Så ska jag då äntligen sammanfatta resan till Italien. 
(Däremot blir det inga fler bilder just nu. Jag hade tänkt lägga upp dom på Flickr, men det visade sig att man bara får ha 200 bilder om man inte vill betala. Och det vill jag inte. Inte nu i alla fall.
Facebook är lite mer generösa. Man får visserligen bara lägga upp 60 bilder per album, men det tycks inte finnas någon begränsning på hur många album man får ha. Så fort jag får tummen loss, så ska det i alla fall komma upp några videosnuttar på Youtube.)
Det är sällan jag kan säga att någon resa jag gjort har varit misslyckad – och jag kan inte säga det nu heller. Tvärtom var den ovanligt lyckad på flera sätt. Vi hann med nästan allt vi tänkte göra (trots ett otroligt tajt schema) och det var nästan helt inom budget. Jag lyckades dessutom släpa runt på många dyrbarheter utan att bli av med något…
Vi valde att ordna allt på egen hand: Resan, boendet, maten och utflyktsmålen. Det finns förstås prisvärda paketresor som kan vara trevliga och som innebär en viss grad av frihet, men vi ville bestämma allt själva.
Vi flög med Swissair från Köpenhamn till Neapel, med mellanlandning i Zürich. (Sista biten var med Swissairs samarbetspartner(?), italienska Air One, som vi inte kan rekommendera – baserat på det lilla och illa vi fick uppleva.) Hemresan skedde också med Swissair, från Rom till Köpenhamn (återigen med mellanlandning i Zürich).
Boendet skedde i både Neapel och i Rom på vandrarhem.
I Neapel bodde vi på spartanska, men väldigt familjära, Giovanni’s Home på Via Sapienza 43. Det ligger i närheten av arkeologiska museet i ett (tyckte vi) hyfsat tyst område. Det är inte ett ställe man åker till om man vill vara uppe och partaja hela nätterna. Giovanni säger sig ha problem med grannarna, som inte uppskattar om det blir alltför högljutt, så det är överlag väldigt tyst. Åtminstone vad gäller övriga gäster. Sen kan det helt plötsligt tömmas sopor nere på gatan mitt i natten…
Giovanni’s Home är, som sagt, väldigt spartanskt. Vi hade inte en enda utsmyckning på vårt rum. Där fanns två sängar, en golvfläkt och en garderob. Det serverades ingen frukost, men det fanns plats i kylskåp för den som ville köpa hem eget (och det ville man). Det finns två Internetanslutna datorer som kostar €1,50 i timmen (går ej att dela upp i mindre tidsintervall) och som är ganska (för att inte säga väldigt) slöa. Jag plockade upp flera trådlösa nätverk från grannarna med min laptop, men inget som var oskyddat tyvärr.
Vandrarhemmet ligger flera våningar upp och det finns ingen hiss, så vi fick väldigt vältränade ben. Badrummet var ”okej”, men inte mer.
Det som drar upp betyget, och som gör att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att bo på samma ställe igen, är främst två saker: Takterrasserna, där man under stjärnklara och varma kvällar har det väldigt trevligt (om man inte pratar för högt, så klart). Och Giovanni själv, som äger stället, är i princip på plats dygnet runt och hjälper gärna till om det är något. Han har en ganska torr humor, vilket vi uppskattade. 
Som nyanländ får du en karta av honom och goda råd om din vistelse i Neapel. Men gå inte på hans snack om att Amalfi och Positano inte är något att se. Det är mycket mer än ”rocks and water”! Åk dit, är mitt starka tips.
I Rom bodde vi hos F&M Rooms på Via Degli Scipioni 22. Det ligger ganska exakt ett kvarter norr om Vatikanstaten så vi kunde verkligen inte klaga på läget.
Ingen klagan på standarden heller. Båda rummen vi bodde i var väldigt fina, med gardiner, tavlor och små utsmyckningar. Det gemensamma badrummet var fräscht, liksom det privata badrummet vi hade när vi flyttade in i ett dyrare rum. (Vi skulle egentligen haft privat badrum hela tiden, men vi bokade för sent så det fick bli som det blev.)
I ”hyran” ingick frukost, men den var lika spartansk som Giovannis inredning i Neapel. Det fanns flingor och om man hade tur, så fanns det även kall mjölk. Tyvärr är nämligen UHT-mjölk ett populärt alternativ i Italien, så det stod flera sådana mjölkpaket i rumstemperatur på ”frukostbordet”. Undrar just vilka som vill dricka ljummen mjölk… Själv köpte jag, så ofta jag kunde, färsk och kall mjölk i affären. Mjölk – min drog!
I övrigt fanns det plastinpackade (och otroligt sockriga) donuts att äta, liksom några märkliga små ”kakor” eller vad det skulle föreställa. Nej, det kan knappast kallas frukost. Då var min frukost på hotellet i Los Angeles mycket bättre – och den var inte godkänd den heller. 
Även det här vandrarhemmet var väldigt tyst. Men det var också mycket tack vare att vi fick rum som låg mot innergården. Därmed kunde vi ha öppna fönster under de varma nätterna. I köket, som låg ut mot gatan, märkte vi att det var mycket bullrigare.
F&M Rooms ligger också flera trappor upp, men här fanns faktiskt en hiss. Hissrädda och klaustrofobiska personer ska dock inte använda den…
Så långt boendet. Nu lite till hur vi tog oss runt.
I Neapel var det mest tunnelbana och båtar som gällde. Eller ”tunnelbana” förresten… Det handlade mer om en järnväg som råkade gå under jorden. Och hade man tur så råkade det gå ett tåg ungefär när man behövde det. Dessutom är den än så länge uselt utbyggd.
Båtarna, som är ungefär i storlek med de gamla Sundsbussarna (numera Acelink) och större, använde vi oss av för att ta oss till Amalfikusten och till Capri. Från Neapel avgår det många olika linjer och dessutom hyfsat ofta. Ett ganska trevligt sätt att resa på, åtminstone så länge det finns ett soldäck att sitta på.
Vi åkte även med vanlig järnväg, vilket behövdes när vi skulle ta oss till Pompeji. Och från Neapel till Rom åkte vi med snabbtåg, som var väldigt bekvämt.
Om vi blev besvikna på ”tunnelbanan” i Neapel, så var vi desto mer imponerade över den i Rom. Det var faktiskt en riktig tunnelbana! Ren, snabb och smidig.
Fast ”renheten” gäller egentligen mest den ena tunnelbanelinjen, Linea A, som har nya, fina tåg och nästan helt utan klotter. Den andra, Linea B, har äldre tåg och massor av klotter. Det känns nästan som om man passerar mellan två olika världar, när man byter linje.
Roms tunnelbana är också under utbyggnad, men den täcker i alla fall så pass mycket av staden att det lönar sig att köpa en dags- eller veckobiljett, tycker jag. Det man inte når via tunnelbanan, når man genom att ta bussen (där biljetterna också gäller) eller genom att gå. Jag rekommenderar starkt att vandra genom Roms myllrande gator och gränder, om man orkar!
Så hur säkert är det i Italien? Det beror helt på var man är och hur man beter sig. Jag släpade exempelvis runt på en dyr kamerautrustning och hade min åtrovärda laptop på vandrarhemmen, men lyckades ta mig hem utan en enda förlorad sak.
Men det berodde också på två saker: Noggrannhet vid val av boende samt uppmärksamhet.
Just det sistnämnda är väldigt viktigt för att inte bli rånad eller lurad. Det handlar både om att inte besöka områden som ser skumma ut och om att hålla uppsikt över sina tillhörigheter och andra människor.
Du kan bli rånad likaväl om du går i skumma gränder på natten, som om du går i fullt dagsljus med en massa turister på ett torg. Ficktjuvar och bedragare härjar överallt – och de har oftast väldigt ”bra” arbetsmetoder.
Jag hörde exempelvis om en turist som satt på ett fik, när en man kom fram och frågade om denne hade tändstickor. Turisten svarade nej, varpå mannen började bli aggressiv och försökte inleda en hätsk diskussion om hur detta kunde komma sig. Mitt i ordväxlingen tittade (turligt nog) turisten bakom sig, och såg då mannens ”kollega” stå och rota i hans väska som stod där. Mannen insåg direkt att han blivit upptäckt, sträckte upp händerna som en fotbollsspelare som försöker övertyga domaren om att ”nejdå, jag satte inte något fälleben” och backade därifrån. Båda männen försvann snabbt.
Det handlar ofta om att utnyttja folks ouppmärksamhet. Och när folk verkar ha koll på sina saker, så ser tjuvarna till att få ens uppmärksamhet på annat håll.
Se upp för trängsel, inte minst i tunnelbanan och på bussar! Folk stöter i varandra och du märker inte när plånboken plötsligt försvinner. Ignorera folk som försöker ”hjälpa” dig! Och se till att dina värdesaker är så svåråtkomliga som möjligt. Tjejer med handväskor ska se upp för väskryckare på vespor…
Om man lyckas klara sig utan att bli rånad, så får man ändå se upp för rövarpriser på restauranger och liknande… Det kan vara väldigt stor skillnad i pris på vatten respektive läsk, för att nu nämna något.
Vad kostade kalaset då?
Flyget, inklusive skatt och avgifter, gick på 5.688 kr för 2 personer – alltså 2.844 kr/person (augusti 2007).
Giovanni’s Home i Neapel gick på runt 930 kr/person (4 nätter i delat dubbelrum).
F&M Rooms i Rom gick på runt 1.500 kr/person (6 nätter i delat dubbelrum).
Tågresan mellan Neapel och Rom gick på runt 300 kr/person.
Utöver detta hade jag lagt upp en budget på runt €500 för tio dagar, vilket är strax under en svensk femhundring per dag. Och det räckte faktiskt ganska bra för mig. Då hade jag råd med mat, dryck, lokalresor och inträden. Hade vi varit duktigare och inte ätit ute så mycket, så hade det blivit mer pengar över till glass och souvenirer.
(Vi kunde ha sparat en del pengar om vi bara besökt Vatikanmuseet på rätt dag. Sista söndagen i månaden har de nämligen oftast gratis inträde.)
Ett tips så här till sist: Planera i förväg vad ni vill göra. Men ha samtidigt i åtanke att även den bästa plan ibland måste göras om på resande fot. Vissa saker tar längre tid än planerat eller så kanske något är stängt just den dagen. Skulle något inte alls hinnas med, så gör inte det så mycket. Man kan ju alltid göra det ”nästa gång”.
Det måste bli en nästa gång.
Senaste kommentarer