Tack vare stor och snabb hjälp från Fredrik (och hans dator) så lyckades jag pyssla ihop min burk igen. Jätteskönt! Nu ska jag försöka ta igen lite av det jag skulle haft med i bloggen.Jag börjar med det som jag skulle haft redan i tisdags: Lussevakan på Filmstaden.

Sedan många år arrangerar SF Bio en så kallad Lucia Movie Night, där man under natten mot Lucia får se tre filmer som ännu inte haft svensk premiär. Dessutom får man lite att äta och dricka under pauserna. Inte illa för 190 kronor.

Trots att jag jobbat på SF Bio i åtta år så har jag inte jobbat en enda Lussevaka. Förmodligen delvis för att ens dygnsrytm rubbas rejält, men mest för att jag nästan alltid haft skola att gå till morgonen efter. Dock har jag inte så mycket sånt att ta hänsyn till nu, så när Sara erbjöd mig sitt arbetspass (eftersom hon av tradition alltid själv går på Lussevakan) tog jag chansen.

Kvällen började redan vid 20.30-tiden, då jag anlände till Filmstaden i min sprillans nya uniform. SF Bio har nämligen bestämt sig för att byta ut de gamla beiga skjortorna och i stället skaffa ett par skjortor (och byxor) som andas bättre. Den gamla uniformen kunde man bli ganska varm i ganska fort. Dessutom blev skjortärmarna snabbt slitna.

Jag får väl se hur det blir med de nya uniformerna. Det är samma leverantör som till de gamla kläderna, men de nya känns faktiskt riktigt bra. Synd bara att personalen inte fick igenom fler av sina önskemål vad gäller färger med mera, för just nu känns uniformen något… beige.

Vi var en ganska stor styrka som jobbade under natten, men det behövdes verkligen! Totalt kom drygt 570 personer på Lussevakan, vilket inte är helt lätt att hantera. Visserligen har biografen kapacitet för 777 personer, men det är sällan samtliga måste gå på toaletten samtidigt (till exempel). (Håll förresten muspekaren över bilderna, så borde ni kunna se korta beskrivningar till dem. Beklagar de tråkiga färgerna, men Filmstadens foajé har inte så bra ljuskällor för fotografering!)

Första förtäringen bestod av popcorn och läsk. Vi hade poppat upp (tror jag) fem säckar med popcorn, men det räckte inte. 570 små popcornbägare kräver ändå en hel del popcorn. Lyckligtvis var läsken på burk, så vi slapp pumpa upp syrupläsk… Runt 23.20 öppnade vi dörrarna och folket strömmade in. Ganska ordnat bland så mycket folk, även om det förstås fanns undantag.

Som killen som gick runt med en flaska med något som inte var hallonsaft och skrek ”Äh, jag ska inte gå på nån jävla bio, jag ska suuupa!” Och alla tittade beundrande på honom och önskade att de kunde vara lika coola som han. Typ…

Det är ganska ofta det känns skönt att jag inte längre går på högstadiet.

De tre filmer som visades var Storm, Mastermind och Into the blue. Jag kan inte begripa om de var bra eller inte. Speciellt ”Storm” verkade folk vara väldigt negativa till. Vissa jag pratade med sade att de nästan satt och vantrivdes mot slutet och hoppades att filmen skulle ta slut så snart som möjligt. Men sen har jag hört helt andra åsikter (och läst om dem också). Som vanligt är det bäst att se filmen själv.

I första pausen var det dags för mat och dryck. Tyvärr har ju McDonald’s flytt Södergatan sedan länge, så det kunde inte bli några hamburgare. Men Blå Tuppen på Väla, som även fixade den underbart goda maten till vår personalfest förra veckan, hade gjort hundratals baguetter med köttbullar och rödbetssallad på ena halvan och julskinka och ”nåt grejsimojs” på den andra. Nu gillar jag bara köttbullar och julskinka, så jag åt bara en med allt annat bortskalat. Intresseklubben antecknar…

I andra pausen bjöd vi på lussekatter och frukt. Vi var då rejält försenade i tidsschemat eftersom förra pausen blev alldeles för lång, så vi försökte få igång allt så snabbt som möjligt igen. Det var dock inte särskilt lätt, eftersom vi skulle ha prisutdelning. Vi hade nämligen ett par snälla sponsorer som skänkt allt från lite kläder till skivor och presentkort. Det blev min, Lindas och Louises uppgift att gå runt i samtliga salonger för att dela ut sakerna. Uppskattat, javisst (särskilt presentkorten till Väla och till Wayne’s Coffee), men oj, vilken tid det tog.

Medan sista filmen rullade så städade vi undan, så att vi så snart vi kunde fick sitta ned och pusta ut. Med tanke på tidigare erfarenheter så vägrade jag att befatta mig med borden… åtminstone vad gällde uppsättningen av dem.

Det blev väldigt många baguetter över. Så pass många att vi inte riktigt visste var vi skulle göra av alla.

Utanför Filmstaden såg jag så småningom två män komma gående. Den ene började rota i en soptunna. Jag förstod (snabb på att dra slutsatser som jag är…) att vi hittat några som skulle uppskatta att få ett par matiga baguetter till skänks. Männen berättade att det fanns 10-12 hemlösa till ett par hundra meter bort som säkert också skulle uppskatta lite mat.

Det slutade med att vi ställde samtliga överblivna baguetter, kanske hundra stycken, vid ingången så att männen kunde komma förbi halvannan timme senare och hämta dem till Ria, något sorts café för hemlösa i Helsingborg, som skulle öppna vid den tiden.

Därmed var arbetsnatten slut och jag kunde vid 06.30-tiden vandra hemåt, nästan med lite Karl-Bertil Jonsson-känsla inom mig.

Filmcitat #XXIX:
- Next time I ask you to marry me, I’m gonna come up with a different way.
- Good, cause I hate reruns.