Brevet från Länsstyrelsen om min trafikfadäs i förra veckan har ankommit.
Precis som jag hade läst på nätet, så fick jag möjlighet att yttra mig innan något beslut tas om hur länge jag är utan körkort. Så det har jag gjort.
Det fanns tre punkter som jag kunde skriva helt fritt kring. Först ut var mina synpunkter på att jag skulle bli av med körkortet. Jag skrev så här:
1. Synpunkter
Jag ska inte hävda att jag är helt beroende av mitt körkort. Kollektivtrafiken är väl utbyggd där jag bor och de flesta av mina kortare resor går att företa medelst buss eller tåg. Däremot inte alla, vilket särskilt gäller resor från mitt arbete.
Då jag har det socialt något handikappande yrket biografarbetare, innebär det att min arbetstid närmast till 100 procent är förlagd till kvällar och helger. Att via kollektiva medel ta mig till jobbet, som är förlagt till grannstaden Helsingborg ca 25 kilometer från min bostad, går oftast utan problem. Det är emellertid en annan historia att ta sig hem igen.
Sista förbindelsen hem från Helsingborg går vardagar klockan 23:11 och söndagar klockan 21:40. När jag innehar maskinist- eller foajétjänst, innebär detta att jag måste stanna tills sista filmen är klar – vilket de aldrig är före klockan 23:45, utan oftast runt midnatt eller därefter. Således är det bara genom den ytterst sena nattrafiken på fredags- och lördagskvällar som jag körkortslös har hemfärden säkrad och då enbart dessa dagar.
Förvisso finns taxi som alternativt färdsätt, men med tanke på vad detta kostar visavi min lön så skulle en sådan färd innebära en ren förlustaffär…
Framför allt är det alltså hemfärden från min arbetsplats som innebär det största problemet. Min chef, Ann Rönnberg, kan intyga både detta och min betydelse för arbetsplatsen. Dagtid kan hon nås på 042-XXX XX XX eller på 070X-XX XX XX.
Därefter skulle jag kommentera själva händelsen, alltså att jag körde mot rött.
Jag skrev så här:
2. Kommentar
Jag var ärligt talat förvånad när polisen vinkade in mig den dagen. Jag var övertygad om att det handlade om en rutinmässig nykterhetskontroll. När jag sedan fick höra att de sett mig köra mot rött ljus, blev jag ännu mer förvånad. Händelsen fanns dock fångad på film, vilken jag bad om att få se.
Och mycket riktigt: I baksätet på en civil polisbil fick jag se brottet i fråga på en tv-skärm. Det var grönt ljus och en lång rad med bilar passerade längs med Stenbocksgatan. Trafiksignalen slog om till gult och bilarna fortsatte att köra. Halvsekunden efter det blev rött så passerade min bil. Inget att diskutera. Det var en uppenbar rödljuskörning.
På ett sätt kanske det låter värre att jag inte ens såg trafikljuset slå om till rött, men jag nämner detta av två anledningar. Den ena är att jag vill påpeka att det inte handlade om något uppsåt, brottsligt eller ej. Jag hade gott om tid till min destination och hade därför alls ingen anledning att chansa på att ”hinna före ljuset”.
Den andra är att hela saken berodde på en tillfällig ouppmärksamhet å min sida. Eftersom det handlade om en rak väg med god sikt, där jag låg i slutet av en lång rad med bilar som dessutom körde i måttliga 40 km/h, kunde jag koncentrera mig mer på trafiksignalen som var längre ned på gatan. Det var detta som gjorde att jag inte uppmärksammade att ett annat trafikljus hann slå om innan min bil hade passerat.
Enligt poliserna, som för övrigt uppträdde föredömligt trevligt och korrekt, var detta en mycket vanlig anledning till rödljuskörning. Man följer helt enkelt med strömmen och uppmärksammar därför inte allting. Under de få minuternas filmvisning i baksätet, blev jag själv vittne till hur två andra bilister åkte fast av samma anledning, däribland en yrkeschaufför. Quod erat demonstrandum, skulle man kunna säga.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt äventyrade jag varken någon annans liv eller egendom, långt därifrån. Det var en solig dag med måttlig trafik, som körde i en mycket lagom takt. Skiftet till rött ljus skedde precis innan min bil passerade, vilket innebar att inget annat (eventuellt) fordon från den anslutande vägen hade hunnit påbörja sin färd.
Till sist fanns en Övrigt-punkt. Jag antar att det är där som de flesta bönar och ber om att få behålla sitt körkort. Jag valde en mindre(?) tårdrypande berättelse:
3. Övrigt
Jag ber om att få slippa ett återkallande. Enligt min bedömning borde det räcka med en varning. Jag anför tre skäl härtill.
Det första skälet rör omständigheterna, som jag beskrivit ovan. Det förelåg ingen fara ur trafiksäkerhetssynpunkt. Det handlade om att jag följde med strömmen och hade den mesta uppmärksamheten riktad åt en annan trafiksignal. Men det innebar inte att jag var ouppmärksam för andra bilister eller för gång- och cykeltrafikanter – bara att jag inte uppmärksammade att ljuset hann slå om till rött.
Det andra skälet rör min körkortshistoria. Det brukar ju hävdas med statistik och undersökningar att unga män står för de flesta olyckorna och lagförda överträdelserna i trafiken. Jag är i så fall ett undantag, då jag under snart 14 år med körkort endast kan skämmas för en förseelse.
Att jag nu åkt fast för rödljuskörning är verkligen ironiskt, eftersom jag annars är så noga att jag till och med pliktskyldigt stannar vid stoppskyltar mitt ute i skogen mitt i natten. Hur många ”unga män” tror ni gör det?
Det tredje och sista skälet handlar om att jag redan har fått mitt straff. Det utdömda bötesbeloppet på 3.000 kronor är en smärre ekonomisk härdsmälta för mig.
Exempelvis fick jag nu i december månad 9.729,41 kronor i lön (efter skatt), en månad som annars hör till de bättre för mig rent lönemässigt (eftersom antalet arbetstimmar på biografen är som högst under vintermånaderna). Varje månad har jag fasta utgifter på minst 5.200 kronor (varav 4.100 kronor är hyra och 1.100 kronor är CSN-återbetalningar) – och då har jag inte ens räknat maten till mig och katten.
För ett så pass (åtminstone enligt mig) ringa trafikbrott, hoppas jag att ni i all visdom väljer att endast tilldela mig en varning, så att jag kan fortsätta ta mig till (och framför allt från) jobbet.
Det finns alltså en yttepytteliten chans att jag kommer undan med en varning. Allt jag skrivit är sant, så möjligheten finns. Men jag har ändå räknat med en eller två månader utan körkort. Bäst att inte ta ut någonting i förskott.
Senaste kommentarer