Dagsrapport, dag #10…

Jag tycks helt ha glömt bort att nämna vad det var för ”kändismissar” jag pratade om i gårdagens rapport.

Jo, medan jag, Sara och Jay var i San Francisco så hade vårt övriga resesällskap haft närkontakt med två kändisar. Den ena hade Ann och Göran haft precis utanför sitt hotell. Där fick Dennis Quaid sin stjärna på Walk of Fame.

Konstigt nog har han inte fått en förut. Ann tog jättebra bilder på honom och fick även en autograf. Inte illa!

Den andra kändisen skakade Alex hand med under hennes besök på Virgin Mega Store: Mariah Carey! Där blev inte bilderna lika bra. Fast vad gör väl det när man till och med fått kroppskontakt? (Även om Mariahs handslag, enligt Alex, var åt det ”varma, blöta hållet”…)

Den här dagen var det dags för besök på Sony och deras filmstudio i Culver City. Till skillnad mot på Fox, så fick vi tyvärr ingen egen rundtur. I stället hamnade vi i en grupp på runt 15 personer som vandrade runt på området.

Ganska synd. För att inte säga tråkigt. Sony hade alls inte lika mycket som Fox att erbjuda. Att man dessutom bara fick fotografera på två platser på hela området (och dessutom inte på några intressanta ställen) gjorde inte saken bättre.

De enda någotsånär roliga sakerna var den stora lokal där de målar enorma bakgrundsbilder, för användning i tv-serier och i filmer, och lokalen där de spelar in Jeopardy. Fast varför Alex Trebek rakat av sig mustachen fick jag ingen förklaring till.

Mot slutet av rundturen fick vi tio minuter att gå runt på en gata inne på Sony-området där de sålde tröjor, stearinljus, filmer och lite annat. De sålde även nygrillade hamburgare, vilket jag och Göran tog för oss av.

Men plötsligt var den övriga gruppen försvunnen. De hade tydligen gått vidare utan att vänta på oss. Det verkade lite… konstigt. Det hade varit svårt att ens komma in i parkeringsgaraget (tur vi hade med oss passen) och nu var vi inne på Sonys område utan att någon hade koll på oss. Ingen vidare säkerhet.

Så vi fick själva gå till huvudingången, där vi förklarade för vår guide att hennes sex försvunna får hade kommit tillrätta. Hon verkade skämmas en del. Förmodligen var det därför vi fick varsin Zorro-keps av henne.

Det här var sista dagen vi skulle ha hyrbilen, så jag och Sara bestämde oss för att använda de återstående timmarna till att leta upp det som nästan varit utgångspunkten för resan: Hollywood-skylten.

Att komma hela vägen fram till skylten var omöjligt. Sades det. Det är nämligen förbjudet att ta sig ända fram. Det lär finnas både staket, larm och vakter som hindrar folk. Dels för att förhindra vandalisering, kan jag tänka mig, och dels för att inte folk ska begå självmord från någon av bokstäverna. (Det finns ju andra saker också att göra med bokstäverna.)

Jag hade läst om andra som försökt komma nära skylten. En kille hade gjort en vägbeskrivning (som jag givetvis glömt att skriva ut) för hur man kom så nära skylten som möjligt/lagligt, men berättade att de som bor nära skylten inte är så roade av turister som försöker ta sig upp. Han rekommenderade därför att man skyndade sig.

Vi åkte upp mot Hollywood (såklart) och försökte med vår LA-karta lista ut vilken väg som var bäst att ta. Problemet är att vägarna närmast H-skylten är extremt små och kurviga eftersom husen ligger på bergssidan och stigningen är extrem.

Men första ledtråden på att vi var på väg åt rätt håll, såg vi när skylten ”No access to the Hollywood sign” stod längs vägen…

Sedan blev det massor av skarpa kurvtagningar, felkörningar och stress (eftersom det började bli mörkt – solen går ner snabbt) innan vi slutligen kom så nära skylten att vi nästan kunde röra vid den..!

Eller nja, nästan. Det var förstås långt kvar, men vi hade äntligen kommit så långt vi kunde utan att bryta mot några lagar. Vi tog ett par bilder och kunde sedan nöjda köra hem till hotellet. Ännu ett slutfört uppdrag.