Så länge var det sedan jag sist skrev i bloggen. Det har ju hänt förut att jag har haft längre uppehåll i mitt skrivande, men detta är nog nästan rekord.

Det märks. Inte minst ser jag det på mitt bloggverktyg, WordPress, som utvecklats väldigt mycket sedan jag senast uppdaterade. Det är förstås inget ni ser på utsidan, men jag märker hur mycket smidigare det har blivit att redigera och att lägga till ljud och video i inläggen. Kanske det blir lite mer av det sistnämnda så småningom.

Det som däremot märks är att jag har skaffat ett nytt tema till bloggen. Igen. Har man inget annat att roa sig med eller viktigare att skriva, så kan man alltid leta upp ett nytt tema.

Vad har då hänt sedan sist? Min KY-utbildning fortsätter och är nu nästan helt klar. Det har verkligen gått väldigt snabbt. Kan knappt förstå att jag har hållit på sedan september.

Tiden har gått som snabbast när jag varit ute på praktik, vilket det har varit gott om sedan årsskiftet. Först tre veckor på Arriva, sedan tre veckor på Green Cargo och nu de sista sju veckorna på SJ. Det är under de här praktikperioderna som jag känner att jag har lärt mig mest.

Ingenting är klart med jobb ännu, men med tanke på att det fortfarande lär vara brist på lokförare så hoppas jag förstås bli anställd inom de närmaste månaderna. Det enda som talar emot är väl att Skåne inte tycks lida lika stor brist som övriga landet, så om jag inte vill flytta (vilket jag inte vill) blir det kanske till att vänta längre än annars.

Sedan har det blivit lite hårdvaruinköp också. Den gamla ”tjock-tv:n”, som hängt med sedan 2001, fick till slut kastas ut. Fast det är inte riktigt sant. Den fungerade faktiskt i princip lika bra som när den köptes, så den fick ny ägare via Blocket. Den kanske får leva i ytterligare sju år?

I dess ställe finns nu en 42-tums Samsung av den plattare modellen. Jag vet att vissa (hej, Tobias!) tycker att man aldrig kan ha för stor tv, men både jag och Emelie tycker att den är precis lagom stor. Tyvärr fick vi sämre bild på vanliga tv-utsändningar (med bättre skärm märks det mycket mer när det är dålig insignal), men det blir väl till att byta till Comhems digitala utbud så småningom. Däremot kan man inte klaga på bilden när man matar in HD-upplösning. Vilken detaljrikedom!

HD-upplösningen kommer från det andra, stora inköpet: En Playstation 3. En riktigt trevlig bekantskap.

Egentligen köptes den mest för att kunna titta på HD-film i Bluray-format, men det går ju faktiskt att spela på den också… Eftersom jag är mest van vid att spela spel på datorn, med tangentbord och mus nära till hands, tog det ett tag innan jag vande mig vid handkontrollen. Nu går det mycket bättre, men jag tycker nog inte att spelkänslan är lika bra som jag trodde att den skulle vara. Visst, det är otroligt snygg grafik och häftiga ljud, men jag saknar vanliga, enkla spel som fanns på första Nintendo eller på min Amiga 500.

Faktiskt är det spel som jag och Emelie har fastnat mest för Crash Team Racing, ett nästan tio år gammalt spel som gjordes till Playstation 1. Det är lågupplöst grafik och halvdåligt (mono?)ljud, men det har en väldigt skön spelkänsla. Det kostade dessutom 40 kr att köpa, jämfört med de 600-700 kr som PS3-spelen annars kan kosta.

En annan sak som är bra med PS3:an är att den funkar bra ihop med min dator. Jag kommer lätt åt både bilder, filmer och musik på min iMac. Trådlöst. Ibland får man nästan en tår i ögat över hur bra tekniken har blivit.