Det fanns en tid då jag skrev dagbok. Varje dag, år ut och år in. Det blev en hel del navelskåderi; många tankar om mitt liv, vad jag gjorde och varför. Ibland var det lätt att skriva, ibland en plåga. Ungefär som med den här bloggen.

Jag hann börja och sluta skriva ett par gånger innan jag slutligen(?) gav upp. Ibland kunde det bli lite väl många tankar. Men ibland är det kul att gå tillbaka och se nästan exakt vad jag gjorde vissa dagar. Små, små händelser som väcks till liv igen – bara genom att läsa om de ord jag en gång skrev.

Nu tänkte jag försöka lite igen, fast bara inom ett begränsat område. Och den här gången blir det mer offentligt.

Jag förstår att flera av de jag känner är ganska nyfikna på mitt nya yrke. Och jag har själv ett intresse av att – om några år eller så – gå tillbaka och läsa om vad jag gjorde och tänkte under denna min första period som (snart färdig) lokförare. Det kan nog även vara intressant för de som är intresserade av att bli lokförare att ta del av en lokförares vardag.

Så… Under den här veckan kommer jag att skriva lite varje dag om de små och stora händelser som hände en ovanligt varm julivecka, när jag var ute och körde tåg. Jag har fem arbetsdagar på schemat (varav två nätter), så det borde bli fem delar när söndagen infunnit sig.

(Förvänta er inga stora händelser; jag har inte planerat att spåra ur eller köra på något stort bara för dramatikens skull!)

Måndagen den 28 juli 2008

04.30. Mobilens alarm ringer och jag förstår långsamt att det tyvärr är dags att gå upp. Jag har bara tjugo minuter på mig innan jag måste ta mig till Knutpunkten, så det blir bara tid till en dusch och påklädning. Ingen frukost – det är alltför tidigt, åtminstone för mig.

05.01. Jag träffar på Henriette, en blivande kollega som gick på Järnvägsskolan i klassen före mig. Vi byter några snabba ord. Hon tipsar mig om att fylla i ett formulär om traktamente, så att jag får ersättning för att jag under internutbildningen har Malmö som utgångsstation och därför tvingas pendla.

05.06. Tåget till Malmö, morgonens första, avgår och jag kan försöka sova lite mer. Så blir det dock inte. Det brukar det inte bli. Varken för mig eller min kollega Henrik, som hoppar på i Ramlösa.

Malmö C en tidig morgon

Vid 06-tiden ankommer vi Malmö C och jag slås av hur varmt det är redan. Det kommer att bli en varm dag. Synd man måste vara i en lokförarhytt. Ännu mer synd att man måste ha på sig en skjorta.

Rönneholms Bageri

06.01. Jag och Henrik handlar lite frukost på Rönneholms, som har väldigt goda tekakor med gott pålägg. Detta mumsar vi upp inne på ett av SJ:s fikarum.

SJ har faktiskt väldigt stora lokaler på Malmö C, lätt åtkomliga direkt från plattformarna, så även om det finns mycket personal där så blir det aldrig riktigt trångt.

06.14. Och av någon anledning har de satt in 10-15 datorer i Orderrummet, så det finns oftast en dator ledig. Att surfa eller att arbeta på.

”Orderrummet” är rummet där vi, tja, får våra order kan man säga. Varje tur har ett nummer och om man stoppar in detta nummer i ordersystemet, så får vi ut en tidtabell och den eller de ordrar som gäller för den aktuella sträckan. Ibland finns ingen order alls och då står det pedagogiskt nog ”Intet”. I Orderrummet finns även en anslagstavla, där viktigare information sätts upp. En arbetsdag börjar alltid med att man tittar på denna tavla, så man ser vad som eventuellt är på gång. Nu senast har det handlat om den nya bansträckningen i och med Falkenbergs nya station.

Men dagen börjar också med att kolla mejlen och läsa tidningarnas nätupplagor.

06.18. Tågsättet från København H har kommit in och vi talar snabbt med den ”avgående” lokföraren för att höra om hur han upplevt tåget. Oftast finns eventuella felaktigheter och problem inskrivna i tågets dator, men det är bra att höra om sådana saker (och eventuellt nya detaljer) direkt från en som nyss har kört tåget. ”Hon går fint” blir omdömet.

06.28. Och det gör hon. Vid avgångstid tuffar vi långsamt ut från Malmö C, ut i det strålande, varma solskenet, med mig vid förarbordet. Eftersom vi är två elever (jag och Henrik) som delar på en handledare, så får vi turas om att köra. Tråkigt på ett sätt, eftersom vi bara får köra hälften så mycket som vi borde ha gjort, men samtidigt roligt eftersom man även lär sig bara genom att vara med i hytten. Men visst, det blir mycket stående…

06.46. Dagens första, sista och enda riktigt dramatiska händelse inträffar. En flock duvor överraskas när vi kör i 180 km/h strax före Örtofta och flyger skrämda iväg. En tar det olyckliga beslutet att korsa vår väg och SMACK, så är världen en duva fattigare.

Det går verkligen snabbt när det händer. Även om vi hade velat bromsa för att undvika kollisionen, så finns det ingen tid. Skönt nog är glaset längst fram väldigt tjockt, så det blir mest en dov smäll. Inte en spricka, inte en skråma. Däremot en hel del blod.

Det fanns ingen tid att fotografera just det här duvmordet, men jag har en bild som jag tog nyligen när vi körde ihjäl en annan duva på väg mot Göteborg:

Krossad duva

Ganska äckligt. Ännu äckligare när man får slut på spolarvätska.

07.32. Färden gick via Hässleholm till Kristianstad C, där Henrik tar över. Eftersom Kristianstad är en säckstation, måste vi ut samma väg som vi kom in. Därför går vi över till tågets andra ände, där Henrik på nytt får göra bromsprov och testa förarövervakningen (den som gör att tåget stannar om man blir medvetslös eller liknande).

Vi avgår från Kristianstad i rätt tid (fattas bara annat) och passerar efter några minuter vägkorsningen vid Nosaby. Jag brukar tänka på vad som hände där när jag passerar – inte helt utan rysningar.

08.30. Färden går utan missöden och vi får några minuter över i Karlshamn. Jag tar lite frisk (och varm!) luft på perrongen och utbyter några ord med vår avgångssignalerare. Hon berättar att hon känner sig som ”en ko på grönbete”..!

Förklaringen ligger i hennes visselpipa, som är gjord av metall. När hon går, så slår kulan i och det låter som en koskälla. Hon avundas min visselpipa, som är gjord av plast. Undrar just varför någon skulle kosta på att dela ut visselpipor i metall, som (jag inbillar mig) är dyrare.

09.57. Karlskrona nås utan någon större dramatik och vi slår oss ned i SJ:s ”uppehållsrum”. Vi bestämmer oss snart för att gå iväg till närbelägna Lidl och handla loss. Det blir mest några trepack Festis-tetra.

Karlskrona på morgonen

10.38. Det är åter jag bakom spakarna när vi lämnar Karlskrona. Det märkliga är att det inte finns någon ATC-övervakning förrän drygt en kilometer från stationen, vilket jag finner väldigt underligt. Tog Banverkets pengar slut? Finns det en uppenbar anledning? I så fall någon vi alla har missat hittills.

11.13. När vi precis ska stanna på stationen i Bräkne-Hoby (detta underbara namn på en ort!), ser jag hur en man är på väg att gå under bommarna lite längre fram. Förmodligen tror han att bommarna kommer att ligga ner ända tills tåget har lämnat stationen igen och vill gå under för att hinna med tåget, men det spelar ingen roll. INGEN går under bommarna ostraffat!

Jag lägger mig därför på tyfonen (eller ”tudan” som det ”heder” på skånska), vars kraftiga ylande får mannen att ångra sitt tilltag. Strax därefter står tåget stilla, bommarna går upp och mannen kan – helt lagenligt och säkert – passera min tågväg.

Nu körde jag visserligen väldigt långsamt eftersom jag höll på att stanna på stationen, men det spelar ingen roll. Vi måste lära allmänheten att aldrig passera under några bommar eller korsa några järnvägsspår, hur ”säkert” det än kan tyckas vara. Det krävs bara ett litet felsteg för att snava på rälsen eller på makadamen och så ligger man medvetslös och hjälplös – kanske utan att vi hinner stanna före.

Hade mannen inte hörsammat mitt tutande, så skulle han först ha fått en utskällning av mig (eller min handledare, vem som nu hade hunnit först) och sedan hade han vägrats en plats på tåget. Faktiskt!

Det har hänt att folk har sprungit tvärs över spåren på Malmö C för att hinna med tåget till Kastrup och sedan förvägrats att gå ombord. All järnvägspersonal, från lokförare till ombordare, tror jag tillämpar samma hårda princip.

11.35. I Karlshamn försenas vi några minuter eftersom det mötande tåget är försenat. Det finns ju mest enkelspår i Blekinge, så varje försening av ett tåg påverkar oftast minst ett annat. Bland annat därför finns det en viss tidsmarginal inlagd i tidtabellen.

Utsikt från ett skitigt förarfönster

Några minuter senare hör vi genom hyttdörren hur en man högljutt pratar i sin mobiltelefon och därefter börja sjunga. Inget konstigt eller upprörande i sig, om det inte hade varit för att vi vet att det är en ”tyst kupé” på andra sidan dörren. Min handledare öppnar tillfälligt dörren för att se efter och konstaterar snabbt att mannen faktiskt är ensam i kupén. Så länge han är det, så kan det väl gå an.

11.45. Mellan Mörrums och Sölvesborg springer några, antar jag, fasanhönor över spåret. Minst en sätter livet till under tåget.

12.08. Avgångssignaleraren ringer upp mig via interntelefonen och undrar om det är mult i Kristianstad. (Mult: Att vi kopplar ihop vårt tågsätt med minst ett ytterligare.) Jag svarar att vi tror det, men att jag hör av mig annars.

Några minuter senare närmar vi oss Kristianstad C och vi kan tydligt se att det inte finns något väntande tågsätt, så jag ringer upp och meddelar nyheten. Det är nu dags för Henrik och mig att byta igen, så jag gör mig redo för att stå upp under resten av resan.

12.23. Vi har blivit uppmärksammade på att luftkonditioneringen inte fungerar som den ska i en av vagnarna, så jag går dit för att försöka återställa den. Vårt enda ”motmedel” är att slå av säkringarna till AC:n en stund och sedan hoppas att den fungerar igen när vi slår på den.

Det gör den inte. Passagerarna i den delen av tåget tvingas därför uthärda över 30 graders värme.

12.30. En stund före Hässleholm varnar tågets dator att en av toaletterna automatiskt har stängts av. Vi kollar om möjligen tanken är full eller vattenbehållaren är tom, men allt verkar vara som det ska.

Jag och handledaren går till den krånglande toaletten och försöker återställa den. Detta sker genom att man öppnar spegeln och trycker på en knapp som finns bakom.

Det som göms bakom toalettspegeln

Knapptryckandet verkar göra susen. Det brummar och låter och spolningen tycks fungera, så vi öppnar upp toaletten igen.

12.35. Dags för nästa varning från datorn. Huvudkompressorn har stoppats på grund av hög oljetemperatur. Förmodligen delvis beroende på värmen ute. Inte mycket mer att göra än att fortsätta köra och hoppas att den går igång igen så småningom (vilket den brukar göra).

12.41. I Hässleholm blir det en del frågor från olika resenärer när jag står ute i en av vagnarna. Det märks att man genast får en central ställning när man har en uniform på sig. Nu har jag visserligen inte hunnit få alla delar av den nya SJ-uniformen, så jag går mest omkring i svarta byxor och vit skjorta, men resenärerna vet ju inte vilken som är den nya eller gamla uniformen eller om jag är lokförare eller biljettklippare eller vad jag är. Däremot ser dom min SJ-passerbricka som jag har runt halsen, så för dom ”är” jag SJ.

Jag försöker svara så gott jag kan, bland annat om man kan köpa till 1 klass-”behörighet” på sin redan betalda biljett. Det är riktigt kul att ge service på det här direkta sättet, en känsla jag känner igen från när jag jobbade på SF Bio.

13.30. Henrik stannar föredömligt på Malmö C (ännu har ingen av oss kört in i några stoppbockar) och vi hinner ledigt med vårt tåg norrut.

I morgon väntar ännu en arbetsdag.