Helgens mässa i Malmö, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention som det officiella namnet är (och som gör att mässan låter större än den egentligen är), blev som vanligt en trevlig upplevelse. En intressant sådan också…Först och främst: John Rhys-Davies är en förbaskat trevlig människa! Jag har träffat på många skådisar på mässan i Malmö genom åren och har ibland studerat hur de bemöter sina fans. Vissa är trevliga, andra är mindre trevliga. Men John Rhys-Davies var supertrevlig, überschysst, allt!

Magnus D hade tagit ett kort på mig och JRD ihop under lördagen, ett kort som jag sedan skrev ut på min fotoskrivare. Detta kort fick jag sedan signerat under söndagen. Medan jag väntade på min tur så såg jag hur JRD pratade med alla, gav dem ett leende och ofta även en liten anekdot.

Så även när jag kom fram med mitt kort. Jag ville ha kortet signerat till ”Kiwi” (mitt smeknamn), vilket hans flickvän(?) som satt bredvid reagerade över. Hon var själv från Nya Zeeland och trodde av någon anledning att jag också var det. Detta fick JRD att berätta att han träffat den här kvinnan under en intervju som hon gjorde med honom för nyzeeländsk TV. Tydligen hade tycke uppstått dem emellan och hon hade följt med honom ”and thus ruined her career” som JRD uttryckte det. ”So now you have to travel around the world with him”, sade jag till henne, varpå hennes svar blev ”Yes, poor me!” Hehe!

JRD var den av skådisarna som kom först på dagen och gick sist. Man fick så mycket mer än bara en autograf. Man fick en upplevelse.

Det var något helt annat med David Carradine… En mer otrevlig människa får man leta efter! Han var totalt ointresserad av de som kom och ville ha hans autograf. När jag kom fram och köpte autografer till E&F så tittade han inte på mig en enda gång. När han skrivit färdigt så släppte han bara pennan, lutade sig tillbaka och tittade ut på något annat. Inget tack, ingen ögonkontakt, ingenting. Han kunde inte ens knuffa fram bilderna till mig, så jag fick luta mig över bordet och hämta dem själv. Och när man någon gång kände cigarettrök i den rökfria lokalen, så var det bara att titta bort mot DC:s håll för att se var röken kom ifrån…

I övrigt var det en trevlig tillställning! Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag stått på mässan för TSS skull, men det är många. Och jag tröttnar inte på det – tvärtom.

Särskilt när jag, som i år, fick lära mig ett nytt uttryck: ”Män är från Mars, Emelie är från Vulcan.” Men det är en annan historia…