Det här är en insändare som jag har velat skriva i flera år!

Jag försöker alltid läsa tidningen varje dag och då är insändarsidan en av mina fasta punkter. Det finns få saker så roande som ännu en anonym insändarskribent som gnäller över att stadsbussarna är sena några minuter. Eller att det spelas för hög musik på tv. Eller att även vuxna borde ha hjälm på sig när de cyklar.

Fullt legitima åsikter och i en mindre landsortstidning som HD så finns det förstås tid och plats även för livets mindre viktiga frågor.

Men varför denna anonymitet? Vågar folk inte stå för sina åsikter? Är de rädda för att tusentals upprörda läsare (som inte alls tycker att det är för hög musik på tv-n) ska börja ringa mitt i natten eller skicka olustiga brev, om deras riktiga namn står nedanför textraderna?

Jag vet inte. Jag undertecknar nämligen alltid mina insändare med mitt riktiga namn. Även när det rör åsikter som inte är särskilt populära. Tja, jag är ju fritidspolitiker, så det vore inte mycket nytta om jag inte kunde stå för det jag tycker.

Nåväl, jag skickade precis in nedanstående insändare. Får se hur mycket skäll jag får.

Anonymt missbruk

Jag ska säga det viktigaste först: Att anonymt få uttrycka obekväma sanningar och åsikter är en viktig rättighet i ett demokratiskt samhälle. Möjligheten att under signatur skriva en insändare gör exempelvis att anställda fritt kan kritisera sin arbetsgivare och att åsikter uttrycks som kanske annars skulle hållits inne, av rädsla för repressalier.

Men varför används då signaturer även i uppenbart ”oskyldiga” ärenden? Och varför tar HD in så många av dessa anonyma pamfletter?

Jag ställer frågorna, eftersom jag tycker folk i alltför hög grad vill (och får!) gömma sig bakom signaturer i stället för att sätta ut sina riktiga namn.

En titt på den senaste veckans anonyma insändare ger vid handen att olika(?) personer inte vågade sätta sina namn under bland annat följande ”upprörande” åsikter:

”Tro på Gud. Det hjälper.”
”Bry er mer om era barn.”
”Stockholmska är inte heller alltid så lätt att förstå.”
”Stoppa utropen från bussarna.”
”Kör bättre, bilister.”
”Skolmaten är värd att betala för.”
”Försäljare kan luras.”
Och så vidare…

Oftast handlar det alltså (enligt min egen bedömning) om väldigt allmänna och föga förargelseväckande åsikter, sådana som man i normalfallet inte borde ha någon svårighet att kunna stå för med sitt namn. Och ändå ser man många fler ”Nu får det vara nog”, ”Arg småbarnsmamma” och ”Pelle på hörnet” än man ser Anders Andersson, Karin Karinsdotter eller David Davidsson.

Varför? Har den för många så tilltalande anonymiteten på Internet spillt över så mycket på tryckt media, att man hellre gömmer sig bakom en signatur än skyltar med sitt namn? Är man rädd för att bli kontaktad av meningsmotståndare? Är man ängslig för vad ens grannar och vänner ska tänka? Berätta, någon! Och ja, ni får vara anonyma… om ni nu måste.

Jag läste igenom 71 insändare i HD den senaste veckan. Av dessa var det endast 33 som hade en klart identifierbar avsändare (om nu inte även dessa hade gömt sig, bakom ett fingerat namn…). Av denna anonyma majoritet var det bara en liten del som inte var av typen ”nu buskör folk på gata X igen”.

Och varför tar då HD in så pass många anonyma insändare som man gör?

För skojs skull jämförde jag med Sydsvenska Dagbladet. Av 35 införda insändare, var endast 1 anonym. En! Men så har också Sydsvenskan följande uttalade riktlinjer: ”Underteckna med hela ditt namn och helst också med bostadsort. Signatur får bara förekomma om särskilda skäl föreligger.”

Faktiskt har HD tidigare också haft en mer restriktiv inställning till anonyma tyckare. I oktober 1990 läser jag följande på Fri Talan-sidan: ”Insändare undertecknade med namn har förtur.”

Den policyn nämns inte längre ­– och den tycks inte heller föresväva den nuvarande insändarredaktören.

Jag kan tänka mig att svaret från ansvarigt håll blir att allas åsikter är välkomna och att nuvarande system sänker tröskeln för dem som annars inte kanske skulle ha skrivit. Men det leder å andra sidan till fler ”sluta lämna ludd i torktumlaren”-insändare. Uppenbarligen. Det kanske även är tanken, vem vet?

Hur som helst: Det är bra att HD tar in så många insändare som de gör. Och jag är för att man ska kunna använda signatur då det är befogat. Men jag tycker alltför många utnyttjar denna anonyma fristad. Njut i stället av att ni lever i en demokrati där det är okej att offentligt tycka att statsministern är en dåre, utan att hemliga polisen kommer att knacka på dörren. Men stå bakom åsikterna med era egna namn. Det vågar ni nog, om ni tänker efter.

Vänliga hälsningar! Inte från ”Upprörd medborgare”, ”Lagom är bäst” eller ”Hjälp! Vad ska mina grannar tänka?” utan från

Jan Kivisaar
Åstorp

Något helt annat: Läste igår om busskraschen i Nyvång. Just den sträcka och buss jag brukar åka med. Faktiskt har jag varit rädd för att en olycka ska inträffa just där, eftersom det varit riktigt grishalt och det inte är lätt att svänga med bussar i den aktuella korsningen.

Jag får väl skriva en insändare och berätta att jag redan i förväg anade vad som skulle hända. Men anonymt i så fall. Jag vill ju inte att folk får veta att jag har övermänskliga förmågor.

Andra bloggar om: insändare, tidningar, anonymitet