Det finns så många guldkorn i ens omedelbara närhet, som man bara verkar besöka om någon släkting eller liknande kommer på besök. Då plötsligt kan man tänka sig att åka till det där stället, som man alltid vetat om och alltid tänkt besöka men som aldrig blivit av.

Idag har jag och Tobias lyckats med det omöjliga: Att faktiskt besöka ett sånt ställe, trots att vi inte hade besök från USA.

Norrvikens Trädgårdar, en oas strax väster om Båstad, ligger otroligt naturskönt. Det är grymt dyrt att komma in (90 kr huvudet), men det var nästan värt det.

Det har också varit väldigt omdiskuterat de senaste åren. Ekonomin, framtiden, skötseln… Det mesta har stötts och blötts. Senaste läste jag om detta.

Allt var inte tipptopp. Vissa gräsmattor var oklippta, alla dammar var inte rensade och en del ytor var helt oanvända/misskötta. Men det gjorde inte så mycket i sammanhanget. Det fanns mycket att titta på. Mycket vackert att titta på. Och om några år kommer parken att vara ännu bättre.

En mycket intressant buske, där blodbladet gick i olika nyanser av blått och rosa. Urläckert! Såg ut som spunnet socker.

Rena rama kandidaten till Veckans Bild.

I sluttningarna nedanför fanns många mörka och mystiska träd. De måste upplevas.

Här betalar man 90 pengar för att komma in och titta på blommor… och så har inte alla blommor slagit ut ännu! Riktigt illa.

En av dammarna som faktiskt var välskött.

Och så ett litet trolskt vattenfall som final.

Jag längtar redan efter nästa utflykt!