Det här är ingen stor fråga egentligen, men den gjordes alltför stor idag.

Så här var det: Jag var på väg hem från Malmö (mer om varför jag var där i ett senare inlägg) tillsammans med en vän/kollega. Vi hade båda precis skaffat Skånetrafikens utmärkta Sommarkort, som ger 50 resor (inom tre timmar) för 450 kr. 9 kronor resan är riktigt billigt.

Men det förutsätter också att man använder kortet på rätt sätt. För att Skånetrafiken ska veta att man inte överanvänder det, så måste man före varje ny resa ”visera” kortet. Detta sker genom att man stoppar in kortet i en av deras kortautomater, varpå man erhåller ett kvitto liknande det ovan.

Hur svårt kan det vara? Tydligen rätt så svårt.

När tåget rullade ut från Malmö C, så påminde tågvärden i högtalarsystemet att Sommarkortet måste ”stämplas” (eller viseras eller vad man vill kalla det) innan resan, annars måste man betala för en biljett på tåget. Plus deras saftiga avgift, kan man förmoda.

Någon minut senare kom tågvärden förbi. Någon rad från oss tog det stopp. En kvinna hade Sommarkortet men hade inte stämplat det. Tågvärden påpekade det felaktiga, men krävde inte kvinnan på något nytt biljettköp. I stället fick kvinnan möjligheten att snabbt gå av när tåget stannade i Lund och stämpla kortet i automaten på plattformen.

Detta kunde inte accepteras av de andra resenärerna..!

I stället hamnade tågvärden plötsligt i en diskussion med de andra passagerarna som satt i närheten, främst en man, som började lägga sig i. ”Alla kan göra ett misstag”, hördes det.

Tågvärden menade att oja, det kan man, men det betyder inte att inte Sommarkortet måste användas på rätt sätt. Kortet måste ju stämplas.

”Var lite mänsklig”, sade mannen, varpå han så småningom fick ur sig ett ”Om du ska vara så här, så ska du nog inte jobba med människor”. Tågvärden replikerade med ett ”och då ska du nog inte åka tåg”.

Klart övertramp av tågvärden på det sista. Men hon hade rätt i sak!

För det första kan man ju fråga sig varför resenärer ska lägga sig i andras arbete på det här viset. Det var ju inte så att tågvärden misshandlade kvinnan eller förnedrade henne. Det handlade om att hon gjorde sitt jobb.

För det andra så hade kvinnan uppenbarligen gjort fel, av misstag eller ej. Det är väldigt lätt att göra ett misstag – men det är tydligen väldigt svårt att acceptera följderna av det.

Efter tågvärdens giftiga kommentar och efter att denne lämnat scenen, hördes det spridda åsikter bland passagerarna. ”De kunde ju ha informerat innan vi lämnade stationen” och så vidare.

Efter 10+ år i servicebranschen, så kan jag konstatera att det spelar ingen roll hur bra information man än försöker ge ut – det är ändå alltid någon som inte förstår/lyssnar/bryr sig. Och då får man som person ta sitt ansvar.

Faktum är ju att tågvärden försökte vara snäll, trots att de andra passagerarna inte höll med. Det var inte bara det att kvinnan erbjöds att stämpla kortet i Lund och slapp betala en ny biljett – enligt Skånetrafikens regler (som medföljer med kortköpet) står det tydligt att man riskerar 700 kr i böter om man inte använder kortet rätt.

Så hur gick det då?

Tja, tågvärden gick ju vidare och kvinnan slapp att betala. Kvinnan fick då tips av de andra resenärerna att det skulle gå ett annat tåg norrut från Lund en stund efter vårt, som inte skulle stanna på lika många stationer och därför skulle komma fram fortare. På så vis skulle hon både hinna stämpla kortet och komma hem fortare.

Så kvinnan hoppade av i Lund. Det gjorde vi också, för vi var förstås också intresserade av att komma hem fortare. Ganska snart fick vi syn på kvinnan, som gick upp på plattform 7 precis som vi.

Det var då jag kom att tänka på det: Har hon stämplat sitt kort nu då?

Jag hade haft ögonen på henne sedan vi lämnade vår ”gamla” plattform och tittade nu hela tiden efter hur hon agerade. Hon gick lugnt framåt på plattformen, passerade kortautomaten och ställde sig att vänta på tåget.

Då måste hon ju ha stämplat det i kortautomaten på den andra plattformen. Eller?

Jag funderade över hur troligt det var. Vi hade i det närmaste gått direkt från tåget bort till den andra plattformen och det hade uppenbarligen hon också, eftersom hon var före oss. Och om man visste att det andra tåget ganska snart skulle dyka upp på den andra plattformen, så skulle man väl hellre stämpla det på den plattformen – så att man åtminstone var på rätt plats direkt – i stället för att dröja sig kvar på den andra plattformen längre än nödvändigt?

Vi bestämde oss för att sätta oss i närheten av kvinnan för att se hur hon hade gjort. Om hon hade hunnit stämpla kortet utan att vi såg det, så var det inget att säga. Och om hon inte hade stämplat kortet… skulle det bli mycket intressant att se vad hon hade att säga till tågvärden! Hon kunde ju knappast skylla på att hon inte kände till reglerna. Och det fanns väldigt gott om tid att stämpla det i Lund.

Det slutade med… ett antiklimax.

Det kom aldrig förbi någon tågvärd. Tåget gick snabbt och lätt till Landskrona, där kvinnan hoppade av, och vi blev… smått irriterade. Åtminstone jag.

Nu får vi aldrig veta om kvinnan verkligen stämplade kortet eller ej. Tråkigt nog. Men jag är till 95 procent säker på att hon inte stämplade det.

Man vet ju aldrig om folk försöker friåka eller ej. Det är inte som i Ankeborg, där man alltid ser vilka skurkarna är eftersom dom alltid har tjocka, svarta ögonbryn och ser arga ut. Man ser inte om någon försöker utnyttja systemet och folks goda vilja.

Det är därför det finns tågvärdar som kollar våra kort och biljetter. Och det är därför folk som inte använder korten på rätt sätt på något vis måste ta ansvaret för sina handlingar.

Utan att andra godtrogna medresenärer lägger sig i.

(Andra bloggar om tåg)