Veckan före jul kom ett samtal till biografen. Det var från en kvinna som talade engelska och som sade att hon inte fått det presentkort hon beställt och betalt för på SF Bios hemsida. Nu ville hon veta vad som hänt.
Jag berättade att hon egentligen skulle ha ringt till SF Bios kundtjänst, men eftersom den bygger på tonval (på svenska) så var det lite svårt för henne. 
Så jag hjälpte henne genom att ringa till vår Helpdesk. Där lyckades jag spåra hennes beställning och förklaringen till varför hon inte fått något presentkort. Anledningen till att kvinnan talade engelska var (inte helt överraskande) att hon inte bodde i Sverige. Hon ringde från sin bostad i London – och dit gick det tyvärr inte att skicka några presentkort, upplystes jag om. De skulle upphäva beställningen och självklart sätta tillbaka pengarna på hennes kort.
Jag vidarebefordrade beskedet till kvinnan, som förstås blev besviken. Hon skulle ge kortet i julklapp till några bekanta som bor i Sverige och var på besök och nu var det för sent att försöka lösa det på något annat vis.
Men… snäll som jag är, så erbjöd jag henne en lösning. Jag sade att jag kunde skicka henne presentkortet – i utbyte mot att hon skickade pengarna till mig i ett kuvert. (Det var inte förrän nu efteråt som jag kom på att jag lika gärna kunde bett henne betala mig via Paypal.) Det var brådskande, så jag var tvungen att skicka presentkortet så fort som möjligt. Utan att vara säker på om hon skulle hålla sin del av avtalet.
Även om en majoritet av den här planetens befolkning tycks vara idioter, så litade jag ändå på hennes ärlighet. Därför laddade jag ett presentkort med hennes valda belopp (300 kronor), betalade med egna pengar och lade brevet på postlådan så fort jag kom till.
Idag, den 27 december och mer än en vecka senare, kom så ett brev poststämplat i ”Mount Pleasant”..?! Inuti fanns ett julkort med texten ”Hello John, [Som vanligt är det lättare med 'John' än 'Jan', red.anm.] THANK YOU so much for helping me out. THANK YOU.” Och jodå, i kuvertet fanns 25 pund.
Inte någon större vinst för min del, men det kändes väldigt skönt att det finns ärliga människor – på båda sidor Nordsjön. 
Några timmar senare fick jag celebert besök i min lilla butik. Henke Larsson, aktuell för dagen med sitt besked om att han flyttar hem till Helsingborg.
Han såg väldigt trött ut, förmodligen för att många ryckt i honom det senaste dygnet. Men hans dotter (antar att det var hon han hade med sig) var väldigt söt och verkade se fram emot att få gå på bio. Hoppas han också uppskattade biobesöket – och att han väljer att spela i HIF när han väl kommit hem igen.
Henke verkar vara en så totalt genomgod människa – en sådan som också skulle hållit sin del av avtalet.
Filmcitat #XXXVIII:
- Stay where I can see you.
- I don’t want you looking at me!
- I won’t, but stay in sight.
- That’s looking!
Senaste kommentarer