Dagsrapport, dag #7…

Det är egentligen ganska tråkigt att behöva berätta… men vi har redan idag haft den bästa dagen vi kommer att få på den här resan.

Jag förstår nämligen inte hur det skulle kunna bli mycket bättre än så här. Mina våtaste filmdrömmar blev uppfyllda. Eller nja, jag har förstås både fler och ännu våtare, men om vi ska hålla oss lite mer på den här planeten så är detta helt fantastiskt bra.

Dagen började med att vi skulle plocka upp vår hyrbil. Jag hade beställt (och förbetalat) den via MrJet. Jag hade några krav på bilen: Fria mil skulle ingå, hyrbilsfirman skulle finnas nära hotellet och den skulle vara så billig den bara kunde vara.

Men när jag kom hit och tittade på min voucher, som berättade att bilen var förbetald och yada-yada-yada, så reagerade jag över adressen. 101 Wilshire Blvd, Santa Monica… Visserligen ligger hotellet på Wilshire Blvd, men gatorna i Los Angeles har en förmåga att vara ganska långa. Just Wilshire Blvd är ungefär 26 kilometer lång..!

Och jodå, hyrbilsfirman låg förstås i andra änden av gatan, vilket gjorde att det blev ännu en tur med ”underbara” 720:an till Santa Monica. Ack ja.

Hertz, som var firman vi anlitade, var inte så lätt att hitta. 101 Wilshire Blvd visade sig tillhöra ett stort hotell, där jag och Sara vandrade in ganska vilsna och undrande. Men Hertz-kontoret låg inne i hotellets stora lobby – och vi kunde snart fixa till vår bil.

Fast det blev inte vår lilla Hyundai som vi hade bokat. Det verkade ha blivit något fel, för vi fick en Chevrolet Impala i stället. Till samma pris, så vi klagade inte. Och vilken bil! Lyxigt värre. Och förmodligen lika lyxigt med bensinförbrukningen, så att säga.

Vi åkte inom Jay för att kolla en sak på hans dator. Sedan åkte vi alla tre upp till Griffith-observatoriet, som ligger uppe i bergen ovanför LA. Men vi kunde tyvärr inte komma ända fram till observatoriet, för det var stängt för renovering – och kommer att så vara fram till nästa år. Mycket synd, inte minst för att det har spelats in Star Trek-avsnitt här – Voyagers ”Future’s End” om jag inte minns fel.

Men nu kom vi i alla fall närmare Hollywood-skylten än vi gjort hittills. Och vi fick fina bilder av LA i all sin härliga smog. Nu märktes det verkligen vilket lock som ligger på staden…

Tillbaka ner till Hollywood/Highland där vi åt. Jay åkte hem till Santa Monica, medan vi tog med oss Göran och Ann ner till Fox Studios, där vi skulle få en alldeles särskilt rundtur.

Ann och Göran hade ju fått resan till LA som pris för att Filmstaden i Helsingborg vann en tävling anordnad av Fox – och då var det förstås ”tvunget” med en rundtur på Fox när man ändå var på plats. Jag och Sara är ju också inom ”filmbranschen”, men frågan var om även vi skulle få hänga på.

Det var det dock inte några problem med. Vi träffade en jättetrevlig kille från 20th Century Fox som jobbade på deras marknadsavdelning (tror jag att det var…) och som visade oss runt på området.

Och det var något av det bästa jag har varit med om!

Först och främst: Fox har mycket av sin administration i ”Fox Plaza”, en skyskrapa vars utseende vi kände igen men inte riktigt kunde placera. Vår guide berättade då att huset var känt från filmvärlden. Huset fick nämligen vara ”Nakatomi”-skrapan i den första ”Die hard”-filmen..! Festligt!

Sedan: Fox har ett hyfsat stort område där de har sina studios och lite andra saker, men det var ett mycket större område förr i tiden. Ibland var det nämligen så att filmerna inte gick särskilt bra och för att inte filmbolaget skulle helt gå i konkurs, så var de tvungna att få in en massa pengar. Då gjorde de helt enkelt så att de sålde av en del av sin mark…

Fox har sedermera köpt tillbaka mark under åren, men de har ändå väldigt mycket mindre mark nu än de hade under starten och de första årtiondena. Synd. Dels för att de säkert behöver mer utrymme och dels för att marken nu är värd oändligt mycket mer än den var för femtio år sedan.

Nåväl, de hade rätt mycket kvar ändå. De har runt 100 byggnader på sin nuvarande mark. Vi kunde förstås inte besöka samtliga byggnader, men vi gick igenom de mest intressanta.

Vi besökte några av de ”screening rooms” som finns lite varstans. Det är rum där filmer (eller bara kortare snuttar ur filmer) visas för regissören, producenten och vissa av skådisarna och lite annat löst folk. Vi fick sitta i stolarna och höra om hur den ena kända skådisen (t.ex. Sean Connery) efter den andra varit där och kanske suttit på samma stol.

Vi gick igenom några studios där de spelade in tv-avsnitt och filmer. Bland annat fick vi se en mycket realistiskt uppbyggd scen från ett sjukhus. Det var nästan overkligt att gå omkring i en lokal som vi visste var fejk men som ändå såg så äkta ut.

Vi gick även igenom workshopen där de snickrar ihop kulisser och sådana saker och inom ljudstudion där mycket av filmmusiken spelas in. Trevliga och hjälpsamma människor vart vi än gick.

Men det bästa av allt var utan tvekan kostymavdelningen – och dess förråd. Fox har sparat på alla – och jag menar alla – klädesplagg som använts under åren… Och jag säger bara w-o-w!

Här var lokal efter lokal med kläder. Samtliga märkta med vilken film eller tv-serie de förekommit i och ibland även vilken skådis som haft dem på sig. Det var otroligt att gå omkring och titta och känna på alla dessa kläder.

Men som om inte det var nog, så fick vi låna nyckeln till ett speciellt rum, där de verkade ha särskilt utvalda kläder. Där fanns kläder från hur många filmer som helst. Där var kläderna som Mulder och Scully använde i Arkiv X-serien, där var Ben Afflecks Daredevil-kostym, där fanns kläderna från ”Moulin Rouge”, där hängde kläderna från ”Master and commander”, där fanns Sigourney Weavers kläder från ”Alien”, där var Kate Winslets klänning från ”Titanic”, där fanns Vince Vaughns spelarkläder från ”Dodgeball”, där var kostymerna från ”X-Men”… Allt, allt, allt!

Och alla dessa kläder fick vi titta på och klämma på och fotografera!

Jag skämtade med guiden och sade att om Fox någonsin skulle komma i ekonomisk knipa igen, så behövde de inte sälja något mer av sin mark. Det var bara att sälja några av alla dessa kläder på Ebay…

Vi fick massor av tid i klädesförrådet, men till slut fick vi ändå gå vidare. Vi gick förbi studiorna där de spelat in Arkiv X (eller åtminstone de senare avsnitten, efter att Fox flyttat inspelningen från Canada till LA) och igenom restaurangen där självaste Steven Spielberg satt och åt lunch för bara en eller två veckor sedan. Och lite varstans fick man se många av de Oscars och Emmys (genom tjockt glas) som filmstudion vunnit genom åren.

Det var ett långt och intensivt och förbaskat roligt besök på Fox Studios! Jag vill härmed tacka både Fox och vår genomtrevlige guide för den tid och möda de lade ner på några filmintresserade och ”obetydliga” svenskar. Otroligt schysst! Den absoluta höjdpunkten på resan!

Vi firade med en grillbuffé på Farmer’s Market vid 3rd och Fairfax.

I morgon är det visserligen tänkt att vi ska åka norrut, till ”The Gay Capital of the World”, men jag undrar om det kan toppa det här? Hmm, nej, nog inte ens lönt att försöka.