Och allt är mitt fel.
Det började med att jag skulle sätta upp en ny taklampa (då den förra ”försvann” för några månader sedan). Jag har inte brytt mig om att skaffa någon ny eftersom jag haft färre saker att lysa upp, men det har ju ändrats – och kommer förmodligen att vara så en bra tid framöver.
Nåväl, eftersom jag inte gärna ville ha en stöt när jag skruvade i frilagda koppartrådar, så ville jag för säkerhets skull ta bort strömmen genom att slå av den via säkringen. Så jag letade upp den som det stod ”belysning vardagsrum” på och… poff. Den visade sig gå till samtliga kontakter i både vardagsrum och ”datorrum”. Great.
Som vanligt stod min stationära dator på (när gör den inte det?) och tuggade i sig information genom Boinc (Berkeley var ännu ett ställe jag missade att besöka) och det är sällan bra att stänga av en dator som håller på med diskaktivitet. Ej heller nu. Det var så pass illa att jag nu – mer än ett dygn senare – fortfarande inte fått rätt på den. Jag har försökt med alla trick jag kan (och de är en del), but no luck so far.
Jag hoppas det löser sig snart, för annars blir det ont om bilder i den här bloggen. Och det vore synd, med tanke på att jag (enligt statistiken) har drygt hundra unika besökare i veckan. Jag är nästan imponerad, med tanke på att jag inte skriver om något speciellt. Jaja, på nätet finns något för alla.
(Liten förändring: Mina filmcitat ska givetvis vara med romerska siffror, liksom årtalen i så väldigt många eftertexter.)
Filmcitat #XXVIII:
- Sometimes, I guess there’s just not enough rocks.

Senaste kommentarer