Några iakttagelser från min vardag…

Vi börjar med ”min” stadsdel: Härliga Söder i Helsingborg…

Förutom att man riskerar att få bilstereon stulen, så ska man inte lämna sin barnvagn obevakad under alltför många sekunder. Om dom nu så tvunget ville ha hjulen, så kunde dom väl åtminstone satt upp vagnen på tegelstenar som dom brukar göra? En del tjuvar är så himla lata, alltså.

När jag och mina klasskamrater sitter och väntar på ännu ett försenat Øresundståg i Ängelholm, så brukar vi filosofera kring det ni ser ovan. Någon har låst in någonting i ett förvaringsskåp på Ängelholms station och sedan inte kommit tillbaka. Inte på länge och inte ännu. Tilläggsavgiften stiger dag för dag.

Vad finns där inne? Ingenting? Ett lik? En bomb? Svaret på vem som blir nästa president i USA? Ett svart hål?

Förmodligen kommer vi att fortsätta att ställa frågorna även efter det att skåpet en dag är ledigt igen – utan att vi fick vara med vid det högtidliga tillfället. Vi vill ju veta! Inte minst vill vi veta om det går att ha på sig så många mynt som krävs för att få upp skåpet.

Jag trodde först att det var ett skämt eller något när jag hörde talas om nyheten. Men H&M gjorde verkligen allvar av sina planer.

Fit Sliq… Njae, det låter onekligen lite… märkligt på svenska.

Och mitt i det stressiga liv jag just nu lever, inträffar det plötsligt: Jag fyller år.

Därför ska jag göra kafferasten på skolan idag lite roligare genom att ta med några kakor. Vad passar då bättre än att länka till Eddie Izzards sketch ”Cake or death”?

(Tack till Sara the Playstation Maniac i min klass för att hon halvt-om-halvt introducerade mig till EI!)

Min käre antagonist, Sten-Åke Holgersson, gillade tydligen att jag lade ut hans brev i bloggen. Då ska jag göra honom ännu mer glad och även lägga in hans svar:

Hej!

Jag läste det du skrev på bloggen. Jag får tacka för gratis reklamen o att du sprider ut hur ärbarmärligt ni har det inom partiet.

I bloggen fanns det möjlighet till kommentar. Den utnyttjade jag o det jag skrev där vill jag att du skall komplettera med, i din blogg.

Jag har inte haft någon orsak att sända det till någon annan då du har gett mej gratis reklam.

Alla som känner mej vet att jag inte ljuger eller far med osanningar. Däremot håller jag igen o är försiktig ifall det kan skada någon oskyldig.

Jag har inte ens fantasi nog för få ihop sådant i tankarna som politikerna orsakar i grymhet. Jag behöver bara se mej omkring för att bli varse att verkligheten är tillräckligt skrämmande.

Jag är inte politiker o skulle inte kunna bli det med tanke på min ärlighet o empati känsla för mina medmänniskor.

Som en objektiv person utan orsak att skada någon, så kan jag inte hjälpa att politikerna själva skapar sin egen situation o på så sätt skapat det som benämns politikerförakt.

T.o.m. mordet på utrikesministern kan politierna ta åt sej äran för. Men jag tror inte att du inser att det faktiskt är sant. Har man som du, ömma tår likt politiker överlag o inte förstår varför de är ömma så borde ömfotingarna ifråga fundera lite över vad som är fel.

Allt ditt floskel o raljerande känner jag mej inte träffad av. Det belyser bara din person. Möjligen dina själsfrände kan uppskatta dej. Det är inte dumt att ärligt titta sej själv i spegeln o fundera över vad man själv håller på med. Själv har jag tagit det till vana.

Det är inga tomma ord när jag säger att allt som jag relaterar till o berättar om är totalt sanningsenligt. Om du inte förstår det så är det på tiden att du inser hur hjärntvättad du är.

Innan valet träffade jag en person som berättade att vederbörande hade gått med i ett parti för att kunna påverka. Ointressant vilket. Denne lovade att komma tillbaka efter att dennes tankar hade fått framföras. Nu är den personen effektivt tystad o har gömt sej.

Just det där att gömma sej är ganska vanligt av politiker. Orsakerna till det beteendet kan vara flera.

Goa hälsningar

Sten-Åke Holgersson

Men jag väntar fortfarande på svar på min fråga: Nu när jag inte längre är politiker, är jag en bättre människa då?