Efter flera tidiga morgnar, var det nu dags att ändra på dygnet och i stället jobba en sen kväll.

Det är inte det roligaste som finns, men det hör ju till yrket. Hade jag kört gods, så hade jag haft ännu värre tider. Nu kan jag åtminstone variera tiden rätt mycket.

Hur som helst – på arbetsschemat stod en tur upp till Karlskrona, överliggning där och sedan upp tidigt för att köra ner till Malmö igen.

21.52. Jag tar första passet upp till Kristianstad. I Eslöv är det ganska lugnt med folk och vi är i god tid, så det finns inget som tyder på att vi ska bli försenade. Men det blir vi. Första signalen kommer och jag stänger dörrarna. Avgångssignalerarens dörr är fortfarande planenligt öppen och jag väntar på att även den ska stängas, så vi kan komma iväg. Men den stängs inte.

Henrik, som står i fönstret och tittar bakåt, säger att han såg någon man med cykel gå ombord och att det kanske är han som är problemet.

Så var det också, visar det sig senare. Avgångssignaleraren (jag kallar dessa fortsättningsvis för ”ombordare” för enkelhetens skull) kommer lite senare fram och berättar att han såg en man med blodiga knogar, massor av påsar och en cykel gå ombord. Han bestämmer sig för att först kontrollera om mannen verkligen har en biljett, så att han slipper ta en jobbig diskussion när tåget väl kommit igång. Det ”händer” annars lätt att en del kliver på, utan pengar och/eller någon vilja att betala.

Men mannen lyckades, efter mycket fumlande i fickor och på andra ställen, prestera en biljett och tåget kunde avgå – om än en och en halv minut sen. Nåja, vi har goda marginaler på den här sträckan.

22.40. Vi anländer till Kristianstad på nästan utsatt tid och Henrik tar över. Resan upp till Karlskrona blir händelselös.

00.22. Händelselöst är det däremot inte i Karlskrona, där det för tillfället pågår Sail Karlskrona. Det vimlar av ”något” överförfriskade människor. Vår förhoppning är att det ska vara lugnare på hotellet och det är det visserligen, men inte utanför. Mitt rum ligger nämligen på första våningen, närmast hamnområdet där Axels Tivoli och en massa usel covermusik lever vilt.

Receptionisten tröstar oss dock med att festen ska ta slut vid 01-tiden. Tja, musiken och tivolit kanske upphörde med sin verksamhet, men det fanns fortfarande mycket att göra för festdeltagarna. Genom fönstret ser jag flera klassiska scener: Ungdomsgängen som råkar stöta ihop med varandra, två killar som ska börja slåss (av ingen synbar anledning), flickvännerna som försöker hålla isär dom och alla ungefär lika berusade. Ack, ja. Den svenska sommaren!

04.49. Eftersom stöket fortsatte en bit efter 01-tiden, så stoppade jag i öronproppar (som jag alltid bär med mig i arbetsbyxorna). När jag plötsligt vaknar av mig själv, tittar jag på klockan och ser att det är exakt en minut kvar tills mobilerna (ställde alarmet på min egen och tjänstemobilen i fall öronpropparna skulle fungera för bra) egentligen skulle börja ljuda.

Jag tar på mig uniformen och beger mig till hotellets matsal, där jag och mina kollegor är de enda frukostgästerna.

Utomhus är det en otroligt fin soluppgång och på andra hållet faktiskt även en regnbåge. På väg till stationen ser vi en kvinna som sitter och sover på marken. Det blev tydligen sent igår…

05.43. Uppstarten av tågsättet går bra och vi åker på utsatt tid – med fler i personalen än vi har passagerare. Än så länge.

På väg från Bergåsa gör jag det obligatoriska retardationstestet, för att se om bromsarna tar som de ska. Det gör de inte!

Fast det är ingen panik. Att jag kan bromsa och dessutom bra, märker vi själva. Problemet är bara att ”värdet” på inbromsningen inte motsvarade det värde som ska finnas – och är värdet för dåligt så får vi helt enkelt sänka vår maximala hastighet. Är det alldeles för dåligt, så får vi inte köra alls.

Men nu är värdet inte sämre än att vi matar in det i ATC-panelen (enligt reglerna) och fortsätter köra. Förmodligen berodde det dåliga värdet på att rälsen var lite fuktig. Det räcker faktiskt med sådant för att påverka adhesionen. För att inte tala om vad fallna höstlöv kan göra…

06.25. Strax efter Vekerum får jag ett balisfel. Jag rapporterar in det till fjärrtågklareraren i Malmö. Samtidigt får jag av denne veta att det ”står en trasa” på spåret jag ska in på i Kristianstad. En vadå?

”Trasa” är tydligen slanguttryck för ett trasigt tågsätt. Eftersom detta står på det spår vi ska köra in på, så måste vi stanna senast vid signalen som står vid plattformskanten och sedan övergå i växling och ”växla in oss”.

Låter det krångligt? Själva växlingen handlar egentligen bara om att jag trycker in växlingsknappen på ATC-panelen, vilket gör att vi efter detta inte längre framförs som ”tåg” utan som ”växling”. Tja… Jag kanske kan gå in på fler detaljer om varför det är på det här viset senare, men jag tror inte någon är intresserad!

07.23. Vid avgången från Kristianstad hänger plötsligt summertonen upp sig (den vi får från ombordaren vid dörrstängning och avgång). Det visar sig att två av dörrarna i lågdelen har manöverdon som gärna vill hänga upp sig. Vi rapporterar in det i datorsystemet, så att det kan åtgärdas vid nästa kontroll.

07.27. Henrik har nu tagit över för att köra sista sträckan, från Kristianstad till Malmö. Han gör också det obligatoriska retardationstestet och lyckas få rätt värde.

08.07. Vid avgången från Eslöv märker vi hur hjulen slirar. Uppenbarligen är adhesionen inte så bra här heller. Jag fasar lite för hur det ska bli till hösten.