Igår fick jag åter en av de frågor som jag älskar att få: ”Pensionssparar du?”Svaret från mig blir nämligen alltid ett stolt och starkt Nej!Sen fortsätter jag med en utläggning om att jag inte har något ”riktigt” jobb ännu och därför inte anser mig ha råd att spara till pensionen. Men inte bara det. Jag är av åsikten att pensionen borde komma redan nu, när jag är ung och har mest roligt och nytta av den – sedan kan jag jobba ihop till pensionen när jag blir äldre.

Dessutom vet man ju aldrig om man lever så länge att man kommer att ha någon glädje av pengarna. Jag minns nämligen väl när förre rektorn på Klippans Gymnasieskola trillade av pinn. Det var i oktober 1994, bara några månader efter att han avtackats vid skolavslutningen.

Mitt i min argumentation kom jag på att jag faktiskt redan kan kalla mig för pensionär. Alla tecken tycks ju tyda på det.

Jag…
…har en dålig inkomst.
…är ledig hela dagarna.
…har en bra utbildning, men är tydligen inte attraktiv på arbetsmarknaden.
…har en massa hobbies (varav en råkar vara att jobba på bio om kvällarna).
…engagerar mig i samhället genom politiska uppdrag.

På måndagens kommunfullmäktige var det dessutom nära att jag blev vald till nämndeman i tingsrätten. Efter många turer (Länsrätten i Skåne län, mål nr 46-03; Kammarrätten i Göteborg, mål nr 2440-03; Regeringsrätten, mål nr 7674-03) fick Åstorps kommunfullmäktige göra om valet av nämndemän. Men i stället för en 30-årig yngling (ähum) blev det nu en 69-årig Conny Prisell.

Precis som det ska vara, med andra ord. Ty även bland landets nämndemän är det vanligast med pensionärer.

Man brukar tala om ”vuxenpoäng”. Ett nämndemansuppdrag torde ha givit ännu mer ”pensionärspoäng”. Kanske tur jag inte fick det!