops egen cola…

Tillsammans med olika lightcolor, hittade vi nästan 20 olika colavarianter! Vi bestämde oss till slut för att begränsa oss till enbart sockerhaltiga coladrycker och hamnade då på 9 sorter som skulle testas.

Resultat: Även här var det väldigt svårt att skilja på de olika produkterna. Jag tyckte att Coca-Cola gick hyfsat lätt att känna igen, men jag måste säga att det var grymt svårt att veta vilken som var vilken. Efter ett antal smakprover var det nästan äckligt att dricka. Det kändes nästan som om man drack… hmm, brunfärgat sockrat vatten?

De andra lyckades inte så bra heller att pricka in vilken som var vilken. Ingen dryck framstod som någon klar vinnare.

Och så har vi då det här med Ahlgrens Bilar… De rosa smakar jordgubb, de vita smakar vanilj och de gröna smakar päron. Eller?

Nej, menade åtminstone jag före testet. Även om det känns lite smått som om de olika färgerna har olika smak, så trodde jag det mer handlade om en känsla beroende på att man ser att det är olika färger.

Testet fick självklart utföras som ett blindtest. Försökskaninerna fick ta på sig en ögonbindel och fick sedan i tur och ordning smaka en rosa, en vit och en grön bil. De fick förstås veta vilken färg de för tillfället smaskade i sig.

Därefter fick de tre bilar till, men den här gången var ”färgtilldelningen” helt slumpmässig. Vissa fick tre av olika färg, vissa fick en vit, en grön och sedan en vit till, andra tre gröna och så vidare. Efter varje bil skulle de säga vilken färg de trodde att de mumsade på. De hade även möjlighet att ändra sig efter att alla tre bilar var avklarade.

Resultat: Varierat. Några personer lyckades få rätt på alla tre, medan de flesta misslyckades helt eller bara klarade en.

Jag var visserligen på väg att bli rejält förkyld denna dag så jag hade inte alla smaksensorer i fullt bruk, men jag har inte tidigare och kunde inte heller nu känna någon större skillnad i smak på de olika färgerna.

Slutsatsen kan bara bli att det faktiskt inte finns någon skillnad i smak på de olika färgerna, i varje fall inte mer än ytterst, ytterst lite. Och definitivt inte ”jordgubb/vanilj/päron”. Annars borde många fler haft fler rätt.

De som hade alla rätt då, var det bara slumpen?

Möjligen inte. Jag hörde från en av deltagarna att det finns en viss skillnad i smak på de olika färgerna – enbart beroende på att det används olika färgämnen – men att det bara är runt 20 procent av befolkningen som kan känna denna skillnad. Och det var ungefär en femtedel av deltagarna som hade alla rätt, så det kanske stämmer.

Det skulle också förklara varför vissa stenhårt menar att det finns en smakskillnad mellan färgerna, medan så många (inklusive jag själv) mest tycker allt bara smakar… gott.

Oh well. Jag kommer att fortsätta att äta Ahlgrens Bilar med njutning, dricka standardmjölk med gott samvete och dricka den godaste cola som finns: Vaniljcola.

Andra bloggar om godis.