Först en känga åt HD, som (som vanligt) inte tar sig i kragen och skriver om sånt som jag vill läsa. Jag har till och med tipsat dem om detta, men utan resultat.

Om vadå? Jo, om en film vid namn ”Star Wreck: In the Pirkinning”. Den är något så ovanligt som en finsk Star Trek-parodi..!

Gänget bakom filmen har gjort ett antal ”avsnitt” där de går klädda i Star Trek-uniform och hittar på de mest bisarra saker. För all del, det är en del underhållande också i avsnitten, men jag vill starkt betona det bisarra. Finsk humor förmodligen.

För en tid sedan avslutade de sju års arbete(!) med filmen med ovanstående namn, en parodi på både Star Trek och en del Babylon 5. Den är rejält lång också för att vara en film gjord av amatörer: 103 minuter.

Enligt Reuters har filmen hittills setts av drygt tre miljoner tittare, vilket med stor sannolikhet gör den till Finlands mest sedda film hittills. Jag rekommenderar en nedladdning – men jag rekommenderar även ett sinne för svart humor.

Filmcitat #XXI:
- You are all dead. I am Death.
- Well, that’s cast rather a gloom over the evening, hasn’t it?

Hösten 2001 hade Sydsvenskan en artikel om SETI@home, i vilken det påstods en del fåniga saker. Bland annat sades det att SETI@home var hemligt, vilket det självklart inte är.Men jag har hittat något ännu mer fånigt: Brittiska The Guardian har en artikel där en man, Richard Carrigan, varnar för att alla som deltar i SETI@home-projektet riskerar att bli drabbade av något sorts… datorvirus(?!) om man plötsligt skulle snubbla över ett meddelande.

Tanken är att en utomjordisk civilisation anar (eller vet) att det finns andra, intelligenta civilisationer, och att dessa kanske lyssnar efter signaler med icke-naturlig bakgrund (så att säga) – liknande SETI-projektet – och att de då sänder ut ”skadlig information” som kan krascha våra datorer. Eller värre.

Jo, förmodligen! Som bäst kan vi vara glada över att höra något alls som inte är av jordiskt ursprung och inte kan härröras till bakgrundsstrålning och liknande. Att det dessutom skulle vara någon sorts datorvirus som lyckas färdas över alla dessa ljusår och dessutom är kompatibla med våra datorer..? I think not.

Fast tanken påminner ju lite om när Jeff Goldblums karaktär i Independence Day tillverkar ett datorvirus som hjälper dem att komma åt de ondskefulla rymdvarelserna.

Och den tanken har jag ju till och med försvarat. Hmm..!

Dags att läsa in hela sidan om ”UFO’s & utomjordingar”.

Filmcitat #20:
- ”There’s a monster outside my room, can I have a glass of water?”

Tema: Bio

Hur ofta går du på bio?
Många gånger i veckan. Fast det beror ju mest på att jag arbetar på bio. Om det är för att se film så handlar det om ett antal besök per år – detta varierar dock stort.

Kan det bli spontant att du väljer att gå dit, eller bestämmer du noga innan, till vilken film och allt?
Har i 99 procent av fallen bestämt både film och klockslag.

Vilken film är den bästa du sett på bio?
Moulin Rouge. Det är även den bästa filmen jag sett överhuvudtaget – hittills åtminstone.

Vilken är den sämsta?
Pillertrillaren. Så infernaliskt dålig att jag ville gå efter drygt en halvtimme – om det nu inte var för att jag hade fått kameraväskan konfiskerad av maskinisterna och inte kunde få den förrän filmen var slut. Detta var drygt tre år innan jag själv började jobba på bion och ytterligare några år tills jag själv blev biografmaskinist.

Filmcitat #19:
- ”That’s the bedroom, but nothing ever happened in there.”
- ”What a crime.”

Tillbaka i ett kallt och halvsnöigt Åstorp. Nåväl, vädret ”rättar” väl till sig så småningom och blir de där 7-8 plusgraderna med duggregn… Som vanligt när det är skånsk vinter. Tyvärr.

Vi lämnade ett varmt Los Angeles. Vi var ute i så pass god tid att vi började fundera på vad vi hade glömt. Och glömt något hade jag förstås…

Jag kan skriva det här och nu: Det kommer med största sannolikhet inte några vykort från mig till någon av er (mina vänner) som läser detta. Högen med vykort blev kvar, antingen på rummet eller i hotellfoajén. Det är ingen större sannolikhet att de blir postade av hotellpersonalen, för det var bara ett som jag hade hunnit skaffa ett frimärke till. Tyvärr! Ni får se på mina bilder från resan i stället – och ni har ju redan hört mycket av det som hände under resan genom min blogg.

Resan hem gick bra. Hyfsat bra. På flyget till Amsterdam hamnade jag och Sara bredvid en afrikansk kvinna som uppenbarligen inte var intresserad av utsikten. Precis när vi var på väg att lyfta från LAX så drar hon nämligen ned jalusin..! Den är sedan nere under nästan hela resan. Jaja, det är ju mest moln ändå när man flyger på 12.000 meters höjd.

Värre då med medpassagerarna. Givetvis hamnar nyblivna småbarnsföräldrarna i samma sektion som vi… Och så den märklige holländske mannen som använde näsdroppar varannan timme som dels gärna pratade högt och ljudligt med sina medpassagerare (även under dygnets mörka timmar) och dels lyckades välta ned en mindre väska i huvudet på mig när han gick igenom sitt handbagage. Jag var nära att göra honom till en äkta flygande holländare.

När vi så kom hem, efter sju minuters sömn och åtta byten av transportmedel, så upptäckte vi till vår förvåning att allt i väskorna verkade vara helt! Halleluja! Inte ens parfymflaskorna tycktes ha spruckit.

Dessutom hade jag fått en liten ”present”… När jag öppnade väskan och började packa ur saker, så hörde jag hur något föll ned på golvet. Jag var först rädd att det var en glasskärva eller något liknande, men såg till min förvåning att det var ett piller. Det var ljusblått, ovalt format och så stod det ”VGR 100″ på det.

Jag misstänkte vad det var och kollade FASS för säkerhets skull. Jodå, det var en Viagra-tablett..! Hur i hela fridens namn den hamnat där vet jag inte, men en gissning är att den råkat komma i från en annan väska när tullen öppnat och kontrollerat innehållet.

Det kommer att komma lite bilder och mer texter om resan så småningom, men tills vidare får ni nöja er med de två bilder som finns i Veckans bild.

Åh, så skönt med en egen (och snabb) dator…