• 23:33, tisdag 29 mars, 2005
Idag, klockan 15.00, tog en del av mitt liv slut. Snabbt. Oväntat. Jobbigt.
Måste allting ta slut någon gång? Kan inte saker vara för evigt? Åtminstone några saker?
I close my eyes
Only for a moment,
and the moment’s gone
All my dreams
Pass before my eyes
in curiosity
Dust in the wind,
all they are is
dust in the wind
Same old song,
Just a drop of water
in an endless sea
All we do
Crumbles to the ground,
though we refuse to see
Dust in the wind,
all they are is
dust in the wind
Don’t hang on,
Nothing last forever
but the earth and sky
It slips away,
And all your money
won’t another minute buy
Dust in the wind,
all we are is
dust in the wind
Dust in the wind,
everything is dust in the wind.
• 15:13, torsdag 17 mars, 2005
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU, springer just nu gatlopp genom medierna. Och visst, jag kan erkänna att som moderat så småmyser jag. Nej, jag snarare flinar stort!Jag har alltid varit imponerad, för att inte säga förskräckt, av SSU:s enorma medlemstal. Hur mycket vi inom MUF har ansträngt oss för att värva medlemmar, så har alltid SSU legat två eller tre steg före. Nu kanske mysteriet har fått sin förklaring.
Egentligen är det lite konstigt att ingen reagerat mer, inte minst jag själv. Nu pratar jag inte om fusket med medlemsantalet (vidden av detta kunde väl ingen ha anat) utan om medlemsavgiften i sig. Redan för 10-15 år sedan reagerade jag över att SSU har noll kronor i medlemsavgift. Jag är i alla fall ganska säker på att det var så (vill minnas en talong på baksidan av tidningen Frihet – vilket skämt förresten att SSU:s tidning heter så! – som stolt deklarerade att det var gratis att gå med i SSU).
Med tanke på hur mycket man får i bidrag för en medlem, inte minst i ett så stort förbund som SSU (tydligen inte) är, så har det förstås lönat sig för föreningarna och distrikten att stå för medlemsavgiften själva. Även om medlemsavgiften varit 100 kronor, så har man kunnat räkna in kanske det dubbla tillbaka i bidrag.
I den meningen har SSU:arna inte varit dumma, de har bara utnyttjat systemet. Ni vet, det där som alla andra också kan göra men ingen gör medvetet – eller nåt…
Jag var tvungen att ge mig in på SSU:s interna diskussionsforum på nätet, Agera, för att se vad som skrevs om skandalen. Ett av de första inläggen jag läste var faktiskt mycket insiktsfullt. Jag undrar om personen som skrev det verkligen är SSU:are eller om han i så fall är det mycket längre. Men det var bra nog för att återges här:
Socialdemokrater kan godkänna att det existerar övergripande strukturer som konstitutionerar samhället på olika sätt. Man kan godkänna och acceptera att det finns ett systematiskt förtryck av kvinnor, fattiga, invandrare och flyktingar. Men att det skulle existera några maktstrukturer inom partiet och ungdomsförbundet som främjar ojämliket och nepotism ställer sig många totalt främmande inför. Då handlar det om enskilda personer.
Det är fantastiskt.
Ja, det är det. Och vi har inte sett slutet ännu.
• 12:10, måndag 14 mars, 2005
I en insändare av den ständigt(?) underhållande
Conny Prisell från det synnerligen lokala Åstorpspartiet, tyckte han att unga politiker inte fick tillräcklig stöttning – ja, de nästan motarbetades.
Några citat från hans insändare: ”Jan hade en motion om ljusföroreningar som förkastades ända till kommunfullmäktige. Jag var den förste politiker som stöttade motionen, sedan kom Gösta Brodin (kof) och därefter andra partier, men moderaterna stirrade ner i golvet och lyste med sin frånvaro. Varför? Hade någon i moderaterna bestämt på diktatorisk sätt att Jans motion skulle ‘sågas’?”, ”Skärp er, gubbar och gummor i Åstorps politiska liv! Ni är inte odödliga! Hjälp till att stötta våra framtida unga politiker.”
Detta fick mig att skriva följande insändarsvar:
Svar till insändare av Conny Prisell (åp) med rubriken ”Skärp er…”, 14/3.
Jag tackar för din omtanke, Conny! Det är rätt att vi ska vara rädda om personer som ”vill in och är i det politiska livet”. Men den inställningen bör gälla alla politiker, inte bara de av oss som råkar vara unga.
Angående min motion om ljusföroreningar så blev den mycket riktigt (och glädjande nog) till slut bifallen i fullmäktige, bland annat tack vare stöd från Åstorpspartiet. Stöd fanns även inom mitt eget parti, men kanske inte från alla och inte från början. Å andra sidan är det inget unikt att man inte kan vara överens om allt inom ett parti – särskilt inte i ett så stort och brett parti som Moderaterna är.
Som ”ung” (jag är visserligen yngst i fullmäktige, men nyligen 30 fyllda) politiker varken önskar eller kräver jag någon särbehandling. Mina åsikter och mina förslag ska bemötas och behandlas på precis samma sätt som alla andras: Med respekt och med öppenhet – så som det borde vara, men tyvärr inte alltid är.
Att inte mina förslag alltid välkomnas med öppna armar bryr jag mig mindre om. Det skulle aldrig falla mig in att klaga på ”bristande demokrati” för att ingen håller med mig, även om det tycks ha blivit populärt på sistone…
Det är nämligen en del av spelet att stöta och blöta åsikter mot varandra. Eller som Eugene McCarthy lär ha sagt: ”Att vara politiker är som att vara fotbollsdomare. Du måste vara tillräckligt smart för att begripa spelet och tillräckligt dum för att tycka att det är viktigt.” Vi ses på planen, Conny!
Jan Kivisaar (m)
yngst i Åstorps fullmäktige
Vi får se om det blir någon fortsättning… 
Senaste kommentarer