Det har varit mycket jobbsnack i bloggen, men nu ska det bli något mer privat.

Förra våren skaffade jag och Emelie vår lägenhet på Södra Tvärgatan här i Helsingborg. Mer centralt än jag någonsin bott tidigare, men Emelie var van vid att bo mitt i ”kaoset” och kan hon så kan jag. Haha!

Det blev rätt mycket jobb med att få den som vi ville ha den. Det tog dessutom längre tid än vi trodde eller hade hoppats. Lägenheten formligen skrek efter omtapetsering, spackling och målning – och inte lika hastigt och dåligt gjort som tidigare ägare hade gjort.

Men det blev bra. Vi var mycket nöjda med slutresultatet. Särskilt det kaklade badrummet blev superbra. Jag kan knappt minnas hur illa det såg ut förut.

Vi har inte haft några planer på att flytta, men nu är det faktiskt ändå dags…

Jag skyller allt på Emelie. Hon är nämligen en uttalad Hemnet-knarkare, en ”sån där” som sitter och kollar på andras lägenheter när hon inte har bättre saker för sig. Men det är ju faktiskt rätt kul. Både för att titta på hur folk har inrett (vissa har dålig smak; andra har mycket pengar och ännu sämre smak) och för att se vad man får för några miljoner kronor.

Så en dag, efter att ha visat den sjuttiofjärde lägenheten som var alldeles för dyr, hittade hon en på Prästgatan. I princip så nära centrum man kan komma, utan att dö en för tidig död på grund av färjornas utsläpp (inga garantier ändå förstås).

Den verkade faktiskt riktigt bra. Inte så mycket större än vår nuvarande, men den hade det där tredje rummet som vi pratat lite om. Genomgående lägenhet – bra, bra. Fjärde våningen – också bra. Balkong i söderläge mot lugn innergård – väldigt bra (Emelies åsikt; jag bryr mig inte så mycket om balkonger). Stort badrum med badkar – inte alls bra (min åsikt; badrummet är nämligen (än så länge) mitt städansvar).

Det var visning några dagar senare, så vi ringde och bokade tid bara för att stilla nyfikenheten.

Det blev mer än så. Lägenheten var faktiskt riktigt fin. Och hyran var bara marginellt högre än vår nuvarande, som inte är så hög den.

Efter en del velande och diskuterande, bestämde vi oss för att faktiskt lägga ett bud. Skulle vi få den så var det roligt, skulle vi inte få den så var det bara att bo kvar där vi bodde.

Vi fick den..!

Trots stor konkurrens, ska jag tillägga. Hade vi inte lagt ett så tidigt bud som vi gjorde, så hade den förmodligen gått till någon annan för flera andra låg i startgroparna. Men säljaren var troligen nöjd med att i dessa kristider få en köpare som kunde ta över den helt efter deras schema och utan krusiduller, så det var bara att skriva kontrakt.

Så nu är vi nästan ägare till två bostadsrätter samtidigt. Inflyttningen sker dock inte förrän i december, så det är först då vi får nycklarna.

Det innebär samtidigt att vi måste sälja vår nuvarande bostadsrätt. Tråkigt nog, för det sitter mycket jobb och mycket kärlek i de här väggarna. Att det dessutom råder storm på den tramsiga finansmarknaden just nu gör att det nog blir lite svårare framöver att hitta lika många potentiella köpare som annars.

Men vi har redan haft några visningar. Folk resonerar väl lite som vi gör: Bo någonstans måste man göra ändå – och ska man köpa bostad någon gång, så är det väl nu när priserna är lite lägre och man kanske kan göra ett fynd.

Eller nja, något fynd har vi inte varit ute efter – inte ett ekonomiskt sådant, i alla fall. Att köpa bostad räknas förvisso som en investering, men i så fall en investering i trygghet och en fast punkt, inte i förhoppningen att senare kunna sälja till ett högre pris och kamma hem en vinst. Det är i så fall en ren bonus.

Vi ska inte börja betala hyra förrän i januari nästa år, så vi har ändå några månader på oss att hitta en köpare som är villig att betala det vi begär. Här sker inga prissänkningar i första taget, kan jag säga. Så då är det bara att invänta ”The waiting game”…

Under tiden vi väntar, så håller vi på att diskutera hur vi ska ha det med färger och annan inredning i den nya lägenheten. Nej, vi ska inte göra en lika stor renovering i den nya lägenheten, för det behövs inte, men visst vill vi ändra vissa saker. Det blev ju bra sist, så vi hoppas på minst lika stor framgång i den nya.