…och en annan är på väg att ta slut.Efter mycket velande och resonerande med mina inre andar, tog jag beslutet att köpa en digital systemkamera. Behöver jag den? Inte egentligen. Å andra sidan finns det så mycket man egentligen inte behöver, sett rent överlevandemässigt, så en kamera mer eller mindre…

Nu är det dock inte ”bara” en kamera. Det är, som sagt, en digital systemkamera. Det bästa av två världar! Systemkameravärldens oöverträffade kvalitet och flexibilitet och den digitala världens smidiga, snabba och billiga handhavande. Nu behöver jag inte längre välja mellan att ta bilder med min systemkamera (vänta dagar eller veckor innan jag lämnar in filmen och ser resultatet) eller min kompakta digitalkamera (se resultatet direkt, men veta att upplösningen inte räcker till).

Det känns… underbart! Visserligen var den extremt dyr (sett till min hushållsbudget) – Kamerahus, 1 GB minneskort, 50 mm objektiv, en närbildslins och en fjärrutlösare inklusive frakt från Tyskland för under 14.000 kr – men ändå billig jämfört med om jag köpt samma saker i Sverige.

För några veckor sedan hade Expert-butiken på Stortorget i Helsingborg ett inbrott. Det dröjde inte länge förrän polisen tog både bovarna och stöldgodset. För inte så länge sedan hade butiken ”inbrottsrea”, där de sålde ut de småskadade produkterna till rabatterat pris. Jag kollade efter ”min” kamera och hittade den också. Och efter dragen rabatt (20 procent) skulle den kosta mig 14.500 kr – och då bara för själva kamerahuset..!

Min leverantör från Tyskland, Technikdirekt, har varit både vänlig och serviceinriktad – förutom att vara väldigt billig. Vad har egentligen svenska nätbutiker att sätta emot? Visserligen fick jag nöja mig med en tysk manual, men dels finns det en engelsk version att ladda ner från nätet och dels kan jag köpa en svensk manual från Canon för några hundralappar (så att jag ändå tjänar stora pengar totalt sett).

Det är underbara bilder som kommer från min Canon EOS 20D. Jag kanske ska lägga upp några sedan, men jag ska bara konstatera att det är en helt ny era som har börjat – en digital sådan, som gör att jag nu helt går över till den digitala världen. Det finns inget som håller mig kvar vid det gamla. Faktiskt.

Och om min nya kamera för symbolisera början på en era, så är det till helgen slut med en annan.

I helgen (12-13 februari 2005) är det nämligen dags för Moderata Ungdomsförbundet Skånes ordinarie distriktsstämma, denna gång i Malmö. Jag minns faktiskt inte vilken distriktsstämma i ordningen det är för min del, men jag tror jag varit med på stämmorna sedan 1989-1990 någon gång. Om två veckor fyller jag 30 år, vilket gör att jag måste gå ur förbundet och därmed inte kan räkna mig som MUF:are längre.

Det känns väldigt… märkligt. Tomt. Och vemodigt.