Någon (kanske flera) har sagt följande:

Demokrati är inte självklar. Den måste återerövras av varje generation.

En tanke värd att bära, när man i Sydsvenskan kan läsa om hur en folkmobb, troligen mest bestående av folk på vänsterkanten, ännu en gång har stört ett möte så mycket att det varken nådde ut med sitt budskap eller kunde avslutas på tänkt sätt.

De drabbade var även denna gång Sverigedemokraterna, närmare bestämt deras ungdomsförbund SDU.

Men det spelar ingen roll vilket parti som blev drabbat. Problemet är att någon denna dag blev berövat centrala delar av sina demokratiska rättigheter; att fritt föra ut sin åsikt.

För så är det: Vi har yttrandefrihet i Sverige. Man må vara arg, irriterad och ilsken över ett parti och/eller deras partiprogram. Man må vara hundraprocentigt emot deras tankar, åsikter och idéer. Man må anse att det bäst vore om partiet och dess anhängare uppslukades av jorden.

Men vi har fortfarande yttrandefrihet.

Innebär det att man får säga precis vad man vill?

Nej. Även yttrandefriheten har sina begränsningar. Men om någon bryter mot dessa begränsningar så är det ordningsmakten (läs: polisen) som ska ingripa mot detta. Inte folkpöblar med egna agendor.

Innebär inte yttrandefriheten att andra också får säga vad de vill och därmed visa sitt missnöje?

Ja och nej. Den innebär inte att någon ska hindras i sin yttrandefrihet för att andra använder sin. Busvisslingar, slag på grytlock och burop får alltså inte användas för att hindra andra att höras.

Här är en liten grundkurs i demokrati:

• Om någon delar ut flygblad – stjäl inte dessa. Hindra inte utdelaren med våld och/eller hot att dela ut dessa. Dela i stället ut egna.
• Om någon sätter upp affischer – riv inte ned dessa. Klistra inte över dom. Sätt i stället upp egna – bredvid eller någon annanstans.
• Om någon håller ett torgmöte – stör inte detta. Hindra inte budskapet från att nå ut genom visslingar, burop eller slag på grytlock. Stå tyst med ryggen emot, håll upp plakat, ge dom fingret. Eller arrangera ett eget torgmöte på en senare tidpunkt och/eller på en annan plats.
• Om någon du ogillar ställer upp i ett val – stjäl inte deras valsedlar. Hota inte deras kandidater. Rösta på någon annan.

Tyvärr finns det alltför många som inte lyssnar på ovanstående. För dom är demokrati tydligen detsamma som att förneka andra deras demokratiska rättigheter. Och för dom är det mycket roligare(?) och känns troligen mer att hota, förstöra och hindra än att låta alla jobba efter samma spelregler.

Just samma spelregler, samma rättigheter är i alla fall för mig det som gör att jag gillar demokrati. Den ger mig rätten att som enskild människa kunna få ha en åsikt som skiljer sig från precis alla andras – och även rätten att ostört föra fram den till vem som nu orkar och vill lyssna.

I Sydsvenskans artikel skrevs det att ingen av motdemonstranterna ville ha med sitt namn i tidningen ”av rädsla för de andra”.

Jag är mer rädd för dessa ansiktslösa, anonyma vandaler som inte tvekar att använda sig av både hot och våld för att få sin vilja igenom än jag någonsin skulle vara rädd för ett torgmöte, oavsett dess innehåll.

”Inga fascister på våra gator” ropades det.

För mig är fascism – bland annat – våldets rätt över demokratin och friheten.

Med andra ord har dessa motdemonstranter själva blivit den ondska de ansåg sig slåss emot.

Och det är i sanning skamligt, denna nådens år 2008 i konungariket Sverige.

Det har varit mycket jobbsnack i bloggen, men nu ska det bli något mer privat.

Förra våren skaffade jag och Emelie vår lägenhet på Södra Tvärgatan här i Helsingborg. Mer centralt än jag någonsin bott tidigare, men Emelie var van vid att bo mitt i ”kaoset” och kan hon så kan jag. Haha!

Det blev rätt mycket jobb med att få den som vi ville ha den. Det tog dessutom längre tid än vi trodde eller hade hoppats. Lägenheten formligen skrek efter omtapetsering, spackling och målning – och inte lika hastigt och dåligt gjort som tidigare ägare hade gjort.

Men det blev bra. Vi var mycket nöjda med slutresultatet. Särskilt det kaklade badrummet blev superbra. Jag kan knappt minnas hur illa det såg ut förut.

Vi har inte haft några planer på att flytta, men nu är det faktiskt ändå dags…

Jag skyller allt på Emelie. Hon är nämligen en uttalad Hemnet-knarkare, en ”sån där” som sitter och kollar på andras lägenheter när hon inte har bättre saker för sig. Men det är ju faktiskt rätt kul. Både för att titta på hur folk har inrett (vissa har dålig smak; andra har mycket pengar och ännu sämre smak) och för att se vad man får för några miljoner kronor.

Så en dag, efter att ha visat den sjuttiofjärde lägenheten som var alldeles för dyr, hittade hon en på Prästgatan. I princip så nära centrum man kan komma, utan att dö en för tidig död på grund av färjornas utsläpp (inga garantier ändå förstås).

Den verkade faktiskt riktigt bra. Inte så mycket större än vår nuvarande, men den hade det där tredje rummet som vi pratat lite om. Genomgående lägenhet – bra, bra. Fjärde våningen – också bra. Balkong i söderläge mot lugn innergård – väldigt bra (Emelies åsikt; jag bryr mig inte så mycket om balkonger). Stort badrum med badkar – inte alls bra (min åsikt; badrummet är nämligen (än så länge) mitt städansvar).

Det var visning några dagar senare, så vi ringde och bokade tid bara för att stilla nyfikenheten.

Det blev mer än så. Lägenheten var faktiskt riktigt fin. Och hyran var bara marginellt högre än vår nuvarande, som inte är så hög den.

Efter en del velande och diskuterande, bestämde vi oss för att faktiskt lägga ett bud. Skulle vi få den så var det roligt, skulle vi inte få den så var det bara att bo kvar där vi bodde.

Vi fick den..!

Trots stor konkurrens, ska jag tillägga. Hade vi inte lagt ett så tidigt bud som vi gjorde, så hade den förmodligen gått till någon annan för flera andra låg i startgroparna. Men säljaren var troligen nöjd med att i dessa kristider få en köpare som kunde ta över den helt efter deras schema och utan krusiduller, så det var bara att skriva kontrakt.

Så nu är vi nästan ägare till två bostadsrätter samtidigt. Inflyttningen sker dock inte förrän i december, så det är först då vi får nycklarna.

Det innebär samtidigt att vi måste sälja vår nuvarande bostadsrätt. Tråkigt nog, för det sitter mycket jobb och mycket kärlek i de här väggarna. Att det dessutom råder storm på den tramsiga finansmarknaden just nu gör att det nog blir lite svårare framöver att hitta lika många potentiella köpare som annars.

Men vi har redan haft några visningar. Folk resonerar väl lite som vi gör: Bo någonstans måste man göra ändå – och ska man köpa bostad någon gång, så är det väl nu när priserna är lite lägre och man kanske kan göra ett fynd.

Eller nja, något fynd har vi inte varit ute efter – inte ett ekonomiskt sådant, i alla fall. Att köpa bostad räknas förvisso som en investering, men i så fall en investering i trygghet och en fast punkt, inte i förhoppningen att senare kunna sälja till ett högre pris och kamma hem en vinst. Det är i så fall en ren bonus.

Vi ska inte börja betala hyra förrän i januari nästa år, så vi har ändå några månader på oss att hitta en köpare som är villig att betala det vi begär. Här sker inga prissänkningar i första taget, kan jag säga. Så då är det bara att invänta ”The waiting game”…

Under tiden vi väntar, så håller vi på att diskutera hur vi ska ha det med färger och annan inredning i den nya lägenheten. Nej, vi ska inte göra en lika stor renovering i den nya lägenheten, för det behövs inte, men visst vill vi ändra vissa saker. Det blev ju bra sist, så vi hoppas på minst lika stor framgång i den nya.

I tisdags blev jag examinerad som förare efter ”uppkörningen” som skedde på sträckan Malmö-Göteborg-Malmö. Och igår, onsdag, den 1 oktober 2008 körde jag min allra första egna tur.

Jag ska inte säga att det känns overkligt, men visst känns det lite… ”är jag äntligen klar nu?”.

För det har tagit sin tid att komma hit. Ansökan våren 2007. Antagningsprov, både medicinska och psykologiska, lite senare. Antagning sommaren. Början på kursen i september. Praktikperioder från januari till maj 2008. Anställning och internutbildning från juni till september. ”Riktig” lokförare från oktober och framåt.

Å andra sidan är lokförarutbildningen mycket kortare nu än den var förr. Går man ännu längre tillbaka i tiden så fick man först bli lokförarbiträde och sedan, om man hade tur och var snäll, bli lokförare efter många år.

Med tanke på lönen så kan jag inte klaga heller. Det är mycket pengar för en så relativt kort utbildning.

Första turen gick i alla fall väldigt bra. Jag körde Helsingborg-Ängelholm-Malmö-Helsingborg. En nätt liten tur, som av flera av de andra förarna anses som en så kallad ”guldtur”. Fast det gäller förstås att gilla tidiga morgnar; mitt arbetspass började runt 05.30…

Så här såg tidtabellen ut för den första sträckan:

Om man börjar uppifrån, så betyder RST ”resandetåg”. 1704 är tågnumret. TPL är trafikplats (som i sin tur kan vara en station, en hållplats, ett hållställe… äsch, det är iaf platser man ibland gör uppehåll på).

Helsingborg (som är först) har tiden 06.04 på ”avgår”, men ingenting på ”ankommer”. Det innebär i det här fallet att tåget utgår från Helsingborg. Hade det funnits en tidpunkt även under ANK, så hade någon annan kört upp tåget till Helsingborg och jag tagit över detta. Det är väldigt vanligt just här.

Vegeholm har inte heller någon tidpunkt under ANK, men det beror på att man inte gör något uppehåll där. Därför anges bara den tid då man beräknas passera.

Ängelholm slutligen har bara en ankomsttid, vilket beror på att tåget vänder i Ängelholm. Men därmed får tåget ett annat tågnummer och hamnar på en annan tidtabell.

Hur dessa tidtabeller tas fram kan ni läsa mer om här. Min åsikt om dom följer nedan…

Tyvärr är dessa tidtabeller ibland väl optimistiska. De baseras nästan undantagslöst på någon form av optimal resa. Så ser inte verkligen ut alltid. Det räcker att det ska regna lite för att spåren ska börja bli hala och det blir svårare att både accelerera och bromsa. Det räcker med en liten störning för att tåget ska bli försenat en minut eller två – och sedan påverkar detta i sin tur andra tåg som också blir försenade och så sprids det som ringar på vattnet.

Detta hade inte varit lika jobbigt om det bara hade varit (minst) dubbelspår överallt, men så är det inte. Just sträckan ovan, Helsingborg-Ängelholm, har singelspår hela vägen. Det är bara vid hållplatserna (och i Vegeholm) som det är dubbelspår och där tågen därmed kan mötas. Därför händer det väldigt ofta att uppehållen vid dessa blir längre än beräknat, eftersom ett mötande tåg är försenat.

Förutom att det borde byggas fler spår, så tycker jag att Banverket och tågoperatörerna borde enas om att ha en sommartidtabell och en vintertidtabell. Sommartidtabellen kan vara dagens tabell, medan vintertidtabellen kan innehålla lite generösare gångtider. Det sägs att detta finns i andra länder.

Till sist ett litet tips för er som brukar åka tåg:

Det verkar som om informationsskyltarna på stationerna inte alltid är alldeles uppdaterade med den senaste informationen. Jag har ofta sett hur det kan stå en avgångstid på exempelvis 13.37, trots att klockan redan hunnit bli 13.39 och tåget ännu inte är inne. Rimligen borde det stå en ny, beräknad avgångstid så fort det är känt att tåget är försenat, men det verkar nästan som om denna uppdatering måste ske manuellt och därmed tar det ibland tid innan informationen uppdateras.

Därför har jag alltid för vana att gå in på Banverkets trafikinformationssida för mobiler: http://mobil.banverket.se/trafikinfo

Banverket vet alltid mest om hur tågen ligger till, så ett hett tips är att skriva in ovanstående adress i sin mobils webbläsare och bokmärka sidan. Det går förstås även bra att bokmärka en eller flera stationer som man brukar åka från.

Går man in på en station, så kan man se vilka tåg som ska avgå de närmaste timmarna. Genom att klicka på ett tågs tågnummer, så får man upp en lista på samtliga stationer som tåget gör uppehåll vid – och genom att klicka på en av dessa stationer, så kan man se antingen när tåget de facto ankom och lämnade en station (om stationen är passerad) eller när tåget är tänkt att ankomma/lämna en station.

Även spårnummer anges. Det kan vara särskilt intressant om man ska åka exempelvis från Landskrona till Köpenhamn och man inte åker med ett tåg som fortsätter vidare över bron utan måste byta i Malmö. Då kan man först se vilket spår ens första tåg ankommer vid och sedan, några klick bort, se vilket spår Köpenhamnståget står på. (Om nu inte ombordpersonalen informerar om detta – det brukar dom faktiskt göra.)

Denna information finns förstås även på Banverkets ordinarie hemsida, men deras mobila version är föredömligt grafiksnål och snabbladdad. Och eftersom informationen, exempelvis om vilket spår som ska användas, kan skifta under gång så är det mycket smidigt att ha adressen bokmärkt i sin mobil.