När jag någon gång går till videobutiken på hörnan och hyr en film, så brukar det resultera i en del ångest. I efterhand. Jag kan plötsligt tänka ”herregud, filmen måste ju lämnas tillbaka!”, bara för att sekunden senare minnas att jag faktiskt lämnade tillbaka den – för flera veckor sedan.

Sedan såg jag ett Plus-avsnitt där folk hade fått inkassohot för filmer de hyrt för flera år sedan. Filmerna var visserligen återlämnade, men uthyraren påstod att det hade skett för sent – och lät nu indriva skulderna. (Min ångest blev inte bättre.)

Problemet bestod i att väldigt få kunder begär kvitto på återlämnade filmer. Och vem sparar förresten återlämningskvittot på en ynka hyrfilm i flera år?

Enligt konsumentrådgivarna så är det helt lagligt att driva in dessa pengar. Har man inget återlämningskvitto så blir det ju svårt att bevisa. Men samtidigt tipsar dom om att man inte ska betala utan vidare. Är man säker på att man lämnat tillbaka filmen i tid, så får dom väl driva det till domstol.

Fast där kan man ju förlora. Och för att öht slippa att hamna i den situationen, så begärde jag ett återlämningskvitto senast. Jag fick det här:

Då kan jag vara lugn. Här framgår det ju synnerligen tydligt att jag lämnade tillbaka filmen i tid. Datum, klockslag, kund – precis allt är med!

Nu slipper jag ångesten…