Dagsrapport, dag #12…

Idag fick vi verkligen känna på hur kollektivtrafiken kan vara i Los Angeles. Jag, Sara och Ann hade tänkt åka till Beverly Hills för att fönstershoppa på Rodeo Drive. Eftersom vi inte längre hade någon hyrbil så fick det bli bussen.

Det hade resten av LA också tänkt – tydligen. Bussarna som gick förbi var knökfulla med folk. När vi väl kom på en buss så var vi så ihopträngda att om bussen krockat, så hade ens kroppsställning knappt rubbats.

Busschaufförerna i LA är ett eget släkte. Oftast är det svarta eller mexikaner som kör – och de är inte rädda för att käfta emot passagerarna eller delta i diskussioner. Denna dag var det en passagerare (med tanke på accenten en med franskt ursprung) som klagade hos busschauffören för att de tvingades ”åka packade som djur”.

Jag kan förstå fransmannens klagan, men jag förstår också chauffören som inte tyckte han skulle få skulden för att det fanns för få bussar (eller för många som ville åka). Hade han inte tagit ombord så många som han gjort, så hade det visserligen inte varit så trångt men å andra sidan så hade folk blivit ursinniga på hållplatserna i stället.

Det han sade till fransmannen, som ingen chaufför i Sverige skulle ha gjort, var att han tyckte vederbörande borde köpa en bil om han nu var så missnöjd. Fransmannen blev väldigt irriterad över detta. Det var underhållande att lyssna på deras ”konversation”.

Så småningom kom vi till Rodeo Drive. Det var ungefär som man föreställt sig: En mycket välunderhållen gata, med enormt eleganta butiker vägg i vägg. Samtliga hade snoffsig personal och flera hade även vakter precis innanför dörren.

Vi gick inte inom så många affärer, för det kändes som om det skulle kosta fem dollar bara för att gå innanför dörren. Dessutom är åtminstone Sara inte särskilt intresserad av att shoppa kläder. En jättebra egenskap hos en tjej.

Efter Rodeo Drive passerade vi Regent Beverly Wilshire Hotel, där en stor del av Pretty Woman (också) utspelar sig. Inget dåligt ställe! Men Sara var mycket mer intresserad av AMPAS, som låg lite längre österut på samma gata. Hon brukar studsa till varje gång vi passerar byggnaden. (Hemläxan denna gång blir att lista ut vad detta AMPAS är.)

Vidare för vårt sällskap till Fairfax och 3rd Street och Farmer’s Market, där vi skulle lukta på en parfym jag tänkt köpa: Gendarme. Det är en parfym som det sägs att Bill Clinton (och även George Bush) använder och som bara finns i USA.

Vi hittade den på Nordstroms, men även om den faktiskt luktar väldigt gott så är 68 dollar flaskan (plus sales tax) lite väl mycket för min budget.

Noteras bör att många av väskorna på Nordstroms faktiskt var dyrare än de vi såg på Rodeo Drive… Intressant!

Sedan stod vi i en lång, lång kö på vårt favoritmatställe Pampas Grill för att få en stor tallrik med nygrillat innan vi åkte tillbaka till hotellet.

De senaste dagarna har varit rejält varma och detta var utan tvekan den varmaste dagen hittills. Det måste ha varit uppåt 30 grader. Ändå hoppas jag på snö när jag kommer hem. Konstigt nog.

Dagsrapport, dag #11…

Klockan 08.00 skulle vi lämna tillbaka vår Chevy Impala, som vi hyrt under några dagar. Totalt har jag kört över 900 miles, vilket ju är en bit.

Vi lämnade vårt hotell runt 07.15, men vi kom ändå precis i tid till Hertz. Fyrtiofem minuter på samma väg… Det är något annat än gatorna i Åstorp det.

Eftersom Harry Potter 4 skulle ha premiär under vår tid i LA, så hade jag och Sara bestämt oss för att se filmen här. Fattas bara annat! Vi köpte biljetter redan förra veckan till premiären och denna dag (fredag) klockan 12.30 var det dags.

Vi hade valt Graumann’s Chinese Theatre vid Hollywood/Highland. Tyvärr fanns det inte några VIP-platser i salongen där HP visades, men det hade vi inte behövt heller. För salongen var inte direkt fullsatt. Kanske runt 25 personer.

Vi hade satt oss rätt långt upp på en rad som hade extremt gott om plats för benen, så komforten var det inget fel på. Inte ljudet heller, som förstås var THX-klassat.

Det var väl egentligen bara filmen som var en besvikelse. Faktiskt. Jag har tyckt att HP-filmerna blivit bättre och bättre och tycker att trean var en riktig höjdare, men nu var det för långt och för krångligt och för tjatigt. Följden av att böckerna blir tjockare och tjockare? Jag hoppas det var en tillfällig svacka.

(Fast de allra flesta tycks ju gilla filmen, så det känns ju skönt – för mitt jobbs skull om inte annat.)

När vi kom ut hade vi klarat oss undan den värsta värmen. För rejält varmt var det denna dag, så det var ganska skönt att komma ur den kalla luftkonditionerade biografen och ut på Hollywood Blvd i den sköna eftermiddagssolen.

På kvällen gick vi ut och åt med Ann på Denny’s, en av våra favoritrestauranger. Efter maten gick vi inom ett snabbköp för att köpa amerikanskt godis för att smaka av några sorter.

Jag har länge hört om chokladen som Hershey’s tillverkar, men jag tyckte faktiskt inte det var så god choklad. Än har jag inte hittat någon choklad någonstans som är godare än Marabous vanliga mjölkchoklad.

Fast jag hittade en godissort som var fantastiskt gott: Junior Mints! Små chokladtäckta mintpraliner som smälter i munnen. Ungefär som om man hade gjort After Eight i pralinform. Underbara!

En ganska soft dag – och det känns som om helgen kommer att bli lika lugn. Vi har nästan gjort allt som vi tänkte att vi skulle göra, så nu ska vi bara njuta av mat, godis, dryck och vädret tills vi ska åka hem på tisdag. Jag har hört att det är kallt i Sverige, så det blir väl en smärre chock att komma hem.