Rälsen må vara hård, men ”rälsbranschen” är det inte. Inte alltid, åtminstone.

Igår var det dags för en ny, tillfällig handledare för mig. Eftersom han är stationerad i Malmö, innebär det något annorlunda turer. Så det blev dags att ta en tur till Karlskrona, där jag inte har varit (tror jag) sedan jag gjorde lumpen way back in the 90′s. Trevlig stad.

Jag körde första passet, från Malmö till Kristianstad. Solen sken (nåja) och tågsättet gick utmärkt.

Strax före Höör blev jag uppringd av fjärren (slang för fjärrtågklarerare) i Malmö, som berättade att ett södergående tåg hade uppmärksammat ett antal rävungar som tydligen sprang över spåren strax norr om Höör. Jag ombads att ta det försiktigt, vilket jag lovade göra.

I stället för de sedvanliga 180 km/h, blev det således runt 110-120 km/h.

Vi spanade från hytten efter något som möjligen skulle kunna påminna om rävungar. Inte alldeles lätt att se så små saker, ens i den ”låga” hastighet vi höll.

Men så plötsligt såg vi något sitta mitt i spåret. Ett litet knyte, darrandes eller vaggandes fram och tillbaka. Jag inledde fullbroms, medan min handledare tryckte på tyfonen (”tutan” alltså) upprepade gånger.

Rävungen tittade förundrat på oss, men gjorde ingen ansats att vilja flytta på sig. Jag lade då ner bromsen i nödbromsläge, vilket automatiskt innebär att hyttdörren öppnades (för att möjliggöra en snabb flykt för lokföraren i ett nödläge).

Då plötsligt började rävungen att flytta på sig… Äntligen! Den lyckades kravla över ena rälen och vi passerade utan att träffa den. Tyvärr gick den åt fel håll, vilket gjorde att den hamnade mitt emellan de två spåren.

Fjärren ringde upp kort därefter och frågade hur det gått. Eftersom rävungen nu befann sig mellan spåren, kvarstod problemet. Hon skulle fortsätta att varna aktuella tåg.

Hur det till slut gick för rävungen vet jag inte. Jag försökte titta efter den när vi åkte tillbaka på kvällen, men såg inte så mycket. Det mesta jag såg var någon liten hög precis intill ena spåret, men det kan lika gärna ha varit något annat.

Jag hoppas, och tror, att räven klarade sig. Att rävmamman tog hand om honom/henne och att de försvann in i skogen tillsammans.

Det blir till att hålla lite extra mycket i kameran framöver. Jag börjar nämligen få konkurrens. Av Emelie, min kära flickvän.

Tidigare i år var vi ”inhyrda” för att videofilma en modevisning miss i nassen på Tempel i Helsingborg, ett samarbete mellan Optica och Juvel & Design. Mest som en tjänst till en gemensam god vän, den väldigt konstnärliga och godhjärtade Anki, men också för att vi tyckte det var kul. Framför allt tyckte jag det var kul att äntligen få testa videokameran ordentligt och att sedan klippa samman allting till en dvd.

För några dagar sedan var det dags för ännu en modevisning. Någon annan var redan bokad som filmare, men det behövdes någon som kunde ta stillbilder. Jag skulle vara ute på praktik just den dagen, men min kamera var ju ledig… Det var även Emelie.

Så det blev en snabbkurs i hur man hanterar min kära 40D och sedan iväg. Det var ungefär så.

Men det blev bra. Riktigt bra, tycker jag! Se själv:

Jag får nog börja se upp innan Emelie börjar ta över Veckans Bild också. Räcker det om du får en egen sida?

Ibland får man rolig propaganda av någon anonym person på stan. Sist fick jag ett flygblad av Svensk-Kubanska Föreningen, som ville berätta hur bra det var på Kuba och så synd det var att inte fler ville flytta dit. Ja, ähum…

Flygbladet var ett hemmagjort A5, som inte såg så mycket ut för världen. Självklart är det tankarna och idéerna bakom som spelar mest roll, men det skadar ju inte om det även kan se lite snyggt ut.

Nedan har jag scannat in en liten folder jag fick för länge sedan, där ett av de kristna budskapen faktiskt är ovanligt underhållande att ta del av. Jag gillar ju serier:

Utgivarna av detta lilla seriehäfte, ger även ut ”riktiga” serier – alla med kristet budskap.

Bland annat finns The Crusaders, där man i flera album får följa hur några modiga män (jag har ännu inte sett några kvinnor i ledande roller) ser till att människor hittar Den Sanna Vägen.

Här finns historien om hur några män ska smuggla in biblar bakom Järnridån (det här var på ”den gamla goda tiden”):

De hedervärda agenterna hade tydligen tumme med Gud (är det den som syns i första bildrutan?), för de behövde bara tre dagars bön för att komma underfund med att det är Hans vilja att åka till Bukarest med den förbjudna skriften.

Tyvärr får KGB nys om det hela. KGB-chefen(?) planerar då att gillra en fälla för männen:

Hur ska det hela sluta? Ska männen motstå kvinnans sexuella inviter? Otroligt spännanande.

Lyckligtvis var männen stenhårda. I sin tro, alltså:

Jaja, kvinnan hamnade i fängelseläger för sin tros skull, men männen kom i alla fall undan. Ännu ett lyckat fall för The Crusaders!

Amen.

Det händer att man samlar på sig en del filer på datorn… Otroligt många är det i alla fall. En del är viktigare än andra. Och vissa är så viktiga/intressanta/roliga att man måste dela med sig till andra.

Om de följande fyra filerna hör till denna kategori är upp till var och en att bedöma, men jag tyckte det var synd att inte dela med mig. (Tja, nätet är ju redan fullsmockat med skit, så varför inte? (Jättebra inställning.))

Det handlar om fyra små filmer, som en längre tid har samlat virtuellt damm på en gammal hårddisk jag hade i byrålådan.

Den första filmen är en gammal reklamfilm för Frisörförbundet från 1938. Jag minns inte varifrån jag fick den, men den har (uppenbarligen) visats på SVT i något sammanhang. Jag hoppas det finns fler sådana här tidstypiska dokument som någon kan lägga ut!

Den andra filmen är även det en gammal reklamfilm, fast mycket nyare. Jag tror den är gjord i slutet av 1990-talet. Den visades i något ”ungdomsprogram” på SVT eller TV4, där de politiska ungdomsförbunden fick göra varsin 30-sekunders reklamfilm om sig själva. Tyvärr har jag bara SSU:s film kvar, som jag dessutom minns som en av de sämre. Även detta ett intressant tidsdokument – några år innan de stora medlemsfuskskandalerna radades upp.

Den tredje filmen saknar ljud, men det var så den gjordes – av mig själv och en klasskompis på numera avsomnade multimediaingenjörsutbildningen på Campus Helsingborg. Vi lärde oss att använda 3D Studio Max och skulle göra en kort video där vi visade att vi hade lärt oss någonting. Det är ungefär så jag minns arbetsbeskrivningen i alla fall.

Den kändes inte jättebra då och den har inte blivit bättre sedan dess, inte minst eftersom vi aldrig fick ”solen” att flyta perfekt (tror det var någon bugg i programmet) vilket gör att ljuset och skuggorna ”hoppar” fram ibland. Men, men… filmen är ändå en 7-8 år gammal. Jag får ursäkta mig med det. Haha!

Den fjärde filmen har ljud. Även detta var ett projekt på multimedieutbildningen. Varje grupp skulle skapa en film, med valfria metoder (vi valde att köra i princip enbart 3D med vissa stillbilder), som skulle symbolisera liv och död (tror jag det var). Det var uttryckligen förbjudet att använda sig av djur eller människor, så vi valde en… cykel!

”Livscykeln” är det mycket passande namnet på denna film, som handlar om en cykels uppbrott från cykelaffären, hans resor i världen, mötet med kärleken och till slut hur den olyckliga kärleken driver honom till ett mycket drastiskt beslut. Ganska mycket fånerier, men den blev väldigt uppskattad när den visades ihop med de andra filmerna.

Den har till och med kvar en födelsedagshälsning i slutet, som lades till i sista stund eftersom någon i klassen fyllde år just den dagen. Jag valde att inte klippa bort den nu när jag lade upp den på Youtube. Kan ju vara en kul/märklig detalj.

Det är inte helt omöjligt att jag lägger upp fler filmer så småningom. I’ll keep you posted.