Det finns många saker som kan bli liggande alldeles för länge. Det där brevet som skulle skrivas. Telefonsamtalet som skulle göras. Och ett antal av Veckans Bild.

Men nu är det gjort. Det har varit nio snabba och innehållsrika veckor, så jag får skylla på att tiden inte har räckt till. Gammal ursäkt, men det har stämt.

Mest noterbart under den här tiden är att jag avslutat min utbildning vid Järnvägsskolan i Ängelholm. Det har varit en lång resa sedan den där dagen då jag förlorade körkortet och ”tvingades” åka mer tåg. Där läste jag tidningen Kupé och såg att det var stor brist på lokförare. Jag blev intresserad, sökte utbildningen och kom in.

Och från september 2007 till juni i år har jag varit tjänstledig från SF Bio för att skola om mig helt.

Kanske inte ett yrke jag trodde jag skulle ha före januari 2007, men ett som jag definitivt kommer att trivas med!

Det har nästan gått för lätt. Jag tror inte på Ödet, men hade jag inte blivit tagen av polisen så hade jag kanske aldrig läst den där artikeln och därmed inte heller sökt in. Dessutom klarade jag både det fysiska och det psykologiska testet utan några problem, vilket gjorde att antagningen blev ren formalia. Sedan har jag haft tur och fått mina förstaval på varje praktikperiod; först Arriva, sedan Green Cargo och till sist SJ.

Skolavslutningen var torsdagen den 12 juni. Måndagen den 16 juni började jag jobba på SJ…

Raka spåret, som vi säger i branschen.

Det som återstår, förutom att jobba fram till pensionen, är att klara av SJ:s internutbildning. Den håller tyvärr på längre än jag trodde, fram till slutet av september, så det dröjer innan jag får köra egna turer och bli lokförare ”på riktigt”. (Fast en riktigt riktig lokförare blir jag inte ändå. Då krävs det att man kör gods med Rc-lok eller liknande och inte sånt joysticktrams som jag kommer att köra.)

Så från SF till SJ alltså. Betyder det att jag slutat jobba på Filmstaden?

Nästan. Så fort jag fick veta att jag fått jobb på SJ, så skickade jag in min uppsägning – fast bara av tjänsten jag haft, inte själva anställningen. Jag behåller därför uniform, nycklar och mina koder, i fall jag någon gång skulle hoppa in och jobba extra.

Det gjorde jag faktiskt i fredags, när det akut behövdes personal till galapremiären av Mamma Mia. Även om jag knappt hunnit jobba på Filmstaden sedan jag började plugga i Ängelholm, så hade jag inga svårigheter att klara av ruschen. Det var som om jag aldrig varit borta.

Det var inte mycket som hade förändrats där heller. Största förändringen var att de tagit bort väggarna vid godiskiosken så att det nu bara är en stor yta framför disken. Mycket bättre för att styra upp långa köer, men de får nog sätta dit ett uppfällbart galler eller liknande som kan skydda från ”självplock” efter stängningsdags.

Så nu är allt underbart med livet? Arbets- och kärleksmässigt – absolut!

Det enda som stör är att jag inte fått någon semester på drygt ett år och kanske inte kommer att få någon det här året alls. Värst är det för Emelie, som så gärna vill komma iväg på en resa till solen med mig.

Jaja, om inte annat så blir det av nästa år. Och då ska jag bjuda på hela resan. Det är ”lite” bättre betalt som lokförare än som popcornskrängare.